Jeremia 11

1 Detta är det ord som till Jeremia skedde af Herranom, som sade:

O KA olelo i hiki mai io Ieremia la mai o Iehova mai, i ka i ana mai,

2 Hörer detta förbunds ord, att I mågen säga dem till Juda och Jerusalems inbyggare;

E hoolohe oukou i na olelo o keia berita, a e olelo aku i na kanaka o ka Iuda, a i ka poe e noho ana ma Ierusalema;

3 Och säg till dem: Så säger Herren Israels Gud: Förbannad vare den som icke lyder detta förbunds ord,

E i aku ia lakou, Ke i mai nei o Iehova, ke Akua o ka Iseraela penei, E poino auanei ke kanaka i malama ole i na olelo o keia berita,

4 Som jag edra fäder böd på den dag jag dem utur Egypti land förde, utur jernugnen, och sade: Hörer mina röst, och görer som jag eder budit hafver; så skolen I vara mitt folk, och jag vill vara edar Gud;

A'u i kauoha aku ai i ko oukou poe kupuna, i ka la a'u i lawe mai ai ia lakou mai ka aina o Aigupita, a mai ke kapuahi hao mai, i ka i ana aku, E hoolohe mai i kuu leo, a e hana i na mea e like me na mea a pau a'u i kauoha aku nei ia oukou; pela oukou e lilo ai i poe kanaka no'u, a owau auanei ko oukou Akua:

5 På det jag må hålla den ed, som jag edra fäder svorit hafver till att gifva dem ett land, der mjölk och hannog uti flyter, såsom det i denna dag för ögon är. Jag svarade, och sade: Ja, Herre, det ske alltså.

I hooko wau i ka hoohiki a'u i hoohiki ai i ko oukou poe makua, e haawi ia lakou i ka aina e kahe ana o ka waiu, a me ka mele, e like me ia i keia la. Alaila olelo aku la au, i aku la, Pela io no, e Iehova.

6 Och Herren sade till mig: Predika alla dessa orden uti Juda städer, och uppå gatorna i Jerusalem, och säg: Hörer detta förbunds ord, och görer derefter.

Alaila, olelo mai la o Iehova ia'u, E kala aku oe i keia mau olelo a pau maloko o na kulanakauhale o ka Iuda, a ma na alanui o Ierusalema, e i aku, E hoolehe oukou i na olelo o keia berita, a e hana hoi ia mau mea.

7 Ty jag hafver betygat edra fäder, ifrå den dagen jag dem utur Egypti land förde, intill denna dag, och betygade städse, och sade: Hörer mina röst.

No ka mea, olelo ikaika loa aku la au i ko oukou poe makua, i ka la a'u i lawe mai ai ia lakou, mai ka aina o Aigupita mai, a hiki mai hoi i keia la, e ala ana no i ka wanaao, me ka olelo ikaika aku, i ka i ana, E malama i ko'u leo.

8 Men de hörde intet, och böjde ej heller sin öron härtill, utan hvar och en gick efter sins onda hjertas tycko; derföre vill jag ock öfver dem gå låta, all detta förbunds ord, det jag dem böd att de göra skulle, och de dock derefter icke gjort hafva.

Aka, aole lakou i malama, aole i haliu mai i ko lakou pepeiao; hele no kela mea keia mea mamuli o ka paakiki o kona naau hewa: nolaila, e lawe no wau maluna o lakou i na olelo a pau o keia berita, a'u i kauoha aku ai ia lakou e hana; a hana ole lakou.

9 Herren sade till mig: Jag vet väl, huru de i Juda och Jerusalem gadda sig tillhopa.

A olelo mai la o Iehova ia'u, Ua loaa ke kipi ana iwaena o na kanaka o ka Iuda, a iwaena hoi o ka poe noho ma Ierusalema.

10 De vända sig till sina förfäders synder, hvilke min ord ej heller höra ville, utan följde också andra gudar efter, och tjente dem; alltså hafver Israel hus och Juda hus nu ( allstädes ) brutit mitt förbund, det jag med deras fäder gjort hafver.

Ua huli hope lakou mamuli o na hewa o ko lakou poe kupuna, ka poe i hoole, aole lakou e hoolohe i ka'u mau olelo: a hahai lakou mamuli o na'kua e, e malama ia lakou. A ua uhaki ko ka hale o ka Iseraela, a me ko ka hale o ka Iuda i ka'u berita, i ka mea a'u i hana'i me ko lakou poe kupuna.

11 Derföre, si, säger Herren: Jag vill låta en olycko gå öfver dem, den de icke undkomma skola; och när de ropa till mig, så vill jag intet höra dem.

Nolaila, ke olelo mai nei o Iehova penei, Aia hoi, e lawe mai no wau i ka hewa maluna o lakou, i ka mea hoi e hiki ole ai ia lakou ke pakele aku; a ina kahea mai lakou ia'u, aole au e hoolohe aku ia lakou.

12 Så låt då Juda städer och Jerusalems inbyggare gå bort, och ropa till de gudar, hvilkom de rökt hafva; men de skola intet hjelpa dem i deras nöd.

Alaila, e hele no ko na kulanakauhale o ka Iuda, a me ka poe e noho ana ma Ierusalema, a e kahea aku i na akua, i na mea i kaumaha ai lakou i ka mea aia. Aka, aole e hoola iki mai kela poe akua ia lakou, i ka wa o ko lakou popilikia.

13 Ty så många städer, så många gudar hafver du, Juda, och så många gator som i Jerusalem äro, så mång blygdealtare hafven I uppsatt, till att röka för Baal.

No ka mea, e like me ka heluna o kou mau kulanakauhale, pela no kou poe akua, e ka Iuda; a e like me ka heluna o na alanui o Ierusalema, pela no oukou i hana'i i na kuahu, no ka mea hilahila, i na kuahu hoi e kuni ai i ka mea ala no Baala.

14 Så bed nu du intet för detta folk, och haf ingen åkallan eller bön för dem; ty jag vill intet höra dem, när de ropa till mig i sine nöd.

Nolaila, mai pule oe no keia poe kanaka, aole hoi e hookiekie i ke kahea ana, a me ka pule ana no lakou; no ka mea, aole au e hoolohe i ka wa e kahea mai ai lakou ia'u no ko lakou popilikia.

15 Hvad hafva mine vänner till att skaffa i mitt hus? De bedrifva alla falskhet, och mena det heliga köttet skall taga det bort af dem; och när de illa göra, så äro de glade deröfver.

Heaha ka kuu mea aloha maloko o ko'u hale? Ua hana oia i ka hewa me na mea he nui, a ua lilo aku la ka io laa, mai ou aku la. Ia oe e hana hewa'i, olioli no oe.

16 Herren kallade dig ett grönt, skönt, fruktsamt oljoträ; men nu hafver han med ett stort mordskri, upptändt en eld deromkring, så att dess qvistar måste förderfvade varda.

Kapa aku la o Iehova i kou inoa, He laau oliva uliuli, maikai, a maikai ka hua; me ka leo o ka walaau nui, ua hoa oia i ke ahi maluna ona, a ua uhaiia na lala ona.

17 Ty Herren Zebaoth, som dig planterat hafver, hafver lofvat dig ondt, för Israels hus, och Juda hus ondskos skull, den de bedrifva, så att de förtörna mig, i det de röka för Baal.

No ka mea, o Iehova o na kaua, ka mea nana oe i kanu, ua olelo mai no oia i ka hewa nou, no ka hewa o ko ka hale o Iseraela, a me ko ka hale o Iuda, ka mea a lakou i hana'i e ku e ia lakou iho, e hoonaukiuki mai ia'u, i ke kaumaha ana i ka mea ala no Baala.

18 Herren hafver mig det uppenbarat, så att jag det vet; och viste mig hvad de hafva för händer;

A ua hoike mai o Iehova ia'u, a ua ike no wau. Alaila, hoike mai oe ia'u i ka lakou hana ana.

19 Nämliga att de vilja slagta mig, likasom ett armt får; ty jag visste icke, att de emot mig rådslagit hade, och sagt: Låt oss förderfva trät med sine frukt, och utrota honom utu de lefvandes land, att på hans namn skall aldrig mer tänkt varda.

Aka, ua like no wau me ke keiki hipa, me ka bipi hoi i laweia mai no ke kaluaia. Aole au i ike, ua imi manao hewa mai lakou ia'u, e i ana, E hooki kakou ia laau, a me kona hua, a e uhuki ia ia, mai ka aina aku o ka poe e ola ana, i ole e manao hou ia'i kona inoa.

20 Men du, Herre Zebaoth, du rättvise domare, du som bepröfvar njurar och hjerta, låt mig se dina hämnd öfver dem; ty jag hafver befallt dig mina sak.

Aka, o oe o Iehova o na kaua, ka mea hooponopono ma ka pololei, ka mea i hoao i ka opu, a me ka naau, e hoike mai oe ia'u i kou ukiuki ia lakou; no ka mea, ua hoike aku au ia oe i ko'u hihia.

21 Derföre säger Herren alltså emot dem i Anathoth, hvilke efter ditt lif stå, och säga: Spå oss intet i Herrans Namn, om du annars icke dö vill af våra händer.

Nolaila, ke olelo mai nei o Iehova no na kanaka o Anetota, ka poe i imi i kou ola, me ka olelo mai, Mai wanana mai oe ma ka inoa o Iehova, o make auanei oe i ko makou lima.

22 Derföre säger Herren Zebaoth alltså: Si, jag vill hemsöka dem; deras unge män skola med svärd dräpne varda, och deras söner och döttrar af hunger dö;

Nolaila, ke olelo mai nei o Iehova o na kaua, Aia hoi, e hoopai no wau ia lakou. E make no na kanaka ui i ka pahikaua; e make no hoi ka lakou poe keikikane, a me ka lakou poe kaikamahine i ka wi.

23 Så att intet af dem skall qvart blifva; ty jag skall låta en olycko gå öfver dem i Anathoth, på det året då de skola hemsökte varda.

Aole hoi e koe mai kekahi o lakou; no ka mea, e lawe mai no wau i ka hewa maluna o na kanaka o Anetota, i ka makahiki hoi o ko lakou hoopaiia.