< Psalm 105 >

1 Dem Herrn sagt Dank! Verherrlicht seinen Namen! Macht seine Taten den Nationen kund!
Tacker Herranom, och prediker hans Namn; förkunner hans verk ibland folken.
2 Lobsingt von ihm! Lobt ihn! Erzählt von seinen Wundern all!
Sjunger om honom, och lofver honom; taler om all hans under.
3 In seinem heiligen Namen rühmet euch! Von Herzen freue sich, wer nach dem Herrn sucht!
Lofver hans helga Namn; deras hjerta, som Herran söka, glädje sig.
4 Verlanget nach dem Herrn und seiner Herrlichkeit! Stets sucht sein Angesicht!
Fråger efter Herranom, och efter hans magt; söker hans ansigte alltid.
5 Gedenkt der Wunder, die er tat, der Zeichen, seiner Richtersprüche!
Tänker uppå hans underliga verk, som han gjort hafver; uppå hans under, och uppå hans ord;
6 Geschlecht du, seines Knechtes Abraham, ihr Söhne Jakobs, seines Auserwählten! -
I Abrahams hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn.
7 Der Herr ist unser Gott, und auf der ganzen Erde gelten seine Urteilssprüche.
Han är Herren vår Gud; han dömer i hela verldene.
8 In Ewigkeit gedenkt er seines Bundes und seines Wortes, das er sprach, ins tausendste Geschlecht,
Han tänker evinnerliga uppå sitt förbund; på det ord han lofvat hafver till mång tusend, slägte ifrå slägte;
9 des Bunds, den er mit Abraham geschlossen für Israel als einen ewigen Bund,
Det han gjort hafver med Abraham; och på eden med Isaac;
10 den er für Jakob als ein Recht bestätigt, und seines Eides, den er Isaak zugeschworen.
Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund;
11 "Dir", sprach er, "geb' ich Kanaan, als euer zugemessen Erbe." -
Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott;
12 Noch klein war damals ihre Zahl, noch winzig klein und fremd darin.
Då de få och ringa voro, och främlingar derinne.
13 Sie wanderten von einem Heidenvolk zum andern, von einem Reich zu einer andern Nation.
Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk.
14 Er gab nicht zu, daß jemand sie bedrückte; er warnte ihretwegen Könige:
Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull:
15 "Vergreift euch nicht an den von mir Gesalbten! Fügt keinen Schaden meinen Sehern zu!" -
Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom.
16 Er rief alsdann ins Land den Hunger, jedwede Brotesstütze brechend.
Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle.
17 Er sandte einen Mann vor ihnen her; zum Sklaven ward Joseph verkauft.
Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl.
18 in Fesseln zwang man seine Füße; in Eisen ward sein Hals gelegt,
De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga;
19 bis in Erfüllung ging, was er verheißen, und ihn der Spruch des Herrn bewährte.
Tilldess hans ord kom, och Herrans tal pröfvade honom.
20 Da ließ der König ihn entfesseln; der Völkerherrscher ließ ihn frei.
Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut.
21 Er machte ihn zum Herrn in seinem Hause und zum Verwalter über all sein Gut,
Han satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar;
22 daß er nach seinem Sinne seine Fürsten lenkte und seine Ältesten belehrte. -
Att han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet.
23 Alsdann kam nach Ägypten Israel, und Jakob ward ein Gast im Lande Chams.
Och Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land.
24 Er machte fruchtbar dort sein Volk, für seine Feinde allzu zahlreich.
Och han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender.
25 Nun wandte er ihr Herz zum Hasse wider Gottes Volk, zur Arglist gegen seine Diener.
Han förvände deras hjerta, så att de hans folk hätske vordo, och tänkte till att förtrycka hans tjenare med list.
26 Er sandte Moses, seinen Diener, und Aaron, den er sich erkoren.
Han sände sin tjenare Mose; Aaron, den han utvalt hade.
27 Sie zeigten ihnen seine Wunder und taten Zeichen in dem Lande Chams.
De samme gjorde hans tecken ibland dem, och hans under i Hams land.
28 Er sandte Finsternis, und dunkel ward's; doch achteten sie nicht auf seinen Wink.
Han lät mörker komma, och gjordet mörkt; och de voro icke hans ordom ohörsamme.
29 Er wandelte in Blut ihr Wasser, und ihre Fische ließ er sterben.
Han förvände deras vatten i blod, och dräp deras fiskar.
30 Er ließ ihr Land von Fröschen wimmeln bis in die Kammern ihrer Könige.
Deras land gaf myckna paddor ifrå sig; ja, uti deras Konungars kamrar.
31 Er sprach; da kam ein Fliegenschwarm und Mücken in ihr ganz Gebiet.
Han sade, då kom ohyra; löss uti alla deras landsändar.
32 Für Regen gab er ihnen Hagel und Feuerflammen auf ihr Land,
Han gaf dem hagel till regn; eldslåga uti deras land;
33 schlug ihren Weinstock, ihren Feigenbaum darnieder. zersplitterte die Bäume all in ihren Grenzen.
Och slog deras vinträ och fikonaträ, och förderfvade trän i deras landsändar.
34 Er sprach; da kamen Heuschrecken und Ungeziefer ohne Zahl.
Han sade, då kommo gräshoppor, gräsmatkar otalige;
35 Sie fraßen alles Gras in ihrem Land und fraßen ihre Feldfrucht ab.
Och de uppåto allt gräset i deras land, och uppfrätte frukten på deras mark;
36 In ihrem Lande schlug er alle Erstgeburt, die Erstlinge all ihrer Kraft. -
Och slog allt förstfödt uti deras land, alla deras första arfvingar.
37 Er führte sie mit Gold und Silber aus dem Lande, und unter seinen Stämmen war kein Müder.
Och han förde dem ut med silfver och guld, och ibland deras slägter var ingen krank.
38 Ägypten ward ob ihres Wegzugs froh; denn Angst vor ihnen hatte sie befallen.
Egypten var glad, att de utdrogo; ty deras fruktan var uppå dem fallen.
39 Er breitete zum Schirme eine Wolke aus und Feuer, um bei Nacht zu leuchten.
Han utsträckte en molnsky till skjul, och eld om nattena till att lysa.
40 Auf ihre Bitte ließ er Wachteln kommen und schenkte ihnen Himmelsspeise zur Genüge.
De bådo, och han lät komma åkerhöns; och han mättade dem med himmelsbröd.
41 Er öffnete den Fels, daß Wasser flossen, in dürrem Lande Ströme rieselten.
Han öppnade bergsklippona, och vatten flöt derut, så att bäcker flöto i torra öknene.
42 Denn er gedachte seines heiligen Wortes und seines Dieners Abraham.
Ty han tänkte på sitt helga ord, det han till Abraham sin tjenare talat hade.
43 So führte er sein Volk mit Jubel fort, mit Jauchzen seine Auserwählten.
Alltså förde han sitt folk ut med fröjd, och sina utkorade med glädje;
44 Der Heiden Länder gab er ihnen, ließ sie die Frucht des Völkerfleißes erben,
Och gaf dem Hedningarnas land, så att de folks gods intogo;
45 auf daß sie seine Rechte hielten, und seine Lehren treu bewahrten. Alleluja!
På det de skulle hålla hans rätter, och bevara hans lag. Halleluja.

< Psalm 105 >