Cantico dei Cantici 2

1 Io sono un narciso di Saron, un giglio delle valli.

Jag är ett blomster i Saron, och en lilja i dalenom.

2 Come un giglio fra i cardi, così la mia amata tra le fanciulle.

Såsom en ros ibland törne, så är min kära ibland döttrarna.

3 Come un melo tra gli alberi del bosco, il mio diletto fra i giovani. Alla sua ombra, cui anelavo, mi siedo e dolce è il suo frutto al mio palato.

Såsom ett äpleträ ibland skogsträ, så är min vän ibland sönerna; jag sitter under dens skugga, som jag begärar, och hans frukt är minom hals söt.

4 Mi ha introdotto nella cella del vino e il suo vessillo su di me è amore.

Han hafver mig in uti vinkällaren, och kärleken är hans baner öfver mig.

5 Sostenetemi con focacce d'uva passa, rinfrancatemi con pomi, perché io sono malata d'amore.

Han vederqvicker mig med blomster, och uppfriskar mig med äple; ty jag är krank af älskog.

6 La sua sinistra è sotto il mio capo e la sua destra mi abbraccia.

Hans venstra hand ligger under mitt hufvud, och hans högra hand omfamnar mig.

7 Io vi scongiuro, figlie di Gerusalemme, per le gazzelle o per le cerve dei campi: non destate, non scuotete dal sonno l'amata, finché essa non lo voglia.

Jag besvär eder, Jerusalems döttrar, vid rår, eller vid hinder i markene, att I icke uppväcken eller omaken mina käresto, tilldess henne sjelf lyster.

8 Una voce! Il mio diletto! Eccolo, viene saltando per i monti, balzando per le colline.

Detta är mins väns röst; si, han kommer, och springer på bergen, och springer på högarna.

9 Somiglia il mio diletto a un capriolo o ad un cerbiatto. Eccolo, egli sta dietro il nostro muro; guarda dalla finestra, spia attraverso le inferriate.

Min vän är lik enom råbock, eller ungom hjort; si, han står bak vår vägg, och ser genom fenstret, och gluggar genom gallret.

10 Ora parla il mio diletto e mi dice: «Alzati, amica mia, mia bella, e vieni!

Min vän svarar, och säger till mig: Statt upp, min kära, min dägeliga, och kom hit.

11 Perché, ecco, l'inverno è passato, è cessata la pioggia, se n'è andata;

Ty si, vintren är förgången, regnet är öfverståndet, och är sin väg;

12 i fiori sono apparsi nei campi, il tempo del canto è tornato e la voce della tortora ancora si fa sentire nella nostra campagna.

Blomstren äro utgångna på markene; vårtiden är kommen, och turturdufvan låter sig höra i vårt land;

13 Il fico ha messo fuori i primi frutti e le viti fiorite spandono fragranza. Alzati, amica mia, mia bella, e vieni!

Fikonaträt är knoppadt, vinträn blomstras, och gifva sina lukt; statt upp, min kära, och kom, min dägeliga, kom hit.

14 O mia colomba, che stai nelle fenditure della roccia, nei nascondigli dei dirupi, mostrami il tuo viso, fammi sentire la tua voce, perché la tua voce è soave, il tuo viso è leggiadro».

Min dufva uti stenklyftor, uti bergsrefvor, låt mig se ditt ansigte, låt mig höra dina röst; ty din röst är söt, och ditt ansigte ljufligit.

15 Prendeteci le volpi, le volpi piccoline che guastano le vigne, perché le nostre vigne sono in fiore.

Tager oss räfvar, de små räfvar, som förderfva vingårdar; ty våra vingårdar blomstras.

16 Il mio diletto è per me e io per lui. Egli pascola il gregge fra i figli.

Min vän är min, och jag är hans, den der beter ibland roser;

17 Prima che spiri la brezza del giorno e si allunghino le ombre, ritorna, o mio diletto, somigliante alla gazzella o al cerbiatto, sopra i monti degli aromi.

Intilldess att dagen sval varder, och skuggorna afvika; vänd om, blif såsom en rå, min vän, eller såsom en ung hjort på skiljebergen.