Lukas 19
1 Och han drog in, och gick igenom Jericho.
Jesus entered Jericho and made his way through the town.
2 Och si, der var en man, benämnd Zacheus; han var en öfverste för de Publicaner, och var rik;
There was a man there, known by the name of Zacchaeus, who was a commissioner of taxes and a rich man.
3 Och sökte efter att han skulle få se Jesum, ho han var; men han kom icke dess vid, för folkets skull; ty han var liten till växt.
He tried to see what Jesus was like; but, being short, he was unable to do so because of the crowd.
4 Så lopp han framföre, och steg upp uti ett mulbärträ, på det han skulle få se honom; ty han skulle gå der fram.
So he ran on ahead and climbed into a mulberry tree, to see Jesus, for he knew that he must pass that way.
5 Och när Jesus kom till den platsen, såg han upp, och fick se honom, och sade till honom: Zachee, stig snarliga ned; ty i dag måste jag gästa i ditt hus.
When Jesus came to the place, he looked up and said to him: “Zacchaeus, be quick and come down, for I must stop at your house to-day.”
6 Han steg snarliga ned, och undfick honom gladeliga.
So Zacchaeus got down quickly, and joyfully welcomed him.
7 Och när de det sågo, knorrade de alle, att han ingången var till att gästa när en syndare.
On seeing this, every one began to complain: “He has gone to stay with a man who is an outcast.”
8 Men Zacheus steg fram, och sade till Herran: Si, Herre, hälftena af mina ägodelar gifver jag de fattiga; och om jag hafver någon bedragit, det gifver jag fyradubbelt igen.
But Zacchaeus stood forward and said to the Master: “Listen, Master! I will give half my property to the poor, and, if I have defrauded any one of anything, I will give him back four times as much.”
9 Då sade Jesus till honom: I dag är desso huse salighet vederfaren; efter han är ock Abrahams son.
“Salvation has come to this house to-day,” answered Jesus, “for even this man is a son of Abraham.
10 Ty menniskones Son är kommen till att uppsöka och frälsa det som förtappadt var.
The Son of Man has come to ‘search for those who are lost’ and to save them.”
11 När de nu detta hörde, sade han ändå en liknelse, efter han var hardt när vid Jerusalem, och de mente att Guds rike skulle straxt uppenbaradt varda.
As the people were listening to this, Jesus went on to tell them a parable. He did so because he was near Jerusalem, and because they thought that the Kingdom of God was going to be proclaimed at once.
12 Så sade han då: En ädla man for långt bort i främmande land, till att intaga sig ett rike, och komma igen.
He said: “A nobleman once went to a distant country to receive his appointment to a Kingdom and then return.
13 Då kallade han till sig tio sina tjenare, och fick dem tio pund, och sade till dem: Handler härmed, tilldess jag igen kommer.
He called ten of his servants and gave them ten pounds each, and told them to trade with them during his absence.
14 Men hans borgare hatade honom, och sände bådskap efter honom, sägande: Vi vilje icke, att denne skall råda öfver oss.
But his subjects hated him and sent envoys after him to say ‘We will not have this man as our King.’
15 Och det begaf sig, att han kom igen, och hade fått riket. Då böd han kalla de tjenare till sig, som han hade fått penningarna, att han måtte veta, huru hvar och en af dem handlat hade.
On his return, after having been appointed King, he directed that the servants to whom he had given his money should be summoned, so that he might learn what amount of trade they had done.
16 Så kom den förste, och sade: Herre, ditt pund hafver förvärfvat tio pund.
The first came up, and said ‘Sir, your ten pounds have made a hundred.’
17 Och han sade till honom: Ack! du gode tjenare, uti en liten ting hafver du varit trogen; du skall hafva magt öfver tio städer.
‘Well done, good servant!’ exclaimed the master. ‘As you have proved trustworthy in a very small matter, I appoint you governor over ten towns.’
18 Och den andre kom, och sade: Herre, ditt pund hafver vunnit fem pund.
When the second came, he said ‘Your ten pounds, Sir, have produced fifty.’
19 Och han sade till honom: Var ock du satter öfver fem städer.
So the master said to him ‘And you I appoint over five towns.’
20 Och den tredje kom, och sade: Herre, se här ditt pund, som jag hade bevarat uti en svetteduk.
Another servant also came and said ‘Sir, here are your ten pounds; I have kept them put away in a handkerchief.
21 Jag var rädder för dig; ty du äst en sträng man; du tager det upp, som du icke hafver nederlagt, och uppskär det du icke hafver sått.
For I was afraid of you, because you are a stern man. You take what you have not planted, and reap what you have not sown.’
22 Sade han till honom: Af din egen mun dömer jag dig, du onde tjenare; visste du att jag är en sträng man, upptager det jag intet nederlade, och uppskär det jag intet sådde;
The master answered ‘Out of your own mouth I judge you, you worthless servant. You knew that I am a stern man, that I take what I have not planted, and reap what I have not sown?
23 Hvi fick du då icke mina penningar in i vexlobänken; att, när jag komme, måtte jag ju kraft dem igen med ocker?
Then why did not you put my money into a bank? And I, on my return, could have claimed it with interest.
24 Och han sade till dem som der stodo: Tager det pundet ifrå honom och får honom, som hafver tio pund.
Take away from him the ten pounds,’ he said to those standing by, ‘and give them to the one who has the hundred.’
25 Då sade de till honom: Herre, han hafver tio pund.
‘But, Sir,’ they interposed, ‘he has a hundred pounds already!’
26 Ty jag säger eder, att den som hafver, honom skall varda gifvet; och den som icke hafver, honom skall ock varda ifråtaget det han hafver.
‘I tell you,’ he answered, ‘that, to him who has, more will be given, but, from him who has nothing, even what he has will be taken away.
27 Dock de mina ovänner, som icke ville att jag skulle råda öfver dem, leder hit, och dräper dem här för mig.
But as for my enemies, these men who would not have me as their King, bring them here and put them to death in my presence.’”
28 Och då han detta sagt hade, gick han dädan, och reste upp åt Jerusalem.
After saying this, Jesus went on in front, going up to Jerusalem.
29 Och det begaf sig att, när han kom till Bethphage och Bethanien, vid det berget, som kallas Oljoberget, sände han två sina Lärjungar,
It was when Jesus had almost reached Bethphage and Bethany, near the Mount of Olives, that he sent on two of the disciples.
30 Sägandes: Går in i byn, som för eder ligger; när I kommen derin, skolen I finna en åsnafåla bunden, der ännu ingen menniska på suttit hafver; löser honom, och hafver honom hit.
“Go to the village facing us,” he said, “and, when you get there, you will find a foal tethered, which no one has yet ridden; untie it and lead it here.
31 Och om någor frågar eder, hvi I lösen honom; så säger till honom: Ty Herren behöfver honom.
And, if anybody asks you ‘Why are you untying it?,’ you are to say this — ‘The Master wants it.’”
32 Så gingo de åstad, som sände voro, och funno, som han hade sagt dem.
So the two who were sent went and found it as Jesus had told them.
33 Och när de löste fålan, sade hans herrar till dem: Hvi lösen I fålan?
While they were untying the foal, the owners asked them — “Why are you untying the foal?”
34 Då sade de: Ty Herren behöfver honom.
And the two disciples answered — “The Master wants it.”
35 Och de ledde honom till Jesum; lade sin kläder på fålan, och satte Jesum deruppå.
Then they led it back to Jesus, and threw their cloaks on the foal and put Jesus upon it.
36 Och der han framfor, bredde de sin kläder på vägen.
As he went along, the people kept spreading their cloaks in the road.
37 Och då han när kom, och drog ned för Oljoberget, begynte hele hopen af hans Lärjungar med fröjd och höga röst lofva Gud, öfver alla de krafter som de sett hade,
When he had almost reached the place where the road led down the Mount of Olives, every one of the many disciples began in their joy to praise God loudly for all the miracles that they had seen:
38 Sägandes: Välsignad vare han, som kommer, en Konung i Herrans Namn; frid vare i himmelen, och ära i höjden.
“Blessed is He who comes — Our King — in the name of the Lord! Peace in Heaven, And glory on high.”
39 Och någre ibland folket, som voro af de Phariseer, sade till honom: Mästar, näps dina Lärjungar.
Some of the Pharisees in the crowd said to him: “Teacher, reprove your disciples.”
40 Men han svarade, och sade till dem: Jag säger eder: Om de tigde, skulle stenarna ropa.
But Jesus answered: “I tell you that if these men are silent, the very stones will call out.”
41 Och då han kom fram, och fick se staden, gret han öfver honom.
When he drew near, on seeing the city, he wept over it, and said:
42 Och han sade: Om du ock visste, hvad din frid tillhörer, så vorde du det visserliga i denna dinom dag betänkandes; men nu är det fördoldt för din ögon.
“Would that you had known, while yet there was time — even you — the things that make for peace! But now they have been hidden from your sight.
43 Ty den tid skall komma öfver dig, att dine ovänner skola dig belägga, och skansa kringom dig, och tränga dig på alla sidor.
For a time is coming upon you when your enemies will surround you with earthworks, and encircle you, and hem you in on all sides;
44 Och de skola nederslå dig till jorden, och din barn som i dig äro; och de skola icke låta igen i dig sten på sten; derföre, att du icke känna kunde den tiden, der du uti sökt var.
they will trample you down and your children within you, and they will not leave in you one stone upon another, because you did not know ‘the time of your visitation.’”
45 Så gick han in i templet, och begynte utdrifva dem, som derinne sålde och köpte,
Jesus went into the Temple Courts and began to drive out those who were selling,
46 Sägandes till dem: Det är skrifvet: Mitt hus är ett bönehus; men I hafven det gjort till en röfvarekulo.
saying as he did so: “Scripture says — ‘My House shall be a House of Prayer’; but you have made it ‘a den of robbers.’”
47 Och han lärde hvar dag i templet. Men de öfverste Presterna, och de ypperste ibland folket, sökte efter att de kunde förgöra honom;
Jesus continued to teach each day in the Temple Courts; but the Chief Priests and Teachers of the Law were eager to take his life, and so also were the leading men.
48 Och de kunde icke finna, hvad de skulle göra; ty allt folket höll sig intill honom, och hörde honom.
Yet they could not see what to do, for the people all hung upon his words.
