Ordspråksboken 13
1 En vis son låter fadren tukta sig; men en bespottare lyder icke straff.
O filho sábio ouve a correção do pai; mas o escarnecedor não ouve a repreensão.
2 Munsens frukt nyttjar man; men de föraktare tänka icke annat än vrånghet.
Do fruto da boca cada um comerá o bem, mas a alma dos prevaricadores comerá a violência.
3 Den sin mun bevarar, han bevarar sitt lif; men den som sin mun orådeliga upplåter, han kommer i förskräckelse.
O que guarda a sua boca conserva a sua alma, mas o que dilata os seus lábios tem perturbação.
4 Den late begärar, och får dock intet; men de trefne få nog.
A alma do preguiçoso deseja, e coisa nenhuma alcança, mas a alma dos diligentes se engorda.
5 Den rättfärdige är lögnenes fiende; men den ogudaktiga skämmer, och försmäder.
O justo aborrece a palavra de mentira, mas o ímpio se faz vergonha, e se confunde.
6 Rättfärdighet bevarar den oskyldiga; men det ogudaktiga väsendet förer en till synd.
A justiça guarda ao sincero de caminho, mas a impiedade transtornará o pecador.
7 Mången är fattig i stor rikedom, och mången är rik i sinom fattigdom.
Há alguns que se fazem ricos, e não tem coisa nenhuma, e outros que se fazem pobres e tem muita fazenda.
8 Med rikedom kan en hjelpa sitt lif; men en fattig man hörer icke straff.
O resgate da vida de cada um são as suas riquezas, mas o pobre não ouve as ameaças.
9 De rättfärdigas ljus gör gladsamma; men de ogudaktigas lykta skall utslockna.
A luz dos justos alegra, mas a candeia dos ímpios se apagará.
10 Ibland de högmodiga är alltid träta; men vishet gör förnuftigt folk.
Da soberba só provém a contenda, mas com os que se aconselham se acha a sabedoria.
11 Rikedom varder liten, när man förslöser honom; men det man tillsammanhåller, det varder stort.
A fazenda que procede da vaidade se diminuirá, mas quem a ajunta com a mão a aumentará.
12 Det hopp, som fördröjes, gör ängslo i hjertat; men när det kommer, som man begärar, det är ett lifsträ.
A esperança deferida enfraquece o coração, mas o desejo chegado é árvore de vida.
13 Den som föraktar ordet, han förderfvar sig sjelf; men den som fruktar budet, han skall få frid.
O que despreza a palavra perecerá, mas o que teme o mandamento será galardoado.
14 Dens visas lära är en lefvandes källa, till att undvika dödsens snaro.
A doutrina do sábio é uma fonte de vida para se desviar dos laços da morte.
15 Ett godt råd bekommer väl; men de föraktares väg gör ondt.
O bom entendimento dá graça, mas o caminho dos prevaricadores é áspero.
16 En kloker gör all ting med förnuft men en dåre utsprider dårskap.
Todo o prudente obra com conhecimento, mas o tolo espraia a sua loucura.
17 Ett ogudaktigt bådskap bär ondt fram; men ett troget båd är helsosamt.
O ímpio mensageiro cai no mal, mas o embaixador fiel é saúde.
18 Den som tuktan låter fara, han hafver fattigdom och skam; den sig gerna straffa låter, han skall till äro komma.
Pobreza e afronta virão ao que rejeita a correção, mas o que guarda a repreensão será venerado.
19 När det kommer, som man begärar, det gör hjertana godt; men den som flyr det onda, han är dem galnom en styggelse.
O desejo que se cumpre deleita a alma, mas apartar-se do mal é abominável para os loucos.
20 Den som med visom omgår, han varder vis; men den som de dårars stallbroder är, han får olycko.
O que anda com os sábios, ficará sábio, mas o companheiro dos tolos sofrerá severamente.
21 Det onda följer syndarena efter; men dem rättfärdigom varder godt vedergullet.
O mal perseguirá aos pecadores, mas os justos serão galardoados com bem.
22 Den gode skall hafva arfvingar intill barnabarn, men syndarens gods skall varda spardt till den rättfärdiga.
O homem de bem deixa uma herança aos filhos de seus filhos, mas a fazenda do pecador se deposita para o justo.
23 Mycken spis är uti de fattigas åker; men somliga församla med orätt.
A lavoura dos pobres dá abundância de mantimento, mas alguns há que se consomem por falta de juízo.
24 Den sitt ris spar, han hatar sitt barn; men den som det kärt hafver, han näpser det i tid.
O que retém a sua vara aborrece a seu filho, mas o que o ama madruga a castiga-lo.
25 Den rättfärdige äter, att hans själ må mätt varda; men de ogudaktigas buk hafver aldrig nog.
O justo come até fartar-se a sua alma, mas o ventre dos ímpios terá necessidade.
