Salmenes 5

1 Til songmeisteren, til Nehilot; ein salme av David. Vend øyra til mine ord, Herre, gjev gaum etter min sukk!

För sångmästaren, till Nehilót; en psalm av David. Lyssna till mina ord, HERRE; förnim min suckan.

2 Lyd til mitt rop um hjelp, min konge og min Gud! For til deg bed eg.

Akta på mitt klagorop, du min konung och min Gud; ty till dig vill jag ställa min bön.

3 Herre, um morgonen vil du høyre mi røyst; um morgonen legg eg mi sak fram for deg og ventar.

HERRE, bittida hör du nu min röst, bittida frambär jag mitt offer till dig och skådar efter dig.

4 For du er ikkje ein Gud som hev hugnad i ugudleg åtferd; den vonde fær ikkje bu hjå deg.

Ty du är icke en Gud som har behag till ogudaktighet; den som är ond får icke bo hos dig.

5 Dei ovmodige kann ikkje standa seg for dine augo; du hatar alle som gjer urett.

De övermodiga bestå icke inför dina ögon; du hatar alla ogärningsmän.

6 Du let deim som talar lygn ganga under; den blodgiruge og falske mann styggjest Herren ved.

Du förgör dem som tala lögn; de blodgiriga och falska äro en styggelse för HERREN.

7 Men eg vil ved di store miskunn ganga inn i ditt hus, vil med otte for deg falla ned framfyre ditt heilage tempel.

Men jag får gå in i ditt hus, genom din stora nåd; jag får tillbedja i din fruktan, vänd mot ditt heliga tempel.

8 Herre, leid meg ved di rettferd, for deira skuld som lurar på meg, jamna din veg for meg!

HERRE, led mig genom din rättfärdighet, för mina förföljares skull; gör din väg jämn för mig.

9 For det finst ikkje sanning i deira munn; det indre i deim er ein avgrunn; strupen deira er ei opi grav; tunga si gjer dei hål.

Ty i deras mun är intet visst, deras innersta är fördärv, en öppen grav är deras strupe, sin tunga göra de hal.

10 Gud, døm dei skuldige! Lat deim falla for sine eigne meinråder, støyt deim ned for deira mange misgjerningar! for dei hev gjort upprør mot deg.

Döm dem, o Gud; må de komma på fall med sina anslag. Driv bort dem för deras många överträdelsers skull, eftersom de äro gensträviga mot dig.

11 Men lat alle deim gleda seg, som set si lid til deg! Lat deim til æveleg tid fagna seg høgt, av di du vil verja deim; og lat deim som elskar ditt namn frygda seg i deg!

Men låt alla dem glädjas, som taga sin tillflykt till dig; evinnerligen må de jubla, ty du beskärmar dem; i dig må de fröjda sig, som hava ditt namn kärt.

12 For du, Herre, velsignar den rettferdige; du vernar honom med nåde som med ein skjold.

Ty du, HERRE, välsignar den rättfärdige; du betäcker honom med nåd såsom med en sköld.