Sprueche 8
1 Ruft nicht die Weisheit, und die Klugheit läßt sich hören?
Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
2 Öffentlich am Wege und an der Straße steht sie.
Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
3 An den Toren bei der Stadt, da man zur Tür eingeht, schreit sie:
Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
4 O ihr Männer, ich schreie zu euch und rufe den Leuten.
Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
5 Merkt, ihr Unverständigen, auf Klugheit und, ihr Toren, nehmt es zu Herzen!
Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
6 Höret, denn ich will reden, was fürstlich ist, und lehren, was recht ist.
Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
7 Denn mein Mund soll die Wahrheit reden, und meine Lippen sollen hassen, was gottlos ist.
Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
8 Alle Reden meines Mundes sind gerecht; es ist nichts Verkehrtes noch falsches darin.
Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
9 Sie sind alle gerade denen, die sie verstehen, und richtig denen, die es annehmen wollen.
De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
10 Nehmet an meine Zucht lieber denn Silber, und die Lehre achtet höher denn köstliches Gold.
Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
11 Denn Weisheit ist besser als Perlen; und alles, was man wünschen mag, kann ihr nicht gleichen.
Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
12 Ich, Weisheit, wohne bei der Klugheit und weiß guten Rat zu geben.
Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
13 Die Furcht des HERRN haßt das Arge, die Hoffart, den Hochmut und bösen Weg; und ich bin feind dem verkehrten Mund.
Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
14 Mein ist beides, Rat und Tat; ich habe Verstand und Macht.
Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
15 Durch mich regieren die Könige und setzen die Ratsherren das Recht.
Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
16 Durch mich herrschen die Fürsten und alle Regenten auf Erden.
Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
17 Ich liebe, die mich lieben; und die mich frühe suchen, finden mich.
Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
18 Reichtum und Ehre ist bei mir, währendes Gut und Gerechtigkeit.
Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
19 Meine Frucht ist besser denn Gold und feines Gold und mein Ertrag besser denn auserlesenes Silber.
Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
20 Ich wandle auf dem rechten Wege, auf der Straße des Rechts,
På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
21 daß ich wohl versorge, die mich lieben, und ihre Schätze vollmache.
till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
22 Der HERR hat mich gehabt im Anfang seiner Wege; ehe er etwas schuf, war ich da.
HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
23 Ich bin eingesetzt von Ewigkeit, von Anfang, vor der Erde.
Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
24 Da die Tiefen noch nicht waren, da war ich schon geboren, da die Brunnen noch nicht mit Wasser quollen.
Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
25 Ehe denn die Berge eingesenkt waren, vor den Hügeln war ich geboren,
Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
26 da er die Erde noch nicht gemacht hatte und was darauf ist, noch die Berge des Erdbodens.
när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
27 Da er die Himmel bereitete, war ich daselbst, da er die Tiefe mit seinem Ziel faßte.
När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
28 Da er die Wolken droben festete, da er festigte die Brunnen der Tiefe,
när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
29 da er dem Meer das Ziel setzte und den Wassern, daß sie nicht überschreiten seinen Befehl, da er den Grund der Erde legte:
när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
30 da war ich der Werkmeister bei ihm und hatte meine Lust täglich und spielte vor ihm allezeit
då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
31 und spielte auf seinem Erdboden, und meine Lust ist bei den Menschenkindern.
jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
32 So gehorchet mir nun, meine Kinder. Wohl denen, die meine Wege halten!
Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
33 Höret die Zucht und werdet weise und lasset sie nicht fahren.
Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
34 Wohl dem Menschen, der mir gehorcht, daß er wache an meiner Tür täglich, daß er warte an den Pfosten meiner Tür.
Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
35 Wer mich findet, der findet das Leben und wird Wohlgefallen vom HERRN erlangen.
Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
36 Wer aber an mir sündigt, der verletzt seine Seele. Alle, die mich hassen, lieben den Tod.
Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
