Job 9
1 Job svarade och sade:
Et Job reprit et dit:
2 Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.
Assurément je sais qu'il en est ainsi; et comment un mortel serait-il juste devant Dieu?
3 Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.
s'il voulait contester avec Lui, il ne répondrait pas à une chose sur mille.
4 Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?
Pour l'intelligence, Il est sage, et pour la force, Il est puissant; qui pourrait Le braver, et rester sain et sauf?
5 Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.
Il déplace soudain les montagnes qu'il bouleverse dans sa colère;
6 Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.
Il ébranle la terre sur sa base, et ses colonnes tremblent;
7 Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.
Il commande au soleil de ne point se lever, et Il met un sceau sur les étoiles;
8 Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.
Il incline les cieux à Lui seul, et s'avance sur les sommités des flots;
9 Han gör Karlavagnen ( på himmelen ) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.
Il fit l'Ourse, Orion, les Pléiades, et les retraites lointaines du Midi,
10 Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.
Il fait des choses grandes, qu'on ne peut sonder, et des merveilles qu'on ne peut compter.
11 Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.
Voici, Il m'assaille, et je ne le vois pas, Il attaque, et je ne l'aperçois pas.
12 Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?
Voici, Il emporte: qui le fera revenir? Qui lui dira: Que fais-tu?
13 Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.
Dieu ne calme pas son courroux; sous lui plient les appuis de l'orgueil;
14 Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?
et je pourrais lui répondre, et choisir les paroles à lui dire!
15 Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.
Eussé-je raison, je ne répondrais pas, de mon Juge j'invoquerais la clémence.
16 Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.
Quand Il répondrait à mon appel, je ne croirais pas qu'il ait ouï ma voix;
17 Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.
car Il m'assaille par la tempête, et Il multiplie mes plaies sans motif;
18 Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.
Il ne me laisse pas reprendre haleine, car Il me rassasie d'amertumes.
19 Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?
En appelle-t-on à la vigueur du fort: « Me voici! » [dit-Il] au droit: « Qui M'assignera? »
20 Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.
Eussé-je raison, ma bouche devrait me condamner; fussé-je innocent, Il me trouverait pervers.
21 Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.
Je suis innocent, et ne fais nul cas de la vie. je dédaigne de vivre.
22 Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.
C'est tout un! Aussi dis-je: Il détruit innocent et coupable.
23 När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.
Quand sa verge donne soudain la mort, Il se rit de l'épreuve de l'innocent:
24 Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.
la terre est livrée aux mains de l'impie, Il ôte la vue aux yeux de ses juges. Si ce n'est pas lui, qui est-ce donc?
25 Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.
Mes jours s'en vont plus rapides que le coureur, ils fuient sans voir le bonheur,
26 De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.
ils passent comme des nacelles de roseau, comme l'aigle qui fond sur sa proie.
27 När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;
Si je dis: Je veux oublier ma plainte, quitter mon air triste, redevenir serein;
28 Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.
je m'épouvante de tous mes maux, je sais que Tu ne m'absoudras pas.
29 Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?
Je dois être coupable; pourquoi prendre une peine inutile?
30 Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;
Quand je me laverais dans l'eau de neige, quand avec la lessive je rendrais mes mains nettes,
31 Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.
même alors tu me plongerais dans la fosse, et mes habits mêmes me trouveraient repoussant.
32 Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.
Car Il n'est pas homme comme moi, pour que je réplique, pour que nous paraissions en jugement ensemble.
33 Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.
Entre nous il n'y a point d'arbitre qui interpose sa main entre nous.
34 Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;
Qu'il éloigne de moi sa verge, et que ses terreurs ne m'effraient plus!
35 Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.
alors je parlerai, et serai sans crainte: car ainsi, je ne suis pas à moi-même.
