Proverbiorum 1
1 Parabolae Salomonis, filii David, regis Israel.
Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
2 Ad sciendam sapientiam, et disciplinam:
Till att deraf lära vishet och tukt;
3 ad intelligenda verba prudentiae: et suscipiendam eruditionem doctrinae, iustitiam, et iudicium, et aequitatem:
Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
4 ut detur parvulis astutia, adolescenti scientia, et intellectus.
Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
5 Audiens sapiens, sapientior erit: et intelligens, gubernacula possidebit.
Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
6 Animadvertet parabolam, et interpretationem, verba sapientum, et aenigmata eorum.
Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
7 Timor Domini principium sapientiae. Sapientiam, atque doctrinam stulti despiciunt.
Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
8 Audi, fili mi, disciplinam patris tui, et ne dimittas legem matris tuae:
Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
9 ut addatur gratia capiti tuo, et torques collo tuo.
Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
10 Fili mi, si te lactaverint peccatores, ne acquiescas eis.
Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
11 Si dixerint: Veni nobiscum, insidiemur sanguini, abscondamus tendiculas contra insontem frustra:
Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
13 Omnem pretiosam substantiam reperiemus, implebimus domos nostras spoliis.
Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
14 Sortem mitte nobiscum, marsupium unum sit omnium nostrum.
Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
15 Fili mi, ne ambules cum eis, prohibe pedem tuum a semitis eorum.
Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
16 Pedes enim illorum ad malum currunt, et festinant ut effundant sanguinem.
Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
17 Frustra autem iacitur rete ante oculos pennatorum.
Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
18 Ipsi quoque contra sanguinem suum insidiantur, et moliuntur fraudes contra animas suas.
Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
19 Sic semitae omnis avari, animas possidentium rapiunt.
Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
20 Sapientia foris praedicat, in plateis dat vocem suam:
Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
21 in capite turbarum clamitat, in foribus portarum urbis profert verba sua, dicens:
Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
22 Usquequo parvuli diligitis infantiam, et stulti ea, quae sibi sunt noxia, cupient, et imprudentes odibunt scientiam?
Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
23 Convertimini ad correptionem meam: en proferam vobis spiritum meum, et ostendam vobis verba mea.
Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
24 Quia vocavi, et renuistis: extendi manum meam, et non fuit qui aspiceret.
Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
25 Despexistis omne consilium meum, et increpationes meas neglexistis.
Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
26 Ego quoque in interitu vestro ridebo, et subsannabo, cum vobis id, quod timebatis, advenerit.
Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
27 Cum irruerit repentina calamitas, et interitus quasi tempestas ingruerit: quando venerit super vos tribulatio, et angustia:
När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
28 Tunc invocabunt me, et non exaudiam: mane consurgent, et non invenient me:
Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
29 eo quod exosam habuerint disciplinam, et timorem Domini non susceperint,
Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
30 nec acquieverint consilio meo, et detraxerint universae correptioni meae.
Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
31 Comedent igitur fructus viae suae, suisque consiliis saturabuntur.
Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
32 Aversio parvulorum interficiet eos, et prosperitas stultorum perdet illos.
Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
33 Qui autem me audierit, absque terrore requiescet, et abundantia perfruetur, timore malorum sublato.
Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
