Salomos Ordsprog 6

1 Min sønn! Har du gått i borgen for din næste, har du gitt en fremmed ditt håndslag,

Min son, varder du lofvetsman för din nästa, så hafver du häktat dina hand intill en främmanda;

2 har du latt dig binde ved din munns ord, har du latt dig fange i din munns ord,

Du äst invefvad med dins muns tal, och gripen uti dins muns ord.

3 så gjør således, min sønn, og frels dig, siden du er kommet i din næstes hånd: Gå og kast dig ned for din næste og storm inn på ham,

Så gör dock, min son, alltså, och undsätt dig; ty du äst kommen dinom nästa i händer; löp, skynda dig, och drif din nästa.

4 unn ikke dine øine søvn og dine øielokk blund,

Låt icke din ögon sofva, eller din ögnahvarf sömnig vara.

5 frels dig som et rådyr av jegerens hånd og som en fugl av fuglefangerens hånd!

Uthjelp dig, såsom en rå utu handene, och såsom en fogel utu foglafängarens hand.

6 Gå til mauren, du late, se dens ferd og bli vis!

Gack bort till myrona, du later; se uppå hennes seder, och lär.

7 Enda den ikke har nogen fyrste, foged eller herre,

Ändock hon ingen Första eller höfvitsman, eller herra hafver,

8 sørger den dog om sommeren for sitt livsophold og sanker om høsten sin føde.

Tillreder hon dock likväl sitt bröd om sommaren, och samkar sin mat i andene.

9 Hvor lenge vil du ligge, du late? Når vil du stå op av din søvn?

Huru länge ligger du, later? När vill du uppstå af dinom sömn?

10 Du sier: La mig ennu få sove litt, blunde litt, folde mine hender litt og hvile!

Ja, sof ännu litet, tag der ännu en sömn före; lägg ännu litet händerna tillhopa, att du må sofva;

11 Da kommer armoden over dig som en landstryker og nøden som en mann med skjold.

Så skall fattigdomen med hast komma öfver dig, såsom en vandrare, och armod såsom en väpnad man.

12 En niding, en ugjerningsmann er den som går omkring med en falsk munn,

En bedrägelig menniska, en skadelig man går med vrångom mun;

13 som blunker med øinene, skraper med føttene, gjør tegn med fingrene,

Vinkar med ögonen, tecknar med foten, viser med fingren;

14 som har svik i sitt hjerte, som tenker ut onde ting til enhver tid og volder tretter.

Tänker alltid något ondt och argt i sitt hjerta, och kommer trätor åstad.

15 Derfor skal ulykken komme brått over ham; i et øieblikk skal han knuses, og det er ingen lægedom for ham.

Derföre skall honom hans ofärd hasteliga komma; och skall med snarhet sönderbråkad varda, så att der ingen hjelp vara skall.

16 Seks ting er det Herren hater, og syv er vederstyggeligheter for hans sjel:

Si, sex stycke hatar Herren, och vid det sjunde hafver han en styggelse:

17 Stolte øine, falsk tunge og hender som utøser uskyldig blod,

Högfärdig ögon, falsk tungo, händer som utgjuta oskyldigt blod;

18 et hjerte som legger op onde råd, føtter som haster til det onde,

Hjerta som med arga list umgår, fötter som snare äro till att göra skada;

19 den som taler løgn og vidner falsk, og den som volder tretter mellem brødre.

Ett falskt vittne som icke skämmes att tala lögn, och den der träto emellan bröder åstadkommer.

20 Bevar, min sønn, din fars bud og forlat ikke din mors lære!

Min son, bevara dins faders bud, och låt icke fara dine moders lag.

21 Bind dem alltid til ditt hjerte, knytt dem fast om din hals!

Bind dem tillhopa på ditt hjerta dageliga, och häng dem på din hals;

22 Når du går, skal de lede dig; når du ligger, skal de verne dig, og når du våkner, skal de tale til dig.

När du går, att de leda dig; när du ligger, att de bevara dig; när du uppvaknar, att de äro ditt tal.

23 For budet er en lykte og læren et lys, og tilrettevisninger til tukt er en vei til livet,

Ty budet är en lykta, och lagen är ett ljus; och tuktans straff är lifsens väg;

24 så de bevarer dig fra en ond kvinne, fra en fremmed kvinnes glatte tunge.

På det du må bevarad blifva för en ond qvinno; för enes främmandes släta tungo.

25 Attrå ikke hennes skjønnhet i ditt hjerte? og la henne ikke fange dig med sine øiekast!

Låt hennes dägelighet icke göra dig lusta i ditt hjerta, och förtag dig icke på hennes ögnahvarf.

26 For en skjøge armer en mann ut like til siste brødleiv, og annen manns hustru fanger en dyr sjel.

Ty en sköka tager enom sitt bröd ifrå; men en gift qvinna fångar ädla lifvet.

27 Kan nogen hente ild i sitt fang uten hans klær brennes op?

Kan ock någor behålla eld i barmen, så att hans kläder icke brinna?

28 Eller kan nogen gå på glør uten hans føtter blir svidd?

Huru skulle någor gå på glöd, så att hans fötter icke brände varda?

29 Slik blir det med den som går inn til sin næstes hustru; ingen blir ustraffet som rører henne.

Alltså går det honom, som till sins nästas hustru går; der blifver ingen ostraffad, den vid henne kommer.

30 Blir ikke tyven foraktet, når han stjeler for å stille sin sult?

Det är enom tjuf icke så stor skam, om han stjäl till att mätta sina själ, då honom hungrar;

31 Og hvis han blir grepet, må han betale syvfold; alt det han eier i sitt hus, må han gi.

Och om han gripen varder, gifver han det sjufaldt igen, och lägger dertill alla ägodelarna i sitt hus.

32 Den som driver hor med en kvinne, er uten forstand; den som vil ødelegge sin sjel, han gjør slikt.

Men den som med ene qvinno hor bedrifver, han är en dåre, och förer sitt lif uti förderf.

33 Hugg og skam får han, og hans vanære slettes aldri ut.

Dertill skall plåga och skam komma uppå honom, och hans skam skall intet utskrapad varda.

34 For nidkjær er mannens vrede, og han sparer ikke på hevnens dag;

Ty mansens harm hafver nit, och skonar intet på hämndenes tid;

35 han tar ikke imot bøter og lar sig ikke formilde, om du gir ham store gaver.

Och ser icke till någon person, den försona måtte; och tager intet vid, om du än mycket skänka ville.