< Hesekiel 24 >

1 Och Herrans ord skedde till mig, i nionde årena, på tionde dagen i tionde månadenom, och sade:
HIKI mai la ka olelo a Iehova ia'u, i ka iwa o ka makahiki, i ka umi o ka malama, i ka la umi o ka malama, i mai la,
2 Du menniskobarn, skrif denna dagen upp, ja rätt denna dagen; ty Konungen i Babel hafver rätt på denna dagen rustat sig emot Jerusalem.
E ke keiki a ke kanaka, e kakau iho oe nou i ka inoa o ka la, o keia la no; ua hiki aku ke alii o Babulona ia Ierusalema i keia la.
3 Och gif de ohörsammo folkena en liknelse före, och säg till dem: Detta säger Herren Herren: Sätt till ena gryto, sätt henne till, och gjut der vatten in.
A e hai aku oe i ka olelo nane i ka ohana kipi, a e olelo aku ia lakou, Ke i mai nei Iehova ka Haku penei; E kau ae i ka ipu hoolapalapa, e kau ae, a e ninini hoi i ka wai iloko ona.
4 Lägg stycken tillsammans deruti, de derin skola, och de bästa stycken, låret och bogen; och fyll henne med bästa märgstycken.
E hoiliili oe i kona mau apana iloko ona, i na apana maikai hoi a pau, i ka uha, a me ka uhamua; a e hoopiha aku ia ia i na iwi i waeia.
5 Tag det bästa af hjordenom, och gör en eld derunder, till att koka märgstycken, och låt det flux sjuda, och låt märgstycken väl kokas deruti.
E lawe i ka mea waeia o ka ohana, e hoopuu hoi i na iwi malalo iho ona, a e hoolapalapa lea, a e baila aku i na iwi maloko ona.
6 Derföre säger Herren Herren alltså: O den mordiska staden, den en sådana gryta är, i hvilko de vederbrända vederläder, och vill intet afgå; tag derut det ena stycket efter det andra, och du torf icke kasta lott om, hvilket först ut skall.
Nolaila, ke i mai nei Iehova ka Haku penei; Anwe ke kulanakanhale koko, ka ipu baila o kona lepohao maloko, aole hoi i puka aku kona lepo mailoko aku ona! e lawe mai ia iwaho pakahi na apana, aole e haule ka pohaku-pu maluna ona.
7 Ty hang blod är derinne, den han på ena bara häll, och icke på jordena utgjutit hafver, der man dock hade kunnat betäckt det med jord.
No ka mea, aia maloko ona kona koko; ua kau aku oia ia maluna o ka pohaku, aole ia i ninini ia ia ma ka aina e uhi ia ia me ka lepo;
8 Och jag hafver också fördenskull samma blod låtit utgjuta uppå ena bara häll, att det icke skulle kunna förskylas; på det grymheten skulle komma öfver dem, och det måtte hämnadt varda.
I hoopii ae au i ka ukiuki a e hoopai hoi; ua kau aku au i kona koko maluna o ka pohaku i ole ia e uhiia.
9 Derföre säger Herren Herren alltså: O du mordiska stad, den jag till en stor eld göra vill:
Nolaila, ke i mai nei Iehova ka Haku, Auwe ke kulanakauhale koko! e hana au i ka puu no ke ahi a nui.
10 Bär hit mycken ved; tänd upp elden, att köttet må sudet varda, och bekrydda det väl, att märgstycken vederbrinna.
E hoopuu oe i ka wahie maluna, e kuni i ke ahi, e hoopau i ka io, e hookomo pono i ka mea ala, a e hoopauia na iwi i ke ahi.
11 Sätt ock grytona tomma uppå elden, på det hon må varda het, och hennes koppar förbrinna, om hennes orenhet bortsmältas, och hennes vederbränna afgå kunde.
Alaila kau ae ia ia e hakahaka ana maluna o kona mau lanahu i wela ai ke keleawe ona a wela, i hooheheea kona lepo maloko ona, a e pau hoi kona lepo i ke ahi.
12 Men den vederbrännan, ehuru fast det ock brinner, vill likväl intet afgå; ty det är allt för mycket vederbrändt, och måste försmälta i eldenom.
He mea hooluhi kona lepo, aole hoi i puka aku kona lepo mailoko aku ona; a maloko no o ke ahi kona lepo.
13 Din orenhet är så förhärd, att om jag än gerna ville rensa dig, så, vill du dock intet låta rensa dig ifrå dine orenhet; derföre kan du nu härefter intet mer ren varda igen, tilldess min grymhet hafver släckt sig uppå dig.
Aia iloko o kou haumia ana ka moe kolohe; a no ko'u hoomaemae ana ia oe, aole nae oe i maemae, nolaila aole oe e maemae e a hookau aku au i ko'u ukiuki a kau ia maluna o'u.
14 Jag, Herren, hafver det talat; det skall komma, jag skall görat, och intet försummat; jag vill intet skona, eller låta mig det ångra; utan de skola döma dig, efter som du lefvat och gjort hafver, säger Herren Herren.
Na'u na Iehova i olelo, a e hiki mai no ia, a e hana aku no au; aole au e hoi hope, aole au e menemene, aole hoi au e huli ae; o like me kou mau aoao, a mamuli o kau hana ana, e hoopai ai lakou ia oe, wahi a Iehova ka Haku.
15 Och Herrans ord skedde till mig, och sade:
Hiki mai la hoi ka olelo a Iehova ia'u, i mai la,
16 Du menniskobarn, si, jag skall, genom ena plågo, taga dig bort dins ögons lust; men du skall intet beklaga dig, eller gråta, eller fälla några tårar.
E ke keiki a ke kanaka, ke lawe nei au, ea, i ka mea aloha o kou mau maka ma ka hahau ana; aka, mai kanikau oe, aole hoi e uwe, aole hoi e kahe iho kou waimaka ilalo.
17 Hemliga må du sucka, men ingen dödsklagan föra; utan skall lägga din skrud uppå, och draga dina skor uppå; du skall icke skyla din mun och icke äta sorgebröd.
Waiho i ka auwe ana, aole e kanikau no na mea make, e kau ae hoi i kou papale hainaka maluna ou, a e hawele ae i kou mau kamaa ma kou mau wawae, aole hoi e uhi i kou mau lehulehe, aole hoi e ai i ka berena a kanaka.
18 Och då jag om morgonen bittida med folkena talat hade, blef mig om aftonen min hustru död; och jag gjorde i den andra morgonen såsom mig befaldt var.
Pela, i olelo aku ai au i kanaka i kakahiaka; a i ke ahiahi, make iho ka'u wahine: a hana aku au i kakahiaka ae e like me ka mea i kanohaia mai ia'u.
19 Och folket sade till mig: Vill du icke kungöra oss, hvad det betyder, som du gör?
Ninau mai la hoi na kanaka ia'u, Aole anei oe e hai mai ia makou i ke ano o keia mau mea ia makou au e hana nei?
20 Och jag sade till dem: Herren hafver talat med mig, och sagt:
Alaila hai aku au ia lakou, Ua hiki mai ka olelo a Iehova ia'u, i mai la,
21 Säg Israels huse, att Herren Herren säger alltså: Si, jag skall ohelga min helgedom, den edor högsta tröst, edor ögons lust, och edor hjertas önskan är; och edra söner och döttrar, dem I öfvergifva måsten, skola falla genom svärd.
E olelo aku i ka ohana a Iseraela, Ke i mai nei Iehova ka Haku, penei; Eia hoi, e hoohaumia au i kuu keenakapu, i ko oukou mea nani e ikaika ai, ka mea makemake i ko oukou mau maka, o ka mea hoi a ko oukou uhane i menemene ai; a o na keiki kane a me na kaikamahine a oukou i koe ia oukou, e haule lakou i ka pahikaua.
22 Och I måsten göra, lika som jag gjort hafver; edar mun måsten I intet skyla, och intet sorgebröd äta;
A e hana oukou me ka'u i hana'i; aole oukou e uhi i ko oukou mau lehelehe, aole hoi o ai i ka berena a kanaka.
23 Utan skolen sätta edar skrud uppå edor hufvud, och draga edra skor uppå; I skolen intet beklaga eder, eller gråta; utan försmäkta öfver edra synder, och sucka hvar med annar.
A e kau no ko oukou mau papale hainaka maluna o ko oukou mau poo, a me na kamaa o oukou ma ko oukou mau wawae: aole oukou e kanikau, aole hoi e uwe, aka, e olala ae oukou no ko oukou hewa, a e u ae hoi kekahi i kekahi.
24 Och Hesekiel skall allstå vara eder ett tecken, att I göra måsten lika som han gjort hafver, när det så kommer; på det I förnimma skolen, att jag är Herren Herren.
A ua lilo hoi o Ezekiela i hoailona no oukou; e like me ka mea a pau ana i hana'i e hana aku ai oukou; a hiki mai ia mea, alaila e ike oukou, owau no o Iehova ka Haku.
25 Och du menniskobarn, på den tiden, då jag ifrå dem tager deras magt och tröst, deras ögons lust, och deras hjertas önsko, deras söner och döttrar;
A o oe hoi, e ke keiki a ke kanaka, aole anei ia i ka la e lawe aku ai au mai o lakou aku i ko lakou ikaika, i ka lakou mea nani e olioli ai, ka mea minamina i ko lakou mau maka, a me ka mea e paulele ai ko lakou manao, na keiki kane a me na kaikamahine a lakou,
26 Ja, på den samma tiden skall en, den der undsluppen är, komma till dig, och förkunna dig det.
A o ka mea pakele ia la, e hele mai no ia ia oe, e hookomo i ka lono i kou pepeiao e lohe ai?
27 På den tiden skall din mun, emot den som undsluppen är, upplåten varda, att du skall tala, och icke mer tiga; ty då måste vara dem ett tecken, på det de skola förnimma att jag är Herren.
Ia la, e weheia kou waha i ka mea i pakele, a e olelo oe, aole hoi e kuli nou aku; a e lilo oe i hoailona no lakou; a e ike no lakou owau no Iehova ka Haku.

< Hesekiel 24 >