Psalmorum 51

1 Psalmus David, Cum venit ad eum Nathan Propheta, quando intravit ad Bethsabee. Miserere mei Deus, secundum magnam misericordiam tuam. Et secundum multitudinem miserationum tuarum, dele iniquitatem meam.

En Psalm Davids, till att föresjunga; Då den Propheten Nathan till honom kom, när han till BathSeba ingången var. Gud, var mig nådelig, efter dina godhet, och afplana mina synd, efter dina stora barmhertighet.

2 Amplius lava me ab iniquitate mea: et a peccato meo munda me.

Två mig väl af mine missgerning, och rensa mig ifrå mine synd.

3 Quoniam iniquitatem meam ego cognosco: et peccatum meum contra me est semper.

Förty jag känner mina missgerning, och min synd är alltid för mig.

4 Tibi soli peccavi, et malum coram te feci: ut iustificeris in sermonibus tuis, et vincas cum iudicaris.

Mot dig allena hafver jag syndat, och illa gjort för dig; på det du må rätt blifva i din ord, och icke straffad blifva, då du dömd varder.

5 Ecce enim in iniquitatibus conceptus sum: et in peccatis concepit me mater mea.

Si, jag är af syndelig säd född, och min moder hafver mig i synd aflat.

6 Ecce enim veritatem dilexisti: incerta, et occulta sapientiae tuae manifestasti mihi.

Si, du hafver lust till sanningen, den i det fördolda ligger; du låter mig veta den hemliga visheten.

7 Asperges me hyssopo, et mundabor: lavabis me, et super nivem dealbabor.

Skära mig med isop, att jag må ren varda; två mig, att jag må snöhvit varda.

8 Auditui meo dabis gaudium et laetitiam: et exultabunt ossa humiliata.

Låt mig höra glädje och fröjd, att de ben, som du förkrossat hafver, måga fröjda sig.

9 Averte faciem tuam a peccatis meis: et omnes iniquitates meas dele.

Vänd bort ditt ansigte ifrå mina synder, och afplana alla mina missgerningar.

10 Cor mundum crea in me Deus: et spiritum rectum innova in visceribus meis.

Skapa i mig, Gud, ett rent hjerta, och gif i mig en ny viss anda.

11 Ne proiicias me a facie tua: et spiritum sanctum tuum ne auferas a me.

Förkasta mig icke ifrå ditt ansigte, och tag icke din Helga Anda ifrå mig.

12 Redde mihi laetitiam salutaris tui: et spiritu principali confirma me.

Tröst mig igen med dine hjelp, och den frimodige anden uppehålle mig.

13 Docebo iniquos vias tuas: et impii ad te convertentur.

Ty jag vill lära öfverträdarena dina vägar, att syndarena måga vända sig till dig.

14 Libera me de sanguinibus Deus, Deus salutis meae: et exaltabit lingua mea iustitiam tuam.

Fräls mig ifrå blodskulder, Gud, som min Gud och Frälsare är; att min tunga må lofva dina rättfärdighet.

15 Domine, labia mea aperies: et os meum annunciabit laudem tuam.

Herre, upplåt mina läppar, att min mun må förkunna din pris.

16 Quoniam si voluisses sacrificium, dedissem utique: holocaustis non delectaberis.

Ty du hafver icke lust till offer, eljest ville jag väl gifva dig det; och bränneoffer behaga dig intet.

17 Sacrificium Deo spiritus contribulatus: cor contritum, et humiliatum Deus non despicies.

De offer, som Gudi behaga, äro en bedröfvad ande. Ett bedröfvadt och förkrossadt hjerta varder du, Gud, icke föraktandes.

18 Benigne fac Domine in bona voluntate tua Sion: ut aedificentur muri Ierusalem.

Gör väl vid Zion, efter dina nåde; uppbygg murarna i Jerusalem.

19 Tunc acceptabis sacrificium iustitiae, oblationes, et holocausta: tunc imponent super altare tuum vitulos.

Då skola dig behaga rättfärdighetenes offer, bränneoffer och heloffer; då skall man oxar uppå ditt altare offra.