Книга Иова 10
1 Труждаюся душею моею, стеня испущу на мя глаголы моя, возглаголю горестию души моея одержимь
Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.
2 и реку ко Господеви: не учи мя нечествовати, и почто ми сице судил еси?
Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.
3 Или добро Ти есть, аще вознеправдую, яко презрел еси дела руку Твоею, совету же нечестивых внял еси?
Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?
4 Или якоже человек видит, видиши? Или якоже зрит человек, узриши?
Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?
5 Или житие Твое человеческо есть? Или лета Твоя яко дние мужа?
Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,
6 Яко истязал еси беззаконие мое и грехи моя изследил еси.
eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,
7 Веси бо, яко не нечествовах: но кто есть изимаяй из руку Твоею?
du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?
8 Руце Твои сотвористе мя и создасте мя: потом же преложив, поразил мя еси.
Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!
9 Помяни, яко брение мя создал еси, в землю же паки возвращаеши мя.
Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!
10 Или не якоже млеко измелзил мя еси, усырил же мя еси равно сыру?
Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.
11 Кожею же и плотию мя облекл еси, костьми же и жилами сшил мя еси:
Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.
12 живот же и милость положил еси у мене, посещение же Твое сохрани мой дух.
Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.
13 Сия имеяй в Тебе, вем, яко вся можеши, и невозможно Тебе ничтоже.
Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:
14 Аще бо согрешу, храниши мя, от беззакония же не безвинна мя сотворил еси.
om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.
15 Аще бо нечестив буду, люте мне, аще же буду праведен, не могу возникнути: исполнен бо есмь безчестия,
Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.
16 ловимь бо есмь аки лев на убиение: паки же преложив, люте убиваеши мя.
Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.
17 Обновляяй на мя испытание мое, гнева бо великаго на мя употребил еси и навел еси на мя искушения.
Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.
18 Почто убо мя из чрева извел еси, и не умрох, око же мене не видело бы,
Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,
19 и бых бы аки не был? Почто убо из чрева во гроб не снидох?
hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.
20 Или не мало есть время жизни моея? Остави мене почити мало,
Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,
21 прежде даже отиду, отнюдуже не возвращуся, в землю темну и мрачну,
innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,
22 в землю тмы вечныя, идеже несть света, ниже видети живота человеческаго.
till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.
