Psalm 73

1 Ein Psalm Asaphs. Israel hat dennoch Gott zum Trost, wer nur reines Herzens ist.

En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.

2 Ich aber hätte schier gestrauchelt mit meinen Füßen; mein Tritt wäre beinahe geglitten.

Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;

3 Denn es verdroß mich der Ruhmredigen, da ich sah, daß es den Gottlosen so wohl ging.

ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

4 Denn sie sind in keiner Gefahr des Todes, sondern stehen fest wie ein Palast.

Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.

5 Sie sind nicht in Unglück wie andere Leute und werden nicht wie andere Menschen geplagt.

De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.

6 Darum muß ihr Trotzen köstlich Ding sein, und ihr Frevel muß wohl getan heißen.

Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.

7 Ihre Person brüstet sich wie ein fetter Wanst; sie tun, was sie nur gedenken.

Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

8 Sie achten alles für nichts und reden übel davon und reden und lästern hoch her.

De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.

9 Was sie reden, daß muß vom Himmel herab geredet sein; was sie sagen, das muß gelten auf Erden.

Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;

10 Darum fällt ihnen ihr Pöbel zu und laufen ihnen zu mit Haufen wie Wasser

därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.

11 und sprechen: “Was sollte Gott nach jenen fragen? Was sollte der Höchste ihrer achten?”

Och de säga: "Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?"

12 Siehe, das sind die Gottlosen; die sind glücklich in der Welt und werden reich.

Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.

13 Soll es denn umsonst sein, daß mein Herz unsträflich lebt und ich meine Hände in Unschuld wasche,

Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

14 ich bin geplagt täglich, und meine Strafe ist alle Morgen da?

jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

15 Ich hätte auch schier so gesagt wie sie; aber siehe, damit hätte ich verdammt alle meine Kinder, die je gewesen sind.

Om jag hade sagt: "Så vill jag lära", då hade jag svikit dina barns släkte.

16 Ich dachte ihm nach, daß ich's begreifen möchte; aber es war mir zu schwer,

När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

17 bis daß ich ging in das Heiligtum Gottes und merkte auf ihr Ende.

till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

18 Ja, du setzest sie aufs Schlüpfrige und stürzest sie zu Boden.

Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

19 Wie werden sie so plötzlich zunichte! Sie gehen unter und nehmen ein Ende mit Schrecken.

Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.

20 Wie ein Traum, wenn einer erwacht, so machst du, Herr, ihr Bild in der Stadt verschmäht.

Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

21 Da es mir wehe tat im Herzen und mich stach in meine Nieren,

När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,

22 da war ich ein Narr und wußte nichts; ich war wie ein Tier vor dir.

då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

23 Dennoch bleibe ich stets an dir; denn du hältst mich bei meiner rechten Hand,

Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.

24 du leitest mich nach deinem Rat und nimmst mich endlich in Ehren an.

Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.

25 Wenn ich nur dich habe, so frage ich nichts nach Himmel und Erde.

Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

26 Wenn mir gleich Leib und Seele verschmachtet, so bist du doch, Gott, allezeit meines Herzens Trost und mein Teil.

Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.

27 Denn siehe, die von dir weichen, werden umkommen; du bringest um, alle die von dir abfallen.

Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

28 Aber das ist meine Freude, daß ich mich zu Gott halte und meine Zuversicht setzte auf den Herrn HERRN, daß ich verkündige all dein Tun.

Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.