Markus 3
1 Och han gick åter in uti Synagogon; och der var en man, som hade ena bortvissnada hand.
And he entered again into a synagogue, and there-was there, a man having, his hand, withered;
2 Och de vaktade på honom, om han ock skulle bota honom om Sabbathen; på det att de skulle få anklaga honom.
and they were narrowly watching him, whether, on the Sabbath, he would cure him, that they might accuse him.
3 Då sade han till mannen, som den vissna handen hade: Gack hitfram.
And he saith unto the man who hath his hand withered, Arise into the midst!
4 Och sade till dem: Hvilketdera är lofligit, göra väl om Sabbathen, eller göra illa; hjelpa lifvet, eller dräpa? Då tigde de.
and saith unto them—Is it allowed, on the Sabbath, to do good, or to do evil? To, save, life, or, to slay? but they remained silent.
5 Då såg han uppå dem med vrede, och förömkade sig öfver deras hjertas blindhet, och sade till mannen: Räck ut dina hand; och han räckte henne ut; och handen vardt honom färdig igen, såsom den andra.
And, looking round upon them with anger, being at the same time grieved on account of the hardening of their heart, he saith unto the man—Stretch forth thy hand! and he stretched it forth, and his hand, was restored.
6 Men de Phariseer gingo ut, och höllo straxt råd med de Herodianer, emot honom, huru de kunde förgöra honom.
And, the Pharisees, going out straightway with the Herodians, were giving counsel against him, that they should, destroy, him.
7 Men Jesus, med sina Lärjungar, gick afsides bort till hafvet; och honom följde ett stort tal folk, utaf Galileen, och utaf Judeen;
And, Jesus, with his disciples, retired unto the sea; and, a great throng from Galilee, followed, also from Judaea,
8 Och utaf Jerusalem, och utaf Idumeen, och utaf hinsidon Jordan och de der bodde vid Tyrus och Sidon, en ganska stor hop folk, som kommo till honom, när de hörde af hans gerningar.
and from Jerusalem, and from Idumaea, and beyond the Jordan, and around Tyre and Zidon, a great throng, hearing whatsoever things he was doing, came unto him.
9 Och sade han till sina Lärjungar, att de skulle fly honom en båt, för folkets skull, att de icke skulle tränga honom.
And he spake unto his disciples that a little boat might attend him, because of the multitude, —that they might not be pressing upon him.
10 Förty han gjorde många helbregda, så att de öfverföllo honom, och ville taga på honom, så månge som några plågo hade.
For he cured many, so that they were besieging him, that they might touch him—as many as had plagues;
11 Och de orene andar, när de sågo honom, föllo de neder för honom, och ropade, sägande: Du äst Guds Son.
and the impure spirits, as soon as they beheld him, were falling down to him, and crying aloud, while he was speaking, Thou, art the Son of God!
12 Och han hotade dem hårdeliga, att de icke skulle uppenbara honom.
and sternly was he rebuking them, lest they should make him manifest.
13 Och han steg upp på ett berg, och kallade till sig hvilka han ville; och de kommo till honom.
And he goeth up into the mountain and calleth near whom, he, pleased, —and they went away unto him;
14 Och då skickade han tolf, att de skulle vara med honom, och att han skulle utsända dem till att predika;
and he appointed a twelve, whom also he named, Apostles, —that they might be with him, and that he might be sending them forth to make proclamation,
15 Och att de skulle hafva magt till att bota sjukdomar och utdrifva djeflar.
and to have authority to cast out the demons;
16 Och gaf Simon det namnet Petrus;
and he appointed the twelve (and imposed a name on Simon—) Peter,
17 Och Jacobus, Zebedei son, Johannes, Jacobs broder, och nämnde dem Boanerges, det är sagdt: Tordönsbarn;
and James the son of Zebedee, and John the brother of James (and imposed on them a name—Boanerges, that is, sons of thunder);
18 Och Andreas och Philippus, och Bartholomeus, och Mattheus, och Thomas, och Jacobus, Alphei son, och Thaddeus, och Simon Cananeus;
and Andrew, and Philip, and Bartholomew, and Matthew, and Thomas, and James the son of Alphaeus, and Thaddaeus, and Simon the zealot;
19 Och Judas Ischarioth, den honom ock förrådde.
and Judas Iscariot, who also delivered him up. And he cometh into a house;
20 Och de kommo i huset; och folket församlade sig åter, så att de icke tid hade till att äta.
and the multitude come together again, so that they could not so much as eat bread.
21 Och när de detta hörde, som honom åkomne voro, gingo de ut, och ville taga fatt på honom, och sade: Han kommer ifrå sig.
And they who were near to him, hearing of it, went out to secure him, —for they were saying—He is beside himself!
22 Men de Skriftlärde, som af Jerusalem nederkomne voro, sade: Han hafver Beelzebub, och med den öfversta djefvulen drifver han djeflar ut.
And, the Scribes who from Jerusalem had come down, were saying—He hath, Beelzebul; and—In the ruler of the demons, casteth he out the demons.
23 Då kallade han dem till sig, och sade till dem i liknelser: Huru kan en Satan den andra utdrifva?
And, calling them near, in parables, began he to say unto them—How can, Satan, cast, Satan out?
24 Och om ett rike söndradt varder emot sig sjelft, då kan det riket icke stå;
And, if a kingdom against itself be divided, that kingdom cannot be made to stand;
25 Och der ett hus är söndradt emot sig sjelft, det huset kan icke blifva ståndandes.
And, if a house against itself be divided, the house shall be unable to stand;
26 Sätter nu Satan sig upp emot sig sjelf, och är söndrad, då kan han icke blifva beståndandes, utan det är då ute med honom.
And, if, Satan, hath risen up against himself, and become divided, he cannot stand, but hath an end.
27 Ingen kan infalla uti en starks hus, och taga hans hustyg bort, utan han först binder den starka; och så skinnar han hans hus.
But, no one is able into the house of the mighty one to enter, and, his spoils, to carry off, unless, first the mighty one, he bind, and, then his house, will he plunder!
28 Sannerliga säger jag eder: Alla synder varda menniskors barnom förlåtna; ock försmädelse, dermed de försmäda;
Verily, I say unto you—All things shall be forgiven unto the sons of men, —the sins and the profanities wherewithal they shall profane;
30 Ty de sade: Han hafver den orena andan.
because they were saying—An impure spirit, he hath!
31 Och då kommo hans bröder och hans moder, och stodo ute, och sände några till honom, som honom utkalla skulle.
And there come his mother and his brethren, and, standing, outside, they sent unto him, calling him.
32 Och folket satt när honom, och de sade till honom: Si, din moder och dine bröder äro derute, och söka efter dig.
And there was sitting around him a multitude, and they say unto him—Lo! thy mother and thy brethren, outside, are seeking thee!
33 Han svarade dem, och sade: Ho är min moder och mine bröder?
And, answering them, he saith—Who are my mother and my brethren?
34 Och då han omkringsett hade på Lärjungarna, som der kringom honom såto, sade han: Si, min moder och mine bröder.
And, looking around on them who, about him, in a circle, were sitting, he saith, See! my mother and my brethren!
35 Ty den som gör Guds vilja, han är min broder, och min syster, och min moder.
Whosoever shall do the will of God, the same, is my brother and sister and mother.
