Proverbi 14
1 Le donne savie edificano le lor case; Ma la stolta la sovverte con le sue mani.
Genom visa qvinnor varder huset bygdt; men en galen bryter det neder med sina åthäfvor.
2 Chi cammina nella sua dirittura riverisce il Signore; Ma chi è stravolto nelle sue vie lo sprezza.
Den som Herran fruktar, han går på rätta vägen; men den honom föraktar, han viker af hans väg.
3 Nella bocca dello stolto [è] la bacchetta dell'alterezza; Ma le labbra de' savi li guardano.
Dårar tala tyranniskt; men de vise bevara sin mun.
4 Dove non [son] buoi, il granaio [è] vuoto; Ma l'abbondanza della ricolta [è] per la forza del bue.
Der icke oxar äro, der är krubban ren; men der oxen hafver nog skaffa, der är nog inkommande.
5 Il testimonio verace non mente; Ma il falso testimonio sbocca bugie.
Ett troget vittne ljuger icke; men ett falskt vittne talar dristeliga lögn.
6 Lo schernitore cerca la sapienza, e non [la trova] punto; Ma la scienza agevolmente [si acquista] dall'[uomo] intendente.
Bespottaren söker vishet, och finner henne intet; men dem förståndiga är vishet lätt.
7 Vattene via d'innanzi all'uomo stolto, E [d'innanzi a colui, nel quale] non avrai conosciute labbra di scienza.
Kommer du till en dåra, der finner du icke ett förnumstigt ord.
8 La sapienza dell'uomo [è] di considerar la sua via; Ma la follia degli stolti [è] inganno.
Det är dens klokas vishet, att han aktar uppå sin väg; men det är ens dåras galenskap, att det är alltsammans bedrägeri med honom.
9 Gli stolti si fanno beffe del [commetter] misfatto; Ma fra gli [uomini] diritti [è] la benevolenza.
De dårar drifva deras gabberi med syndene; men de fromme hafva lust till de fromma.
10 Il cuore di ciascuno conosce l'amaritudine dell'anima sua; Ed altresì alcuno strano non è mescolato nella sua allegrezza.
När hjertat sörjandes är, så hjelper ingen utvärtes glädje.
11 La casa degli empi sarà distrutta; Ma il tabernacolo degli [uomini] diritti fiorirà.
De ogudaktigas hus varder förgjordt; men de frommas hydda skall grönskas.
12 Vi è tal via che pare diritta all'uomo, Il fine della quale [son] le vie della morte.
Mångom behagar en väg väl; men på ändalyktene leder han honom till döden.
13 Come di [troppo] ridere duole il cuore, Così la fine dell'allegrezza [è] dolore.
Efter löje kommer sorg, och änden på glädjene är ångest.
14 Chi è sviato di cuore sarà saziato delle sue vie; E più ch'esso [lo sarà] l'uomo da bene delle sue.
Ene lösaktiga mennisko varder gåendes såsom han handlar; men en from man skall vara öfver honom.
15 Lo scempio crede ogni cosa; Ma l'avveduto considera i suoi passi.
En fåkunnig man tror hvart ord; men en förståndig man aktar på sin gång.
16 Il savio teme, e si ritrae dal male; Ma lo stolto trascorre, e si tien sicuro.
En vis man hafver fruktan, och flyr det arga; men en dåre söker fram dristeliga.
17 Chi è pronto all'ira commette follia; E l'uomo malizioso è odiato.
En otålig menniska gör galen ting; men en försigtig man hatar det.
18 Gli scempi erederanno la stoltizia; Ma i prudenti coroneranno [il lor capo] di scienza.
De flåkote handla ovarliga; men det är de förståndigas krona, att de varliga handla.
19 I malvagi saranno abbassati davanti a' buoni; E gli empi [saranno] alle porte del giusto.
De onde måste buga för de goda, och de ogudaktige uti dens rättfärdigas portom.
20 Il povero è odiato eziandio dal suo prossimo; Ma molti son gli amici del ricco.
En fattigan hatar ock hans näste; men de rike hafva många vänner.
21 Chi sprezza il suo prossimo pecca; Ma beato chi ha pietà de' poveri.
Syndaren föraktar sin nästa; men säll är den som förbarmar sig öfver den elända.
22 Quelli che macchinano del male non sono eglino traviati? Ma benignità e verità [sarà usata inverso] coloro che pensano del bene.
De som med illfundighet umgå, dem skall det fela; men der som godt tänka, dem skall trohet och godhet vederfaras.
23 In ogni fatica vi è del profitto; Ma il parlar delle labbra [torna] solo in inopia.
Der man arbetar, der är nog; men der man umgår med ordom, der är fattigdom.
24 Le ricchezze de' savi [sono] la lor corona; [Ma] la follia degli stolti [è sempre] follia.
Dem visom är deras rikedom en krona; men de dårars galenskap blifver galenskap.
25 Il testimonio verace libera le anime; Ma il falso sbocca bugie.
Ett troget vittne friar lifvet; men ett falskt vittne bedrager.
26 Nel timor del Signore vi è confidanza fortissima; E vi sarà un ricetto per li figliuoli di colui [che teme Iddio].
Den som Herran fruktar, han hafver ett tryggt fäste, och hans barn varda också beskärmad.
27 Il timor del Signore [è] una fonte di vita, Per ritrarsi da' lacci della morte.
Herrans fruktan är lifsens källa, att man må undfly dödsens snaro.
28 La magnificenza del re [è] nella moltitudine del popolo; Ma la ruina del principe [è] nel mancamento della gente.
Der en Konung mycket folk hafver, det är hans härlighet; men der litet folk är, det gör en herra blödig.
29 Chi è lento all'ira [è] di gran prudenza; Ma chi è pronto al cruccio eccita la follia.
Den som tålig är, han är vis; men den som otålig är, han uppenbarar sin galenskap.
30 Il cuor sano [è] la vita delle carni; Ma l'invidia [è] il tarlo delle ossa.
Ett blidt hjerta är kroppsens lif; men afund är var i benen.
31 Chi oppressa il povero fa onta a colui che l'ha fatto; Ma chi ha pietà del bisognoso l'onora.
Den som försmäder den fattiga, han lastar hans skapare; men den som förbarmar sig öfver den fattiga, han ärar Gud.
32 L'empio sarà traboccato per la sua malvagità; Ma il giusto spera [eziandio] nella sua morte.
Den ogudaktige består icke uti sine olycko; men den rättfärdige är ock i dödenom frimodig.
33 La sapienza riposa nel cuore dell'[uomo] intendente, Ed è riconosciuta in mezzo degli stolti.
Uti dens förståndigas hjerta hvilar visheten, och varder uppenbar ibland dårar.
34 La giustizia innalza la nazione; Ma il peccato [è] il vituperio de' popoli.
Rättfärdighet upphöjer ett folk; men synd är folkets förderf.
35 Il favor del re [è] verso il servitore intendente; Ma la sua indegnazione [è] contro a quello che reca vituperio.
En klok tjenare behagar Konungenom väl; men en skamlig tjenare lider han icke.
