< Sakarias 14 >

1 Se, det kommer en Herrens dag, da det hærfang som er tatt fra dig, skal skiftes ut i din midte;
Mana, Pǝrwǝrdigarƣa has kün kelidu; [u küni] arangdin mal-mülküng bulang-talang ⱪilinip bɵlüxüwelinidu.
2 for jeg vil samle alle hedningefolkene til krig mot Jerusalem, og staden skal bli tatt og husene bli plyndret, og kvinnene bli skjendet, og halvdelen av staden skal måtte gå i landflyktighet, men resten av folket skal ikke utryddes av staden.
Mǝn barliⱪ ǝllǝrni Yerusalemƣa jǝng ⱪilixⱪa yiƣimǝn; xǝⱨǝr ixƣal ⱪilinidu, ɵylǝr bulang-talang ⱪilinip, ⱪiz-ayallar ayaƣ-asti ⱪilinidu; xǝⱨǝrning yerimi ǝsirgǝ qüxüp sürgün ⱪilinidu; tirik ⱪalƣan hǝlⱪ xǝⱨǝrdin elip ketilmǝydu.
3 For Herren skal dra ut og stride mot disse hedningefolk, som han før har stridt på kampens dag.
Andin Pǝrwǝrdigar qiⱪip xu ǝllǝr bilǝn uruxidu; U Uning jǝng ⱪilƣan künidikidǝk uruxidu.
4 På den dag skal hans føtter stå på Oljeberget, som ligger midt imot Jerusalem i øst, og Oljeberget skal revne tvert over mot øst og vest, så der blir en stor dal, idet den ene halvdel av fjellet viker mot nord, og den andre halvdel mot syd.
Uning putliri xu küni Yerusalemning xǝrⱪiy tǝripining ǝng aldi bolƣan Zǝytun teƣida turidu; xuning bilǝn Zǝytun teƣi otturidin xǝrⱪ wǝ ƣǝrb tǝrǝpkǝ yerilidu; zor yoƣan bir jilƣa pǝyda bolidu; taƣning yerimi ximal tǝrǝpkǝ, yerimi jǝnub tǝrǝpkǝ yɵtkilidu.
5 Og I skal fly til dalen mellem mine fjell, for dalen mellem fjellene skal nå like til Asel; I skal fly som I flydde for jordskjelvet i Judas konge Ussias' dager. Da skal Herren min Gud komme, og alle hellige med dig, min Gud.
Wǝ silǝr Mening taƣlirimning dǝl muxu jilƣisi bilǝn ⱪaqisilǝr; qünki taƣlarning jilƣisi Azǝlgiqǝ baridu; silǝr Yǝⱨuda padixaⱨi Uzziyaning künliridǝ bolƣan yǝr tǝwrǝxtǝ ⱪaqⱪininglardǝk ⱪaqisilǝr. Andin Pǝrwǝrdigar Hudayim kelidu; ⱨǝmdǝ Sǝn bilǝn barliⱪ «muⱪǝddǝs bolƣuqilar»mu kelidu!
6 På den dag skal lyset bli borte; de herlige himmellys skal formørkes.
Xu küni xundaⱪ boliduki, nur tohtap ⱪalidu; parlaⱪ yultuzlarmu ⱪarangƣulixip ketidu;
7 Og det skal komme én dag - Herren kjenner den - det skal hverken være dag eller natt; men mot aftens tid, da skal det bli lys.
Biraⱪ u Pǝrwǝrdigarƣa mǝlum bolƣan alaⱨidǝ bir kün, ya keqǝ ya kündüz bolmaydu; xundaⱪ ǝmǝlgǝ axuruliduki, kǝq kirgǝndǝ, alǝm yorutulidu.
8 Og på den dag skal levende vann strømme ut fra Jerusalem, den ene halvdel av dem til havet i øst og den andre halvdel av dem til havet i vest; både sommer og vinter skal det være så.
Xu küni xundaⱪ boliduki, ⱨayatliⱪ suliri Yerusalemdin eⱪip qiⱪidu; ularning yerimi xǝrⱪiy dengizƣa, yerimi ƣǝrbiy dengizƣa ⱪarap aⱪidu; yazda wǝ ⱪixta xundaⱪ bolidu.
9 Da skal Herren bli konge over hele landet; på den dag skal Herren være én, og hans navn ett.
Pǝrwǝrdigar pütkül yǝr yüzi üstidǝ padixaⱨ bolidu; xu küni pǝⱪǝt bir «Pǝrwǝrdigar» bolidu, [yǝr yüzidǝ] birdinbir Uningla nami bolidu.
10 Og hele landet, fra Geba til Rimmon sønnenfor Jerusalem, skal bli som den øde mark, og det skal heve sig høit og trone på sitt sted, like fra Benjamin-porten til det sted hvor den forrige port var, til Hjørneporten, og fra Hananels tårn til kongens vinperser.
Gebadin Yerusalemning jǝnubidiki Rimmonƣiqǝ bolƣan pütün zemin «Arabaⱨ»dǝk tüzlǝnglikkǝ aylandurulidu; Yerusalem bolsa «Binyamin dǝrwazisi»din «Birinqi dǝrwaza»ƣiqǝ wǝ yǝnǝ «Burjǝk dǝrwazisi»ƣiqǝ, «Ⱨananiyǝlning munari»din padixaⱨning xarab kɵlqǝklirigiqǝ yuⱪiri kɵtürülidu, lekin xǝⱨǝr yǝnila ɵz jayida xu peti turidu;
11 Og folket skal bo der, og der skal aldri mere lyses bann over det; Jerusalem skal ligge der trygt.
Adǝmlǝr yǝnǝ uningda turidu. «Ⱨalak pǝrmani» yǝnǝ ⱨeq qüxürülmǝydu; Yerusalem hatirjǝmliktǝ turidu.
12 Men denne plage skal Herren la ramme alle de folk som har stridt imot Jerusalem: Han skal la kjøttet råtne på dem alle mens de står på sine føtter, og deres øine skal råtne i sine huler, og tungen skal råtne i deres munn.
Wǝ Pǝrwǝrdigar Yerusalemƣa jǝng ⱪilƣan barliⱪ ǝllǝrni uruxⱪa ixlǝtkǝn waba xundaⱪ boliduki, ular ɵrǝ bolsila gɵxliri qirip ketidu; kɵzliri qanaⱪlirida qirip ketidu; tilliri aƣzida qirip ketidu.
13 På den dag skal Herren sende en stor redsel over dem, så de tar fatt på hverandre og løfter hånd mot hverandre.
Xu küni xundaⱪ boliduki, ularning arisiƣa Pǝrwǝrdigardin zor bir alaⱪzadilik qüxidu; ular ⱨǝrbiri ɵz yeⱪinining ⱪolini tutuxidu, ⱨǝrbirining ⱪoli yeⱪinining ⱪoliƣa ⱪarxi kɵtürülidu.
14 Også Juda skal stride i Jerusalem, og fra alle kanter skal hedningefolkenes gods sankes sammen, gull og sølv og klær i stor mengde.
Yǝⱨudamu Yerusalemda jǝng ⱪilidu; ǝtrapidiki barliⱪ ǝllǝrning mal-mülükliri jǝm ⱪilip yiƣilidu — san-sanaⱪsiz altun-kümüx wǝ kiyim-keqǝklǝr bolidu.
15 Den samme plage skal også ramme hestene, muleslene, kamelene, asenene og alle de andre dyr i leirene.
At, ⱪeqir, tɵgǝ, exǝk, xundaⱪla ularning bargaⱨlirida bolƣan barliⱪ mal-waranlar üstigǝ qüxkǝn waba yuⱪiriⱪi wabaƣa ohxax bolidu.
16 Og alle de som blir igjen av alle de hedningefolk som angrep Jerusalem, skal år efter år dra op for å tilbede Kongen, Herren, hærskarenes Gud, og for å delta i løvsalenes fest.
Xundaⱪ ǝmǝlgǝ axuruliduki, Yerusalemƣa jǝng ⱪilixⱪa kǝlgǝn ⱨǝmmǝ ǝllǝrdin barliⱪ tirik ⱪalƣanlar ⱨǝr yili Yerusalemƣa, padixaⱨⱪa, yǝni samawi ⱪoxunlarning Sǝrdari bolƣan Pǝrwǝrdigarƣa ibadǝt ⱪilixⱪa wǝ «kǝpilǝr ⱨeyti»ni tǝbriklǝxkǝ qiⱪidu.
17 Men om noget av jordens folk ikke drar op til Jerusalem for å tilbede Kongen, Herren, hærskarenes Gud, så skal det ikke komme regn hos dem;
Xundaⱪ boliduki, yǝr yüzidiki ⱪowm-jǝmǝtlǝrdin padixaⱨⱪa, yǝni samawi ⱪoxunlarning Sǝrdari bolƣan Pǝrwǝrdigarƣa ibadǝtkǝ qiⱪmiƣanlar bolsa, ǝmdi ularning üstigǝ yamƣur yaƣmaydu.
18 om Egyptens folk ikke drar op og ikke møter frem, da skal det ikke komme regn hos dem heller; den samme plage skal ramme dem som Herren lar ramme de hedningefolk som ikke drar op for å delta i løvsalenes fest.
Misir jǝmǝti qiⱪip ⱨazir bolmisa, ularƣimu yamƣur bolmaydu; biraⱪ Pǝrwǝrdigar «kǝpilǝr ⱨeyti»ni tǝbriklǝxkǝ qiⱪmaydiƣan barliⱪ ǝllǝr üstigǝ qüxüridiƣan waba ularƣimu qüxürülidu.
19 Sådan skal den straff være som rammer Egypten og alle de hedningefolk som ikke drar op for å delta i løvsalenes fest.
Bu Misirning jazasi, xundaⱪla «kǝpilǝr ⱨeyti»ni tǝbriklǝxkǝ qiⱪmaydiƣan barliⱪ ǝllǝrning jazasi bolidu.
20 På den dag skal det stå på hestenes bjeller: Helliget til Herren, og grytene i Herrens hus skal være som offerskålene foran alteret,
Xu küni atlarning ⱪongƣuraⱪliri üstigǝ «Pǝrwǝrdigarƣa atilip pak-muⱪǝddǝs bolsun!» dǝp yezilidu; Pǝrwǝrdigarning ɵyidiki barliⱪ ⱪaqa-ⱪuqilarmu ⱪurbangaⱨ aldidiki ⱪaqilarƣa ohxax ⱨesablinidu;
21 og hver gryte i Jerusalem og i Juda skal være helliget til Herren, hærskarenes Gud, og alle de som ofrer, skal komme og ta av dem til å koke i; og det skal ikke mere være nogen kana'anitt i Herrens, hærskarenes Guds hus på den dag.
Yerusalemdiki wǝ Yǝⱨudadiki barliⱪ ⱪaqa-ⱪuqilarmu Pǝrwǝrdigarƣa atilip pak-muⱪǝddǝs bolidu; ⱪurbanliⱪ ⱪilƣuqilar kelip ularni elip ⱪurbanliⱪ gɵxlirini pixuridu; xu küni samawi ⱪoxunlarning Sǝrdari bolƣan Pǝrwǝrdigarning ɵyidǝ «ⱪanaanliⱪ-sodigǝr» ikkinqi bolmaydu.

< Sakarias 14 >