Proverbiorum 19

1 Melior est pauper, qui ambulat in simplicitate sua, quam dives torquens labia sua, et insipiens.

En fattig man, den i sine fromhet vandrar, är bättre än en vrång man med sina läppar, den dock en dåre är.

2 Ubi non est scientia animae, non est bonum: et qui festinus est pedibus, offendet.

Der man icke med förnuft handlar, der går det intet väl till; och den som snar är på fötterna, han stöter sig.

3 Stultitia hominis supplantat gressus eius: et contra Deum fervet animo suo.

Ens menniskos galenskap förförer hans väg, att hans hjerta emot Herran vredgas.

4 Divitiae addunt amicos plurimos: a paupere autem et hi, quos habuit, separantur.

Gods gör många vänner; men den fattige varder af sinom vännom förlåten.

5 Testis falsus non erit impunitus: et qui mendacia loquitur, non effugiet.

Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall icke undslippa.

6 Multi colunt personam potentis, et amici sunt dona tribuentis.

Månge vakta uppå Förstans person; och alle äro dens vänner, som skänker gifver.

7 Fratres hominis pauperis oderunt eum: insuper et amici procul recesserunt ab eo. Qui tantum verba sectatur, nihil habebit:

Den fattiga hata alle hans bröder, ja, ock hans vänner draga sig långt ifrå honom; och den som sig uppå ord förlåter, han får intet.

8 qui autem possessor est mentis, diligit animam suam, et custos prudentiae inveniet bona.

Den der klok är, han älskar sitt lif; och den förståndige finner godt.

9 Falsus testis non erit impunitus: et qui loquitur mendacia, peribit.

Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall förgås.

10 Non decent stultum deliciae: nec servum dominari principibus.

Dem galna höfves icke väl goda dagar, mycket mindre enom tjenare att råda öfver Förstar.

11 Doctrina viri per patientiam noscitur: et gloria eius est iniqua praetergredi.

Den der tålig är, han är en klok menniska; och det är honom ärligit, att han odygd öfverse kan.

12 Sicut fremitus leonis, ita et regis ira: et sicut ros super herbam, ita et hilaritas eius.

Konungens ogunst är såsom ens ungs lejons rytande; men hans gunst är såsom dagg på gräs.

13 Dolor patris, filius stultus: et tecta iugiter perstillantia, litigiosa mulier.

En galen son är sins faders sorg, och en trätosam qvinna ett stadigt drypande.

14 Domus, et divitiae dantur a parentibus: a Domino autem proprie uxor prudens.

Hus och ägodelar ärfvas af föräldrom; men en förnuftig hustru kommer af Herranom.

15 Pigredo immittit soporem, et anima dissoluta esuriet.

Lathet hafver sömn med sig, och en fåfäng själ skall hunger lida.

16 Qui custodit mandatum, custodit animam suam: qui autem negligit viam suam, mortificabitur.

Den som budet bevarar, han bevarar sitt lif; men den sin väg föraktar, han skall dö.

17 Foeneratur Domino qui miseretur pauperis: et vicissitudinem suam reddet ei.

Den som förbarmar sig öfver den fattiga, han lånar Herranom; han skall vedergälla honom godt igen.

18 Erudi filium tuum, ne desperes: ad interfectionem autem eius ne ponas animam tuam.

Tukta din son, medan något hopp är; men låt icke dina själ dragas till att döda honom;

19 Qui impatiens est, sustinebit damnum: et cum rapuerit, aliud apponet.

Ty stor harm kommer skada åstad; derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.

20 Audi consilium, et suscipe disciplinam, ut sis sapiens in novissimis tuis.

Hör råd, och tag vid tuktan, att du sedan må vis varda.

21 Multae cogitationes in corde viri: voluntas autem Domini permanebit.

Mång anslag äro uti ens mans hjerta; men Herrans råd blifver beståndandes.

22 Homo indigens misericors est: et melior est pauper quam vir mendax.

Menniskona pryder hennes välgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.

23 Timor Domini ad vitam: et in plenitudine commorabitur, absque visitatione pessimi.

Herrans fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.

24 Abscondit piger manum suam sub ascella, nec ad os suum applicat eam.

Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.

25 Pestilente flagellato stultus sapientior erit: si autem corripueris sapientem, intelliget disciplinam.

Slår man bespottaren, så blifver den fåkunnige vis; straffar man en förståndigan, så varder han förnuftig.

26 Qui affligit patrem, et fugit matrem, ignominiosus est et infelix.

Den som fadren förlägger, och modrena fördrifver, han är ett skamligit och förbannadt barn.

27 Non cesses fili audire doctrinam, nec ignores sermones scientiae.

Låt af, min son, att höra den tuktan, som förer ifrå förnuftig Iäro.

28 Testis iniquus deridet iudicium: et os impiorum devorat iniquitatem.

Ett vrångt vittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orätthetena.

29 Parata sunt derisoribus iudicia: et mallei percutientes stultorum corporibus.

Bespottarom är straff beredt, och slag på de dårars rygg.