Псалтирь 39
1 В конец, Идифуму, песнь Давиду. Рех: сохраню пути моя, еже не согрешати ми языком моим: положих устом моим хранило, внегда востати грешному предо мною.
För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.
2 Онемех и смирихся, и умолчах от благ, и болезнь моя обновися.
Jag sade: »Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon.»
3 Согреяся сердце мое во мне, и в поучении моем разгорится огнь: глаголах языком моим:
Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.
4 скажи ми, Господи, кончину мою и число дний моих, кое есть, да разумею, что лишаюся аз.
Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.
5 Се, пяди положил еси дни моя, и состав мой яко ничтоже пред Тобою: обаче всяческая суета всяк человек живый.
HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.
6 Убо образом ходит человек, обаче всуе мятется: сокровищствует, и не весть, кому соберет я.
Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. (Sela)
7 И ныне кто терпение мое? Не Господь ли? И состав мой от Тебе есть.
Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.
8 От всех беззаконий моих избави мя: поношение безумному дал мя еси.
Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.
9 Онемех и не отверзох уст моих, яко Ты сотворил еси.
Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.
10 Отстави от мене раны Твоя: от крепости бо руки Твоея аз изчезох.
Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.
11 Во обличениих о беззаконии наказал еси человека, и истаял еси яко паучину душу его: обаче всуе всяк человек.
Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.
12 Услыши молитву мою, Господи, и моление мое внуши, слез моих не премолчи: яко преселник аз есмь у Тебе и пришлец, якоже вси отцы мои.
Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. (Sela)
13 Ослаби ми, да почию, прежде даже не отиду, и ктому не буду.
Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder. Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.
