Προς Φιλιππησιους 4
1 Ὥστε, ἀδελφοί μου ἀγαπητοὶ καὶ ἐπιπόθητοι, χαρὰ καὶ στέφανός μου, οὕτως στήκετε ἐν κυρίῳ, ἀγαπητοί.
Så, mine käre och önskade bröder, min fröjd och min krona, blifver så ståndande i Herranom, mine älskelige.
2 Εὐοδίαν παρακαλῶ καὶ Συντύχην παρακαλῶ τὸ αὐτὸ φρονεῖν ἐν κυρίῳ.
Evodiam förmanar jag, och Syntychen förmanar jag, att de äro ens till sinnes i Herranom.
3 ναὶ ἐρωτῶ καὶ σέ, γνήσιε σύνζυγε, συνλαμβάνου αὐταῖς, αἵτινες ἐν τῷ εὐαγγελίῳ συνήθλησάν μοι μετὰ καὶ Κλήμεντος καὶ τῶν λοιπῶν συνεργῶν μου, ὧν τὰ ὀνόματα ἐν βίβλῳ ζωῆς.
Ja, jag beder ock dig, min rättsinniga make, var dem behjelpelig, som med mig öfver Evangelium stridt hafva, samt med Clement, och andra mina medarbetare, hvilkas namn äro uti lifsens bok.
4 Χαίρετε ἐν κυρίῳ πάντοτε· πάλιν ἐρῶ, χαίρετε.
Fröjder eder i Herranom alltid; och åter säger jag: Fröjder eder.
5 τὸ ἐπιεικὲς ὑμῶν γνωσθήτω πᾶσιν ἀνθρώποις. ὁ κύριος ἐγγύς.
Edor saktmodighet låter allom menniskom kunnoga varda. Herren är när.
6 μηδὲν μεριμνᾶτε, ἀλλ’ ἐν παντὶ τῇ προσευχῇ καὶ τῇ δεήσει μετὰ εὐχαριστίας τὰ αἰτήματα ὑμῶν γνωριζέσθω πρὸς τὸν θεόν.
Hafver ingen omsorg; utan edart begär vare kunnigt inför Gud, i all ting, med bön, åkallan, och tacksägelse.
7 καὶ ἡ εἰρήνη τοῦ θεοῦ ἡ ὑπερέχουσα πάντα νοῦν φρουρήσει τὰς καρδίας ὑμῶν καὶ τὰ νοήματα ὑμῶν ἐν Χριστῷ Ἰησοῦ.
Och Guds frid, som öfvergår allt förstånd, förvare edor hjerta, och edart sinne, i Christo Jesu.
8 Τὸ λοιπόν, ἀδελφοί, ὅσα ἐστὶν ἀληθῆ, ὅσα σεμνά, ὅσα δίκαια, ὅσα ἁγνά, ὅσα προσφιλῆ, ὅσα εὔφημα, εἴ τις ἀρετὴ καὶ εἴ τις ἔπαινος, ταῦτα λογίζεσθε·
Yttermera, käre bröder, hvad sant är, hvad ärligit är, hvad rätt, hvad kyskt, hvad ljufligit, hvad väl lyder; är någor dygd, och är något lof, tänker derefter.
9 ἃ καὶ ἐμάθετε καὶ παρελάβετε καὶ ἠκούσατε καὶ εἴδετε ἐν ἐμοί, ταῦτα πράσσετε· καὶ ὁ θεὸς τῆς εἰρήνης ἔσται μεθ’ ὑμῶν.
Hvad I ock lärt, och undfått, och hört, och sett hafven på mig, det görer; och så varder fridsens Gud med eder.
10 Ἐχάρην δὲ ἐν κυρίῳ μεγάλως ὅτι ἤδη ποτὲ ἀνεθάλετε τὸ ὑπὲρ ἐμοῦ φρονεῖν, ἐφ’ ᾧ καὶ ἐφρονεῖτε ἠκαιρεῖσθε δέ.
Men jag är storliga fröjdad i Herranom, att I ären åter komne dertill, att I hafven omsorg om mig; ändock I väl allstädes omsorg haft hafven; men tiden sade icke så till.
11 οὐχ ὅτι καθ’ ὑστέρησιν λέγω, ἐγὼ γὰρ ἔμαθον ἐν οἷς εἰμι αὐτάρκης εἶναι.
Detta säger jag icke derföre, att mig något fattas; ty jag hafver lärt, ibland dem jag umgår, låta mig nöja.
12 οἶδα καὶ ταπεινοῦσθαι, οἶδα καὶ περισσεύειν· ἐν παντὶ καὶ ἐν πᾶσιν μεμύημαι καὶ χορτάζεσθαι καὶ πεινᾶν, καὶ περισσεύειν καὶ ὑστερεῖσθαι.
Jag kan låg vara; jag kan ock hög vara; allestäds och i all ting är jag skickelig, både mätt och hungrig vara, både nog hafva och nöd lida.
13 πάντα ἰσχύω ἐν τῷ ἐνδυναμοῦντί με.
All ting förmår jag, genom Christum, som mig mägtigan gör.
14 πλὴν καλῶς ἐποιήσατε συνκοινωνήσαντές μου τῇ θλίψει.
Dock hafven I rätt gjort, att I hafven tagit eder min bedröfvelse till.
15 οἴδατε δὲ καὶ ὑμεῖς, Φιλιππήσιοι, ὅτι ἐν ἀρχῇ τοῦ εὐαγγελίου, ὅτε ἐξῆλθον ἀπὸ Μακεδονίας, οὐδεμία μοι ἐκκλησία ἐκοινώνησεν εἰς λόγον δόσεως καὶ λήμψεως εἰ μὴ ὑμεῖς μόνοι·
Veten I ock väl, I Philipper, att af första Evangelii begynnelse, då jag drog utu Macedonien, ingen församling hafver något delat med mig, efter räkenskap, i utgift och uppbörd, utan I allena;
16 ὅτι καὶ ἐν Θεσσαλονίκῃ καὶ ἅπαξ καὶ δὶς εἰς τὴν χρείαν μοι ἐπέμψατε.
Ty I sänden ena reso, och så andra, till mig i Thessalonica, till min nödtorft.
17 οὐχ ὅτι ἐπιζητῶ τὸ δόμα, ἀλλὰ ἐπιζητῶ τὸν καρπὸν τὸν πλεονάζοντα εἰς λόγον ὑμῶν.
Icke att jag söker sådana skänker; utan söker derefter, att uti edar räkenskap skall en öfverflödig frukt finnas.
18 ἀπέχω δὲ πάντα καὶ περισσεύω· πεπλήρωμαι δεξάμενος παρὰ Ἐπαφροδίτου τὰ παρ’ ὑμῶν, ὀσμὴν εὐωδίας, θυσίαν δεκτήν, εὐάρεστον τῷ θεῷ.
Ty jag hafver allt, och öfverflödar, och är uppfylld, sedan jag undfick, med Epaphroditus, det som ifrån eder sändt var, en söt lukt, ett offer, Gudi täckt och anammeligit.
19 ὁ δὲ θεός μου πληρώσει πᾶσαν χρείαν ὑμῶν κατὰ τὸ πλοῦτος αὐτοῦ ἐν δόξῃ ἐν Χριστῷ Ἰησοῦ.
Men min Gud skall eder uppfylla alla edra nödtorft, efter sina rikedomar i härlighetene, genom Christum Jesum.
Men Gudi och vårom Fader vare pris af evighet till evighet. Amen. (aiōn g165)
21 Ἀσπάσασθε πάντα ἅγιον ἐν Χριστῷ Ἰησοῦ. ἀσπάζονται ὑμᾶς οἱ σὺν ἐμοὶ ἀδελφοί.
Helser all helgon i Christo Jesu. Eder helsa de bröder, som med mig äro.
22 ἀσπάζονται ὑμᾶς πάντες οἱ ἅγιοι, μάλιστα δὲ οἱ ἐκ τῆς Καίσαρος οἰκίας.
Eder helsa all helgon, enkannerliga de, som äro utaf Kejsarens hus.
23 Ἡ χάρις τοῦ κυρίου Ἰησοῦ Χριστοῦ μετὰ τοῦ πνεύματος ὑμῶν.
Vårs Herras Jesu Christi nåd vare med eder allom. Amen.
