Psalm 106

1 Alleluja! Dem Herrn sagt Dank! Denn er ist gut! Auf ewig währet seine Huld.

Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.

2 Wer redet würdig von des Herren großen Taten, verkündet all sein Lob?

Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?

3 Heil denen, die das Richtige befolgen und es zu jeder Zeit recht machen! -

Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.

4 Gedenke meiner, Herr, begnadigst Du Dein Volk und kommt Dein Heil, so denk auch meiner,

Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;

5 daß Deiner Auserwählten Glück ich noch erlebe und mich der Freude Deines Volkes freue und mit den ewig Deinen jubiliere!

Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.

6 Gesündigt haben wir mit unsren Vätern, unrecht und frevelhaft gehandelt.

Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.

7 Schon unsere Väter merkten nicht auf Deine Wunder in Ägypten und dachten nicht an Deine Gnadenfülle. - Sie haderten am Meer, des Schilfmeers wegen.

Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.

8 Um seines Namens willen half er ihnen, um seine Stärke kundzutun.

Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.

9 Er schalt das Schilfmeer; es versiegte. Er führte sie durch Fluten wie durch eine Trift,

Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;

10 entriß sie aus der Hasser Hand, befreite sie aus Feindes Macht.

Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.

11 Das Wasser deckte ihre Dränger; nicht einer blieb von ihnen übrig.

Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.

12 Da glaubten sie an seine Worte und stimmten einen Lobgesang ihm an.

Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.

13 Doch schnell vergaßen sie dann seine Taten und harrten seines Rates nicht.

Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.

14 Sie wurden in der Wüste lüstern, versuchten Gott im wasserlosen Land.

Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.

15 Da gab er ihnen ihr Begehr: Erbrechen sandte er in ihren Hals.

Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.

16 Im Lager aber wurden sie auf Moses eifersüchtig und auf den Heiligen des Herrn, auf Aaron.

Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.

17 Die Erde tat sich auf, verschlang den Dathan, begrub die Rotte Abirams.

Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.

18 In ihrer Rotte flammte Feuer auf, und eine Flamme fraß die Frevler. -

Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.

19 Am Horeb machten sie ein Kalb und beteten ein Gußbild an,

De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;

20 vertauschten ihres Gottes Herrlichkeit mit der Gestalt des Stiers, der Gras verzehrt,

Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.

21 vergaßen Gott, der sie gerettet, der Großes in Ägypten hat getan,

De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;

22 Erstaunliches im Lande Chams, Erschreckliches am Roten Meer.

Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.

23 Er dachte dran, sie zu vertilgen; da trat vor ihm sein Auserwählter, Moses, in die Bresche, um seinen Grimm vom Unheil abzuwenden. -

Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.

24 Doch sie verschmähten das ersehnte Land und glaubten seinem Worte nicht.

Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;

25 In ihren Zelten murrten sie, gehorchten nicht des Herren Stimme.

Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.

26 Da schwur er ihnen hoch und teuer, sie in der Wüste zu vertilgen,

Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;

27 den Heiden preiszugeben ihren Stamm und diesen in die Länder zu versprengen. -

Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.

28 Sie paarten sich zu Ehren Baal Peors und aßen Totenopfer.

Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;

29 Sie reizten ihn durch ihre Taten; da brach die Pest bei ihnen aus.

Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.

30 Und Pinechas stand auf und schlichtete; da ward die Pest gehemmt.

Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.

31 Ihm ward es zum Verdienst gerechnet und seinen Enkeln immerfort.

Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.

32 Und sie erzürnten ihn am Haderwasser, und ihretwegen mußte Moses leiden.

Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.

33 Denn sie verbitterten ihm das Gemüt so daß er unbedacht mit seinen Worten war.

Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.

34 Sie tilgten auch die Völker nicht, wie's ihnen doch der Herr gebot.

De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;

35 Sie mischten sich mit Heiden und lernten ihre Sitten.

Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;

36 Sie dienten ihren Götzen, und diese brachten sie zu Fall.

Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.

37 So opferten sie ihre Söhne und ihre Töchter den Dämonen.

Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;

38 Unschuldig Blut vergossen sie, das Blut der eigenen Söhne und der Töchter, die sie den Götzen Kanaans zum Opfer brachten. So ward das Land durch Mord entweiht.

Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;

39 Sie selbst bedeckten sich durch ihre Taten; durch ihre Werke wurden sie so untreu.

Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.

40 Da zürnte seinem Volk der Herr aufs heftigste, zum Abscheu wurde ihm sein Erbe.

Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;

41 Er gab sie in der Heiden Hand, und ihre Hasser herrschten über sie.

Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.

42 Und ihre Feinde drückten sie; sie mußten ihrer Macht sich beugen. -

Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.

43 Zu vielen Malen hat er sie befreit; sie aber blieben voller Trotz bei ihrem Plan, verkamen so durch ihre Sünde.

Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.

44 Er sah auf ihre Not, sooft er ihre Klage hörte, dachte er

Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;

45 an seinen Bund mit ihnen, ward andern Sinns in seiner großen Huld

Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;

46 und ließ sie Mitleid finden bei allen ihren Siegern. -

Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.

47 Zu Hilfe uns, Herr, unser Gott! - Bring uns zusammen aus den Heidenvölkern, auf daß wir Deinem heiligen Namen danken, uns rühmen Deines Ruhmes! -

Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.

48 Gepriesen sei der Herr, Gott Israels, von Ewigkeit zu Ewigkeit, und alles Volk soll sprechen: "Amen! Alleluja!"

Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.