Salomos Ordsprog 14
1 Kvinners visdom bygger sitt hus, men dårskap river det ned med sine hender.
Genom visa qvinnor varder huset bygdt; men en galen bryter det neder med sina åthäfvor.
2 Den som vandrer i opriktighet, frykter Herren; men den som går krokveier, forakter ham.
Den som Herran fruktar, han går på rätta vägen; men den honom föraktar, han viker af hans väg.
3 I dårens munn er et ris for hans overmot, men de vises leber er deres vern.
Dårar tala tyranniskt; men de vise bevara sin mun.
4 Hvor det ingen okser er, der er krybben tom; men rikelig vinning kommer ved oksens kraft.
Der icke oxar äro, der är krubban ren; men der oxen hafver nog skaffa, der är nog inkommande.
5 Trofast vidne lyver ikke, men den som taler løgn, er et falskt vidne.
Ett troget vittne ljuger icke; men ett falskt vittne talar dristeliga lögn.
6 Spotteren søker visdom, men finner den ikke; men for den forstandige er kunnskap lett å vinne.
Bespottaren söker vishet, och finner henne intet; men dem förståndiga är vishet lätt.
7 Når du går fra en dåre, har du ikke funnet forstand på hans leber.
Kommer du till en dåra, der finner du icke ett förnumstigt ord.
8 Den klokes visdom er at han forstår sin vei, men dårers dårskap er at de bedrar sig selv.
Det är dens klokas vishet, att han aktar uppå sin väg; men det är ens dåras galenskap, att det är alltsammans bedrägeri med honom.
9 Dårer spottes av sitt eget skyldoffer, men blandt de opriktige råder Guds velbehag.
De dårar drifva deras gabberi med syndene; men de fromme hafva lust till de fromma.
10 Hjertet kjenner sin egen bitre smerte, og i dets glede blander ingen fremmed sig.
När hjertat sörjandes är, så hjelper ingen utvärtes glädje.
11 De ugudeliges hus skal ødelegges, men de opriktiges telt skal blomstre.
De ogudaktigas hus varder förgjordt; men de frommas hydda skall grönskas.
12 Mangen vei tykkes en mann rett, men enden på det er dødens veier.
Mångom behagar en väg väl; men på ändalyktene leder han honom till döden.
13 Endog under latter har hjertet smerte, og enden på gleden er sorg.
Efter löje kommer sorg, och änden på glädjene är ångest.
14 Av sin ferd skal den frafalne mettes, og en god mann holder sig borte fra ham.
Ene lösaktiga mennisko varder gåendes såsom han handlar; men en from man skall vara öfver honom.
15 Den enfoldige tror hvert ord, men den kloke akter på sine skritt.
En fåkunnig man tror hvart ord; men en förståndig man aktar på sin gång.
16 Den vise frykter og holder sig fra det onde, men dåren er overmodig og trygg.
En vis man hafver fruktan, och flyr det arga; men en dåre söker fram dristeliga.
17 Den bråsinte gjør dårskap, og en svikefull mann blir hatet.
En otålig menniska gör galen ting; men en försigtig man hatar det.
18 De enfoldige har fått dårskap i arv, men de kloke krones med kunnskap.
De flåkote handla ovarliga; men det är de förståndigas krona, att de varliga handla.
19 De onde må bøie sig for de gode, og de ugudelige ved den rettferdiges porter.
De onde måste buga för de goda, och de ogudaktige uti dens rättfärdigas portom.
20 Endog av sin venn blir den fattige hatet; men de som elsker en rik, er mange.
En fattigan hatar ock hans näste; men de rike hafva många vänner.
21 Den som forakter sin næste, synder; men salig er den som ynkes over arminger.
Syndaren föraktar sin nästa; men säll är den som förbarmar sig öfver den elända.
22 Skal ikke de fare vill som tenker ut det som ondt er? Men miskunnhet og trofasthet times dem som optenker godt.
De som med illfundighet umgå, dem skall det fela; men der som godt tänka, dem skall trohet och godhet vederfaras.
23 Ethvert møiefullt arbeid gir vinning, men tomt snakk fører bare til tap.
Der man arbetar, der är nog; men der man umgår med ordom, der är fattigdom.
24 De vises rikdom er deres krone, men dårenes dårskap er og blir dårskap.
Dem visom är deras rikedom en krona; men de dårars galenskap blifver galenskap.
25 Et sanndru vidne frelser liv, men den som taler løgn, er full av svik.
Ett troget vittne friar lifvet; men ett falskt vittne bedrager.
26 Den som frykter Herren, har et sterkt vern, og for hans barn skal Herren være en tilflukt.
Den som Herran fruktar, han hafver ett tryggt fäste, och hans barn varda också beskärmad.
27 Å frykte Herren er en livsens kilde, så en slipper fra dødens snarer.
Herrans fruktan är lifsens källa, att man må undfly dödsens snaro.
28 Meget folk er kongens ære, men mangel på folk er fyrstens fall.
Der en Konung mycket folk hafver, det är hans härlighet; men der litet folk är, det gör en herra blödig.
29 Den langmodige har stor forstand, men den bråsinte viser stor dårskap.
Den som tålig är, han är vis; men den som otålig är, han uppenbarar sin galenskap.
30 Et saktmodig hjerte er legemets liv, men hissighet er råttenhet i benene.
Ett blidt hjerta är kroppsens lif; men afund är var i benen.
31 Den som trykker en arming, håner hans skaper, men den som har medynk med den fattige, ærer skaperen.
Den som försmäder den fattiga, han lastar hans skapare; men den som förbarmar sig öfver den fattiga, han ärar Gud.
32 Når ulykken rammer den ugudelige, kastes han over ende; men den rettferdige er frimodig i døden.
Den ogudaktige består icke uti sine olycko; men den rättfärdige är ock i dödenom frimodig.
33 I den forstandiges hjerte holder visdommen sig stille, men i dårers indre gir den sig til kjenne.
Uti dens förståndigas hjerta hvilar visheten, och varder uppenbar ibland dårar.
34 Rettferdighet ophøier et folk, men synden er folkenes vanære.
Rättfärdighet upphöjer ett folk; men synd är folkets förderf.
35 En klok tjener vinner kongens yndest, men over en dårlig tjener kommer hans vrede.
En klok tjenare behagar Konungenom väl; men en skamlig tjenare lider han icke.
