Salomos Ordsprog 1
1 Ordsprog av Salomo, Davids sønn, Israels konge.
Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
2 Av dem kan en lære visdom og tukt og å skjønne forstandige ord;
Till att deraf lära vishet och tukt;
3 av dem kan en motta tukt til klokskap og lære rettferdighet og rett og rettvishet;
Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
4 de kan gi de enfoldige klokskap, de unge kunnskap og tenksomhet.
Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
5 Den vise skal høre på dem og gå frem i lærdom, og den forstandige vinne evne til å leve rett.
Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
6 Av dem kan en lære å forstå ordsprog og billedtale, vismenns ord og deres gåter.
Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
7 Å frykte Herren er begynnelsen til kunnskap; visdom og tukt foraktes av dårer.
Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
8 Hør, min sønn, på din fars tilrettevisning og forlat ikke din mors lære!
Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
9 For de er en fager krans for ditt hode og kjeder om din hals.
Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
10 Min sønn! Når syndere lokker dig, da samtykk ikke!
Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
11 Når de sier: Kom med oss! Vi vil lure efter blod, sette feller for de uskyldige uten grunn;
Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
12 vi vil sluke dem levende som dødsriket, med hud og hår, likesom det sluker dem som farer ned i graven; (Sheol h7585)
Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
13 vi vil finne alle slags kostelig gods, fylle våre hus med rov;
Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
14 du skal få kaste lodd om det med oss, vi skal alle ha samme pung -
Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
15 slå da ikke følge med dem, min sønn, hold din fot borte fra deres sti!
Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
16 For deres føtter haster til det onde, og de er snare til å utøse blod;
Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
17 til ingen nytte blir garnet utspent så alle fuglene ser det;
Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
18 de lurer efter sitt eget blod, de setter feller for sig selv.
Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
19 Så går det hver den som søker urettferdig vinning; den tar livet av sine egne herrer.
Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
20 Visdommen roper høit på gaten, den lar sin røst høre på torvene;
Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
21 på hjørnet av larmfylte gater roper den, ved portinngangene, rundt omkring i byen taler den og sier:
Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
22 Hvor lenge vil I uforstandige elske uforstand og spotterne ha lyst til spott og dårene hate kunnskap?
Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
23 Vend om og gi akt på min tilrettevisning! Da vil jeg la min ånd velle frem for eder, jeg vil kunngjøre eder mine ord.
Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
24 Fordi jeg ropte, og I ikke vilde høre, fordi jeg rakte ut min hånd, og ingen gav akt,
Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
25 fordi I forsmådde alle mine råd og ikke vilde vite av min tilrettevisning,
Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
26 så vil også jeg le når ulykken rammer eder, jeg vil spotte når det kommer som I reddes for,
Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
27 når det I reddes for, kommer som et uvær, og eders ulykke farer frem som en stormvind, når trengsel og nød kommer over eder.
När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
28 Da skal de kalle på mig, men jeg svarer ikke; de skal søke mig, men ikke finne mig.
Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
29 Fordi de hatet kunnskap og ikke vilde frykte Herren,
Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
30 fordi de ikke vilde vite av mitt råd og foraktet all min tilrettevisning,
Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
31 derfor skal de ete frukten av sine gjerninger, og av sine onde råd skal de mettes.
Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
32 For de uforstandiges selvrådighet dreper dem, og dårenes trygghet ødelegger dem;
Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
33 men den som hører på mig, skal bo trygt og leve i ro uten frykt for ulykke.
Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
