Книга Иова 32
1 И умолча Иов словесы. Умолчаша же и трие друзие его ктому пререковати Иову, бе бо Иов праведен пред ними.
De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
2 Разгневася же Елиус сын Варахиилев Вузитянин, от ужичества Арамска Авситидийския страны, разгневася же на Иова зело, занеже нарече себе праведна пред Богом,
Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
3 и на триех же другов разгневася зело, яко не возмогоша отвещати противу Иову и судиша его быти нечестива.
och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job
4 Елиус же терпяше дати ответ Иову, яко старейшии его суть деньми (друзие его).
Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
5 И виде Елиус, яко несть ответа во устех триех мужей, и возярися гневом своим.
Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
6 Отвещав же Елиус сын Варахиилев Вузитянин, рече: юнейший убо есмь леты, вы же есте старейшии: темже молчах, убоявся возвестити вам хитрость мою:
Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
7 рех же: время есть глаголющее, и во мнозех летех ведят премудрость,
Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»
8 но дух есть в человецех, дыхание же Вседержителево есть научающее:
Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
9 не многолетнии суть премудри, ниже старии ведят суд:
Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
10 темже рех: послушайте мене, и возвещу вам, яже вем, внушите глаголы моя:
Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
11 реку бо вам послушающым, дондеже испытаете словеса, и даже вас уразумею,
Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
12 и се, не бе Иова обличаяй, отвещаяй противно глаголом его от вас:
Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
13 да не речете: обретохом премудрость, Господеви приложившеся:
Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
14 человеку же попустисте глаголати таковая словеса:
Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
15 ужаснушася, не отвещаша ктому, обетшаша от них словеса:
Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
16 терпех, не глаголах бо, яко сташа, не отвещаша, яко да отвещаю и аз часть.
Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
17 Отвеща же Елиус, глаголя:
Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
18 паки возглаголю, исполнен бо есмь словес: убивает бо мя дух чрева:
Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
19 чрево же мое яко мех мста вряща завязан, или якоже мех коваческий расторгнутый:
Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
20 возглаголю, да почию, отверз уста:
Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
21 человека бо не постыждуся, но ниже бреннаго посрамлюся:
Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
22 не вем бо чудитися лицу: аще же ни, то и мене молие изядят.
Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
