Книга Иова 33
1 Но послушай, Иове, словес моих и беседу мою внуши:
Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.
2 се бо, отверзох уста моя, и возглагола язык мой:
Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.
3 чисто сердце мое во словесех, разум же устну моею чистая уразумеет:
Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.
4 Дух Божий сотворивый мя, дыхание же Вседержителево поучающее мя:
Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.
5 аще можеши, даждь ми ответ к сим: потерпи, стани противу мене, и аз противу тебе.
Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.
6 От брения сотворен еси ты, якоже и аз: от тогожде сотворения есмы:
Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.
7 не страх мой тя смятет, ниже рука моя тяжка будет на тя.
Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.
8 Обаче рекл еси во ушы мои, и глас глагол твоих услышах, занеже глаголеши:
Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:
9 чист есмь аз, не согрешая, непорочен же есмь, ибо не беззаконновах:
»Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;
10 зазор же на мя обрете и мнит мя, яко противника Себе:
men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.
11 вложи же ногу мою в древо и надсмотрял пути моя вся.
Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar.»
12 Како бо глаголеши, яко прав есмь, и не послуша мене? Вечен бо есть, иже над земными.
Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.
13 Глаголеши бо: чесо ради правды моея не услыша всяко слово?
Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?
14 Единою бо возглаголет Господь, второе же во сне, или в поучении нощнем,
Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.
15 или, яко егда нападает страх лют на человеки, во дреманиих на ложи:
I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,
16 тогда открыет ум человеческий, виденьми страха тацеми их устрашит,
då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,
17 да возвратит человека от неправды, тело же его от падения избави,
när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.
18 пощаде же душу его от смерти, еже не пасти ему на брани.
Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.
19 Паки же обличи его болезнию на ложи и множество костей его разслаби:
Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.
20 всякаго же брашна пшенична не возможет прияти, а душа его яди хощет,
Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.
21 дондеже согниют плоти его, и покажет кости его тощя:
Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.
22 приближися же на смерть душа его, и живот его во аде. (questioned)
Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.
23 Аще будет тысяща Ангел смертоносных, един от них не уязвит его: аще помыслит сердцем обратитися ко Господу, повесть же человеку свой зазор, и безумие свое покажет,
Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,
24 заступит е, еже не впасти ему в смерть, обновит же тело его якоже повапление на стене, кости же его исполнит мозга:
då förbarmar Gud sig över henne och säger; »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått.»
25 умягчит же его плоть якоже младенца, и устроит его возмужавша в человецех.
Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.
26 Помолится же ко Господу и прият им будет, внидет же лицем веселым со исповеданием, воздаст же человеком правду свою.
När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.
27 Посем тогда зазрит человек сам себе, глаголя: яковая содевах? И не по достоинству истяза мя, о нихже согреших:
Så får denne då sjunga inför människorna och säga: »Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;
28 спаси душу мою, еже не внити во истление, и жизнь моя свет узрит.
ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»
29 Се, сия вся творит Крепкий (Бог) пути три с мужем:
Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,
30 но избави душу мою от смерти, да живот мой во свете хвалит его.
till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.
31 Внимай, Иове, и послушай мене, премолчи, и аз возглаголю:
Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.
32 и аще тебе суть словеса, отвещай ми: глаголи, хощу бо оправдитися тебе:
Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.
33 аще же ни, ты послушай мене, умолчи, и научу тя премудрости.
Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.
