Proverbi 15

1 La risposta dolce acqueta il cruccio; Ma la parola molesta fa montar l'ira.

Ett mjukt svar stillar vrede; men ett hårdt ord kommer harm åstad.

2 La scienza adorna la lingua de' savi; Ma la bocca degli stolti sgorga follia.

De visas tunga gör lärdomen ljuflig; de dårars mun utsputar alltid galenskap.

3 Gli occhi del Signore [sono] in ogni luogo; Riguardando i malvagi ed i buoni.

Herrans ögon skåda i all rum, både onda och goda.

4 La medicina della lingua [è] un albero di vita; Ma la sovversione [che avviene] per essa [è simile ad] un fracasso [fatto] dal vento.

En helsosam tunga är lifsens trä; men en lögnaktig gör hjertans sorg.

5 Lo stolto disdegna la correzion di suo padre; Ma chi osserva la riprensione diventerà avveduto.

En dåre lastar sins faders tuktan; men den som tager vid straff, han varder klok.

6 Nella casa del giusto [vi sono] di gran facoltà; Ma [vi è] dissipazione nell'entrate dell'empio.

Uti dens rättfärdigas hus äro ägodelar nog; men uti dens ogudaktigas tilldrägt är förderf.

7 Le labbra de' savi spandono scienza; Ma non [fa già] così il cuor degli stolti.

De visas mun utströr god råd; men de dårars hjerta är icke så.

8 Il sacrificio degli empi [è] cosa abbominevole al Signore; Ma l'orazione degli [uomini] diritti gli [è] cosa grata.

Dens ogudaktigas offer är Herranom en styggelse; men de frommas bön är honom behagelig.

9 La via dell'empio [è] cosa abbominevole al Signore; Ma egli ama chi procaccia giustizia.

Dens ogudaktigas väg är Herranom en styggelse; men den der far efter rättfärdighet, han varder älskad.

10 La correzione [è] spiacevole a chi lascia la [diritta] via; Chi odia la riprensione morrà.

Det är en ond tuktan, öfvergifva vägen; och den der straff hatar, han måste dö.

11 L'inferno e il luogo della perdizione [son] davanti al Signore; Quanto più i cuori de' figliuoli degli uomini! (Sheol h7585)

Helvete och förderf är för Herranom; huru mycket mer menniskornas hjerta? (Sheol h7585)

12 Lo schernitore non ama che altri lo riprenda, [E] non va a' savi.

En bespottare älskar icke den honom straffar, och går icke till den visa.

13 Il cuore allegro abbellisce la faccia; Ma per lo cordoglio lo spirito è abbattuto.

Ett gladt hjerta gör ett blidt ansigte; men när hjertat bekymradt är, så faller ock modet.

14 Il cuor dell'[uomo] intendente cerca la scienza; Ma la bocca degli stolti si pasce di follia.

Ett klokt hjerta handlar visliga; men de öfverdådige dårar regera dårliga.

15 Tutti i giorni dell'afflitto [son] cattivi; Ma chi è allegro di cuore [è come in] un convito perpetuo.

En bedröfvad menniska hafver aldrig en god dag; men ett godt mod är ett dageligit gästabåd.

16 Meglio [vale] poco col timor del Signore, Che gran tesoro con turbamento.

Bättre är något lite med Herrans fruktan, än en stor skatt med oro.

17 Meglio [vale] un pasto d'erbe, ove [sia] amore, Che di bue ingrassato, ove [sia] odio.

Bättre är en rätt kål med kärlek, än en gödd oxe med hat.

18 L'uomo iracondo muove contese; Ma chi è lento all'ira acqueta le risse.

En sticken man kommer träto åstad; men en tålig man stillar kif.

19 La via del pigro [è] come una siepe di spine; Ma la via degli [uomini] diritti [è] elevata.

Dens latas väg är full med törne; men de frommas väg är väl slät.

20 Il figliuol savio rallegra il padre; Ma l'uomo stolto sprezza sua madre.

En vis son fröjdar fadren, och en galen menniska skämmer sina moder.

21 La follia [è] allegrezza al[l'uomo] scemo di senno; Ma l'uomo intendente cammina dirittamente.

Enom dåra är galenskapen en glädje; men en förståndig man blifver på rätta vägenom.

22 I disegni son renduti vani dove non [è] consiglio; Ma sono stabili dove [è] moltitudine di consiglieri.

De anslag varda till intet, der icke råd är med; men der månge rådgifvare äro, blifva de beståndande.

23 L'uomo riceve allegrezza della risposta della sua bocca; E quant'[è] buona una parola [detta] al suo tempo!

Det är enom glädje, att man honom skäliga svarar, och ett ord i sinom tid är ganska täckeligit.

24 La via della vita [va] in su all'uomo intendente, Per ritrarsi dall'inferno [che è] a basso. (Sheol h7585)

Lifsens väg leder den visa uppåt, på det han skall undvika helvetet, som nedatill är. (Sheol h7585)

25 Il Signore spianta la casa de' superbi; Ma stabilisce il confine della vedova.

Herren skall nederslå de högfärdigas hus, och stadfästa enkones gränso.

26 I pensieri malvagi [son] cosa abbominevole al Signore; Ma i detti [che gli son] piacevoli [sono] i puri.

De argas anslog äro Herranom en styggelse; men ett skäligit tal är täckt.

27 Chi è dato a cupidigia dissipa la sua casa; Ma chi odia i presenti viverà.

Men girige förstörer sitt eget hus; men den som mutor hatar, han skall lefva.

28 Il cuor del giusto medita [ciò che ha] da rispondere; Ma la bocca degli empi sgorga cose malvage.

Dens rättfärdigas hjerta betänker, hvad svaras skall; men de ogudaktigas mun utöser ondt.

29 Il Signore [è] lontano dagli empi; Ma egli esaudisce l'orazione de' giusti.

Herren är långt ifrå de ogudaktiga; men de rättfärdigas bön hörer han.

30 La luce degli occhi rallegra il cuore; La buona novella ingrassa le ossa.

Ett blidt ansigte gläder hjertat; ett godt ryckte gör benen fet.

31 L'orecchio che ascolta la riprensione della vita Dimorerà per mezzo i savi.

Det öra, som hörer lifsens straff, det skall bo ibland de visa.

32 Chi schifa la correzione disdegna l'anima sua; Ma chi ascolta la riprensione acquista senno.

Den som icke låter sig aga, han gör sig sjelf till intet; men den som straff hörer han varder klok.

33 Il timor del Signore [è] ammaestramento di sapienza; E l'umiltà [va] davanti alla gloria.

Herrans fruktan är en tuktan till vishet, och förr än man till äro kommer, måste man lida.