Psalm 74

1 Eine Unterweisung Asaphs. Gott, warum verstößest du uns so gar und bist so grimmig zornig über die Schafe deiner Weide?

En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?

2 Gedenke an deine Gemeinde, die du vor alters erworben und dir zum Erbteil erlöst hast, an den Berg Zion, darauf du wohnest.

Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.

3 Hebe deine Schritte zum dem, was so lange wüst liegt. Der Feind hat alles verderbt im Heiligtum.

Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.

4 Deine Widersacher brüllen in deinen Häusern und setzen ihre Götzen darein.

Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.

5 Man sieht die Äxte obenher blinken, wie man in einen Wald haut;

Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.

6 sie zerhauen alle seine Tafelwerke mit Beil und Barte.

Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.

7 Sie verbrennen dein Heiligtum; sie entweihen und werfen zu Boden die Wohnung deines Namens.

De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.

8 Sie sprechen in ihrem Herzen; “Laßt uns sie plündern!” Sie verbrennen alle Häuser Gottes im Lande.

De hava sagt i sina hjärtan: "Vi vilja alldeles kuva dem." Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.

9 Unsere Zeichen sehen wir nicht, und kein Prophet predigt mehr, und keiner ist bei uns, der weiß, wie lange.

Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.

10 Ach Gott, wie lange soll der Widersacher schmähen und der Feind deinen Namen so gar verlästern?

Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?

11 Warum wendest du deine Hand ab? Ziehe von deinem Schoß dein Rechte und mache ein Ende.

Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.

12 Gott ist ja mein König von alters her, der alle Hilfe tut, die auf Erden geschieht.

Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.

13 Du zertrennst das Meer durch dein Kraft und zerbrichst die Köpfe der Drachen im Wasser.

Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.

14 Du zerschlägst die Köpfe der Walfische und gibst sie zur Speise dem Volk in der Einöde.

Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.

15 Du lässest quellen Brunnen und Bäche; du läßt versiegen starke Ströme.

Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.

16 Tag und Nacht ist dein; du machst, daß Sonne und Gestirn ihren gewissen Lauf haben.

Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.

17 Du setzest einem jeglichen Lande seine Grenze; Sommer und Winter machst du.

Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.

18 So gedenke doch des, daß der Feind den HERRN schmäht und ein töricht Volk lästert deinen Namen.

Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.

19 Du wollest nicht dem Tier geben die Seele deiner Turteltaube, und der Herde deiner Elenden nicht so gar vergessen.

Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.

20 Gedenke an den Bund; denn das Land ist allenthalben jämmerlich verheert, und die Häuser sind zerrissen.

Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.

21 Laß den Geringen nicht in Schanden davongehen; laß die Armen und Elenden rühmen deinen Namen.

Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.

22 Mache dich auf, Gott, und führe aus deine Sache; gedenke an die Schmach, die dir täglich von den Toren widerfährt.

Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.

23 Vergiß nicht des Geschreis deiner Feinde; das Toben deiner Widersacher wird je länger, je größer.

Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.