< Matteus 10 >

1 So kalla han til seg dei tolv læresveinarne sine, og gav deim magt yver ureine ånder, so dei kunde driva deim ut, og kraft til å lækja all sjukdom og vanhelsa.
Yesu kawashemiti wafundwa wakuwi lilongu na wawili, kawapanana uwezu wa kuwalaviya washamshera na kuwaponiziya wantu malweri na kila ulweri.
2 So er namni på dei tolv apostlarne: Fyrst Simon, han som kallast Peter, so Andreas, bror hans, og Jakob, son åt Sebedæus, og Johannes, bror hans,
Aga ndo matawu gawu wantumintumi lilongu na wawili. Gwa kwanja ndo Simoni yawamshemiti Peteru na mlongu gwakuwi Andereya, Yakobu na mlongu gwakuwi Yohani wana wa Zebedayu,
3 Filip og Bartolomæus, Tomas og Mattæus, tollmannen, Jakob, son åt Alfæus, og Lebbæus,
Filipu na Baritulumayu, Tomasi na Matayu yakaweriti mtola kodi, Yakobu mwana gwa Alifayu na Tadeyi,
4 Simon Kananæus og Judas Iskariot, den same som sveik honom.
Simoni Mkanani na Yuda Isikariyoti, ndo mweni yakamgalambukiti Yesu.
5 Desse tolv var det Jesus sende ut, og han rettleidde deim og sagde: «Tak ikkje vegen til heidningarne, og gakk ikkje inn i nokon av samaritan-byarne!
Yesu kawatumiti awa lilongu na wawili na kawapananiti malagaliru aga, “Namgenda kwa wantu wa isi zimonga, ama namwingira pakati pa lushi lwa Wasamariya.
6 Gakk heller til dei forkomne lambi av Israelshuset!
Kumbiti mgendi kwa wantu wa Israeli yawagamiliti gambira kondolu.
7 Og kvar de kjem, so gjer kunnigt at himmelriket er nær!
Mgendi na mbweri, ‘Ufalumi wa kumpindi wapakwegera.’
8 Læk helselause, vekk upp daude, gjer spillsjuke reine, driv ut djevlar! For inkje hev de fenge det, for inkje skal de gjeva det.
Mponiziyi walweli, muwazyukisiyi yawahowiti, muwapungi woseri yawalwala ugumbula na muwawusiyi washamshera. Wawapanana hera, su mwenga mtendi pota kuluwa shibena mgongu.
9 Tak ikkje med dykk gull eller sylv eller kopar i belti dykkar,
Namtola zahabu, ama mpiya, ama magwala ga shaba mumihaku mwenu,
10 ikkje ferdaskreppa, ikkje tvo trøyor, ikkje skor, ikkje stav! For ein arbeidsmann er kosten sin verd.
namtola muhaku gwa kuluwira munjira, ama likoti lyamonga, ama vilwatu, ama luhonga. Toziya watendalihengu wafiruwa wapati vyawafira.
11 Kvar gong de kjem til ein by eller ei grend, so høyr etter kven der er som er verd å taka imot dykk, og hjå honom skal de vera til de tek ut att.
“Pamwingira pakati pa lushi loseri ama shijiji, msakuli amu muntu yoseri yakafira kuwashemera na mlikali pamuhera nayomberi mpaka pamwuka pahala palii.
12 Når de kjem inn i eit hus, so lys velsigning yver det,
Pamwingira mnumba mtakuli, ‘Ponga iweri na mwenga.’
13 og er huset verdt det, so skal det få den velsigningi de hev lyst, men er det ikkje verdt det, so skal velsigningi koma attende til dykk.
Handa wenikaya wa numba ilii wawashemerani, su ponga ya kulamsiya kwa mwenga haikali, kumbiti wafira ndiri kuwashemera, kulamsiya kwenu kwa ponga hakukuwuyirani maweni.
14 Og er det nokon stad dei ikkje vil taka imot dykk og ikkje vil høyra på ordi dykkar, so gakk ut att or det huset eller den byen, og rist dusti av føterne dykkar!
Handa numba yoseri ama lushi loseri halulemi kuwashemera mwenga ama kuwapikinira mwenga, su muwuki pahala paliya na mupunti lidiku mumagulu mwenu.
15 det segjer eg dykk for visst: På domedag skal det ganga Sodoma- og Gomorralandet likare enn den byen.
Nuwagambirani nakaka handa lishaka lya kutozwa, Mlungu hakawawoneri lusungu wantu wa Sodoma na Gomora kuliku wantu wa lushi alu!”
16 Sjå no eg sender dykk liksom sauer inn i ulveflokken; ver då kloke som ormen og godtrugne som duva!
“Mpikaniri! Neni nuwalagalira mwenga gambira kondolu kugenda pakati pa wamaminyi. Muweri na luhala gambira njoka na mwawananaga gambira ng'unda.
17 Tak dykk i vare for folk! For dei kjem til å gjeva dykk yver til domstolarne og hudfletta dykk i synagogorne sine,
Mlikali weri, toziya wantu hawawawingani mwenga na hawawajegeni mushizyungu na hawawasyatangi ntomondu munumba za Mlungu.
18 og for kongar og landshovdingar skal dei føra dykk fram for mi skuld, so de skal vitna for deim og for heidningarne.
Toziya ya neni hamjegwi palongolu pa wakolamlima na wafalumi, mpati kuwagambira Visoweru Viwagira na kuwagambira wantu wa isi zimonga.
19 Men når dei dreg dykk for retten, so syt ikkje for korleis eller kva de skal tala! Ordi de skal tala, skal de få i same stundi.
Su, pawawajegani mwenga pashizyungu, namuwera na lyoga handa hamtakuli shishi ama hamlongi hashi, shipindi pashisoka, hampati sha kuyowera.
20 For det er ikkje de som talar; det er åndi åt far dykkar som talar i dykk.
Toziya visoweru vyamgenda kuyowera vya mwenga ndiri, kumbiti havizi kulawa kwa Rohu gwa Tati gwenu yakatakula kupitila mwenga.
21 Bror skal senda bror i dauden, og faren barnet sitt, og born skal standa fram mot foreldri sine, og valda at dei lyt døy.
“Mlongu hakamgalambuki mlongu gwakuwi kalagwi na tati hakamgalambuki mwana gwakuwi na wana hawawatenduwi walera wawu na kuwalaga.
22 Og alle skal hata dykk for mitt namn skuld: men den som held ut til endes, han skal verta frelst.
Wantu woseri hawawakalalireni mwenga toziya ya litawu lyaneni. Kumbiti ulii yakahepelera mpaka upeleru, ndo hakalopoziwi
23 Når dei då søkjer etter dykk i ein by, so røm til ein annan! For det segjer eg dykk for visst: De vinn ikkje vitja alle byarne i Israel fyrr Menneskjesonen kjem.
Wantu pawawapunja pakati pa lushi lumu, mtugili lushi lumonga. Nuwagambirani nakaka, hapeni mumalili lihengu lyenu mulushi zoseri za israeli pamberi pa kwiza Mwana gwa Muntu.
24 Læresveinen er ikkje yver meisteren, og tenaren er ikkje yver husbonden sin.
“Kwahera mfundwa yakawera mkulu kuliku mfunda gwakuwi, ama ntumintumi kuwera mkulu kuliku mtuwa gwakuwi.
25 Det lyt vera nok for læresveinen at han vert som meisteren sin, og for tenaren at han vert som husbonden. Hev dei kalla husbonden Be’elsebul, kann so husfolket venta det betre?
Itosha kwa mfundwa kuwera gambira mfunda gwakuwi na ntumintumi kuwera gambira mtuwa gwakuwi. Payiwera mtuwa gwa kaya wamshema Belizebuli, su wenikaya hawashemwi ata matawu gadoda nentu!”
26 Ver då ikkje rædde deim! For ingen ting er løynt anna det ein gong kjem upp, og ingen ting dult anna det ein gong vert kjent.
“Su, namuwatira wantu. Shoseri shashigubikitwi hashigubutulwi, na shashiwera muubada, hashimaniki.
27 Det som eg segjer dykk i myrkret, skal de tala i ljoset, og det som vert kviskra i øyra på dykk, skal de ropa ut på taki.
Shanuwagambirani mwenga muluwindu, mpaka mushitakuli muulangala, na shilii shampikinira muubada mfiruwa gushibwera pampindi pa shitwiku.
28 Ottast ikkje dei som drep likamen, men ikkje kann drepa sjæli! Ottast heller honom som kann tyna både sjæl og likam i helvite! (Geenna g1067)
Namuwatira woseri yawalaga nshimba, kumbiti waweza ndiri kuilaga rohu, mbaka nentu mumtiri Mlungu yakaweza kulaga vyoseri nshimba pamuhera na rohu mumotu gwa Jehanamu. (Geenna g1067)
29 Sel dei ikkje tvo sporvar for ein skilling? Og ikkje ein av deim fell ned på jordi utan Far dykkar vil.
Wampongu wawili wawawuza kwa ligwala limu, kumbiti ata yumu gwawu hapeni katuluki pasi pota na kufira Tati gwenu.
30 Og jamvel alle håri på hovudet dykkar er talde.
Kumbiti kwa mwenga, ata viri zya mumituwi yenu zoseri ziwalangwa kala.
31 So ver ikkje rædde! De er meir enn mange sporvar.
Su namtira, mwenga mwana mana nentu kuliku wampongu wavua!”
32 Den som då kjennest ved meg for folk, honom skal eg og kjennast ved for far min i himmelen;
“Wantu woseri yawanjimira paweru handa waneni, hantendi viraa avi kulongolu kwa Tati ka kumpindi.
33 Men den som avneittar meg for folk, honom skal eg og avneitta for far min i himmelen.
Kumbiti yoseri yakanema neni palongolu pa wantu, naneni hanumlemi kulongolu kwa Tati gwangu gwa kumpindi.
34 De må’kje tru eg er komen for å føra fred ned på jordi! Eg er’kje komen med fred, men med sverd.
“Namulihola kuwera niza kujega ponga pasipanu. Ndala, niza ndiri kujega ponga, kumbiti upanga.
35 Eg er komen for å setja ufred millom far og son, og millom mor og dotter, og millom vermor og sonekona,
Niziti kuwatenda wana wawagalambuki watati wawu, wahinga wawagalambuki wamawu wawu, wanahonga wawagalambuki wamawu nahonga wawu,
36 og mannen skal få sin eigen huslyd til uven.
na wangondu wa muntu ndo wantu wa kaya yaku mweni.
37 Den som hev far eller mor kjærare enn meg, er ikkje verd meg, og den som hev son eller dotter kjærare enn meg, er ikkje verd meg,
“Walii wawamfira tati gwawu ama mawu gwawu kuliku neni, hapeni waweri wafundwa waneni, walii yawawafira wantemba wawu ama wahinga wawu kuliku neni hapeni waweri wafundwa wangu.
38 og den som ikkje tek krossen sin og fylgjer etter meg, er ikkje verd meg.
Muntu yakatola ndiri lupingika lwakuwi na kunfata neni, hapeni kaweri mfundwa gwangu.
39 Den som vinn livet sitt, skal missa det, og den som misser livet for mi skuld, skal vinna det.
Woseri yawagabatilira makaliru gawu, hakawahowiziyi, kumbiti woseri yawagahoziya makaliru gawu toziya yaneni, hawagalopoziyi.
40 Den som tek imot dykk, tek imot meg, og den som tek imot meg, tek imot honom som sende meg.
“Yoseri yakawashemerani, kashemera neni na yakanshemera neni, kamshemera ulii yakamtumiti.
41 Den som tek imot ein profet for di han er ein profet, skal få same løni som ein profet, og den som tek imot ein rettferdig for di han er rettferdig, skal få same løni som ein rettferdig.
Yakamshemera mbuyi gwa Mlungu toziya ndo mbuyi gwa Mlungu, hakanki lifupu lya mbuyi gwa Mlungu. Na yakamshemera muntu muheri toziya ndo muntu muheri, hakanki lifupu lya muntu muheri.
42 Og den som gjev ein av desse små um det er’kje anna enn ei skål med kaldt vatn, for di han er min læresvein, han skal på ingen måte missa løna si, det segjer eg dykk for visst.»
Nuwagambirani nakaka, yoseri yakamupa yumu gwawu gwa wadidika awa yawanfata neni shikombi sha mashi gazizimira toziya ndo mfundwa gwa neni, nakaka hakapati lifupu lyakuwi.”

< Matteus 10 >