Job 10
1 Min själ grufvar sig för mitt lif; min klagan vill jag låta fara fort, och tala i mine själs bedröfvelse;
Ma vie donne à mon cœur du dégoût: je veux me soulager, donner cours à mes plaintes, et parler dans l'amertume de mon âme.
2 Och säga till Gud: Fördöm mig icke; låt mig få veta, hvarföre du träter med mig.
Je dis à Dieu: Ne me condamne pas! Déclare-moi sur quoi tu me prends à partie!
3 Hafver du der lust till, att du brukar öfvervåld; och förkastar mig, hvilken dina händer gjort hafva; och låter de ogudaktigas anslag komma till äro?
Est-ce un bonheur pour toi de me maltraiter, de rejeter l'ouvrage de tes mains, et de prêter la lumière aux complots des impies?
4 Hafver du ock då köttslig ögon? Eller ser du såsom en menniska ser?
As-tu des yeux de chair? vois-tu, comme voient les mortels?
5 Eller är din tid såsom ens menniskos tid; eller din år såsom ens mans år;
Tes jours sont-ils comme les jours des mortels. et tes années, comme celles des humains,
6 Att du frågar efter mina orättfärdighet, och uppsöker mina synd;
que tu fais une enquête de ma faute, et une perquisition de mon péché,
7 Ändå du vetst, att jag icke är ogudaktig; ändå det är ingen, som kan fria ifrå dine hand?
sachant bien que je ne suis pas coupable, et que nul ne peut sauver de ta main?
8 Dina händer hafva fliteliga gjort mig, och allansamman beredt mig; och du nedsänker mig så alldeles.
Tes mains m'ont façonné, m'ont fait, en entier; et tu veux me détruire!
9 Tänk dock uppå, att du hafver gjort mig af ler, och skall åter låta mig komma till jord igen.
Ah! souviens-toi que tu m'as modelé comme l'argile! et dans la poudre tu veux me faire rentrer!
10 Hafver du icke molkat mig såsom mjölk, och låtit mig ystas såsom ost?
Ne m'as-tu pas versé comme du lait? comme le caillé ne m'as-tu pas fait prendre?
11 Du hafver klädt mig uti hud och kött; med ben och senor hafver du sammanfogat mig.
De peau et de chair tu m'as revêtu, d'os et de nerfs tu m'as tissé,
12 Lif och välgerning hafver du gjort mig, och ditt uppseende bevarar min anda.
tu m'as donné la vie et la grâce, tes soins ont protégé ma respiration:
13 Och ändå att du fördöljer sådana i ditt hjerta, så vet jag dock likväl, att du kommer det ihåg.
et tu me réservais ces maux dans ton cœur! Je sais qu'ils étaient dans ta pensée.
14 Om jag syndar, så märker du det straxt, och låter mina missgerning icke vara ostraffad.
Au cas que je péchasse, tu voulais m'épier, et ne point m'absoudre de ma faute.
15 Är jag ogudaktig, så är mig ve; är jag rättfärdig, så tör jag likväl icke upplyfta mitt hufvud, som den der full är med föraktelse, och ser mina eländhet;
Suis-je coupable? malheur à moi! innocent? je n'ose lever la tête, rassasié d'opprobre, et voyant ma misère;
16 Och såsom ett upprest lejon jagar du mig, och handlar åter grufveliga med mig.
qu'elle se lève, tu vas, tel qu'un lion, me donner la chasse, et renouveler sur moi tes miracles,
17 Du förnyar din vittne emot mig, och gör dina vrede mycken öfver mig; mig plågar det ena öfver det andra.
m'opposer de nouveaux témoins, redoubler ta fureur contre moi, et faire contre moi se succéder les bataillons.
18 Hvi hafver du låtit mig komma utaf moderlifvet? Ack! att jag dock hade varit förgjord, att intet öga hade sett mig;
Ah! pourquoi me tiras-tu du sein de ma mère? Je serais expiré, et aucun œil ne m'eût vu;
19 Så vore jag, såsom den der intet hafver varit till, buren ifrå moderlifvet till grafvena.
je serais comme n'ayant pas été; du ventre au tombeau j'aurais été porté.
20 Vill då icke mitt korta lif hafva en ända? Vill du icke låta af mig, att jag något litet måtte vederqvickas;
Qu'ai-je, sinon quelques jours? Qu'Il cesse! se retire de moi, pour que je me rassérène un peu,
21 Förr än jag går bort, och kommer intet igen, nämliga i mörkrens och töcknones land?
avant que je m'en aille, pour ne plus revenir, dans la région des ténèbres et de l'ombre de mort,
22 Det ett land är, hvilkets ljus är tjocka mörkret, och der som ingen skickelighet är; der skenet är såsom en töckna.
région sombre comme la nuit, d'ombre de mort et de désordre, où la clarté ressemble aux ténèbres!
