Salmi 74

1 Maschil di Asaf O DIO, perchè [ci] hai scacciati in perpetuo? [Perchè] fuma l'ira tua contro alla greggia del tuo pasco?

En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?

2 Ricordati della tua raunanza, [la quale] tu acquistasti anticamente; Della tribù della tua eredità [che] tu riscotesti; Del monte di Sion, nel quale tu abitasti.

Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.

3 Muovi i passi verso le ruine perpetue, [Verso] tutto il male [che] i nemici han fatto nel [luogo] santo.

Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.

4 I tuoi nemici han ruggito in mezzo del tuo Tempio; [Vi] hanno poste le loro insegne [per] segnali.

Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.

5 [Ciò] sarà noto; come chi, [levando] ad alto delle scuri, Le avventa contro a un cespo di legne;

Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.

6 Così ora hanno essi, con iscuri e martelli, Fracassati tutti quanti gl'intagli di quello.

Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.

7 Hanno messi a fuoco e fiamma i tuoi santuari, Hanno profanato il tabernacolo del tuo Nome, [gettandolo] per terra.

De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.

8 Hanno detto nel cuor loro: Prediamoli tutti quanti; Hanno arsi tutti i luoghi delle raunanze di Dio in terra.

De hava sagt i sina hjärtan: "Vi vilja alldeles kuva dem." Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.

9 Noi non veggiam [più] i nostri segni; Non [vi è] più profeta, E non abbiam con noi alcuno che sappia infino a quando.

Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.

10 Infino a quando, o Dio, oltraggerà l'avversario? Il nemico dispetterà egli il tuo Nome in perpetuo?

Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?

11 Perchè ritiri la tua mano e la tua destra? Non lasciare ch'ella ti dimori più dentro al seno.

Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.

12 Ora Iddio già ab antico [è] il mio Re. Il quale opera salvazioni in mezzo della terra.

Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.

13 Tu, colla tua forza, spartisti il mare; Tu rompesti le teste delle balene nelle acque.

Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.

14 Tu fiaccasti i capi del leviatan, E li desti per pasto al popolo de' deserti.

Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.

15 Tu facesti scoppiar fonti e torrenti; Tu seccasti fiumi grossi.

Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.

16 Tuo [è] il giorno, tua eziandio [è] la notte; Tu hai ordinata la luna e il sole.

Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.

17 Tu hai posti tutti i termini della terra; Tu hai formata la state ed il verno.

Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.

18 Ricordati di questo: che il nemico ha oltraggiato il Signore, E che il popolo stolto ha dispettato il tuo Nome.

Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.

19 Non dare alle fiere la vita della tua tortola; Non dimenticare in perpetuo la raunanza de' tuoi poveri afflitti.

Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.

20 Riguarda al Patto, Perciocchè i luoghi tenebrosi della terra sono ripieni di ricetti di violenza.

Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.

21 Non ritornisene il misero indietro svergognato; [Fa' che] il povero afflitto e il bisognoso lodino il tuo Nome.

Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.

22 Levati, o Dio, dibatti la tua lite; Ricordati dell'oltraggio che ti è fatto tuttodì dallo stolto.

Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.

23 Non dimenticar le grida de' tuoi nemici; Lo strepito di quelli che si levano contro a te sale del continuo [al cielo].

Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.