Psalmorum 62

1 Psalmus David, in finem, pro Idithum. Nonne Deo subiecta erit anima mea? ab ipso enim salutare meum.

En Psalm Davids, för Jeduthun, till att föresjunga. Min själ väntar allenast i stillhet efter Gud, den mig hjelper.

2 Nam et ipse Deus meus, et salutaris meus: susceptor meus, non movebor amplius.

Ty han är min tröst, min hjelp, mitt beskärm; att intet ondt skall omstörta mig, ehuru stort det ock är.

3 Quousque irruitis in hominem? interficitis universi vos: tamquam parieti inclinato et maceriae depulsae.

Huru länge gån I så alle enom efter; att I mågen dräpa honom, såsom en lutande vägg, och en remnad mur?

4 Verumtamen pretium meum cogitaverunt repellere, cucurri in siti: ore suo benedicebant, et corde suo maledicebant.

De tänka allenast, huru de måga förtrycka honom; vinnlägga sig om lögn, gifva god ord; men i hjertana banna de. (Sela)

5 Verumtamen Deo subiecta esto anima mea: quoniam ab ipso patientia mea.

Men min själ väntar allenast efter Gud; ty han är mitt hopp.

6 Quia ipse Deus meus, et salvator meus: adiutor meus, non emigrabo.

Han är min tröst, min hjelp, och mitt beskärm, att jag icke faller.

7 In Deo salutare meum, et gloria mea: Deus auxilii mei, et spes mea in Deo est.

När Gudi är min salighet, min ära, mins starkhets klippa; mitt hopp är till Gud.

8 Sperate in eo omnis congregatio populi, effundite coram illo corda vestra: Deus adiutor noster in aeternum.

Hoppens uppå honom alltid; I folk, utgjuter edor hjerta för honom. Gud är vårt hopp. (Sela)

9 Verumtamen vani filii hominum, mendaces filii hominum in stateris: ut decipiant ipsi de vanitate in idipsum.

Men menniskorna äro dock ju intet; de myndige fela ock. De väga mindre än intet, så månge som de äro.

10 Nolite sperare in iniquitate, et rapinas nolite concupiscere: divitiae si affluant, nolite cor apponere.

Förlåter eder icke uppå orätt och öfvervåld; håller eder icke till sådant, det intet värdt är. Faller eder rikedom till, så lägger icke hjertat deruppå.

11 Semel locutus est Deus, duo haec audivi, quia potestas Dei est,

Gud hafver ett ord talat; det hafver jag ofta hört, att Gud allena mägtig är.

12 et tibi Domine misericordia: quia tu reddes unicuique iuxta opera sua.

Och du, Herre, äst nådelig; och lönar hvarjom och enom såsom han förtjenar.