Proverbs 6
1 My son! if thou hast been surety for thy friend, Hast stricken for a stranger thy hand,
Min son, varder du lofvetsman för din nästa, så hafver du häktat dina hand intill en främmanda;
2 Hast been snared with sayings of thy mouth, Hast been captured with sayings of thy mouth,
Du äst invefvad med dins muns tal, och gripen uti dins muns ord.
3 Do this now, my son, and be delivered, For thou hast come into the hand of thy friend. Go, trample on thyself, and strengthen thy friend,
Så gör dock, min son, alltså, och undsätt dig; ty du äst kommen dinom nästa i händer; löp, skynda dig, och drif din nästa.
4 Give not sleep to thine eyes, And slumber to thine eyelids,
Låt icke din ögon sofva, eller din ögnahvarf sömnig vara.
5 Be delivered as a roe from the hand, And as a bird from the hand of a fowler.
Uthjelp dig, såsom en rå utu handene, och såsom en fogel utu foglafängarens hand.
6 Go unto the ant, O slothful one, See her ways and be wise;
Gack bort till myrona, du later; se uppå hennes seder, och lär.
7 Which hath not captain, overseer, and ruler,
Ändock hon ingen Första eller höfvitsman, eller herra hafver,
8 She doth prepare in summer her bread, She hath gathered in harvest her food.
Tillreder hon dock likväl sitt bröd om sommaren, och samkar sin mat i andene.
9 Till when, O slothful one, dost thou lie? When dost thou arise from thy sleep?
Huru länge ligger du, later? När vill du uppstå af dinom sömn?
10 A little sleep, a little slumber, A little clasping of the hands to rest,
Ja, sof ännu litet, tag der ännu en sömn före; lägg ännu litet händerna tillhopa, att du må sofva;
11 And thy poverty hath come as a traveller, And thy want as an armed man.
Så skall fattigdomen med hast komma öfver dig, såsom en vandrare, och armod såsom en väpnad man.
12 A man of worthlessness, a man of iniquity, Walking [with] perverseness of mouth,
En bedrägelig menniska, en skadelig man går med vrångom mun;
13 Winking with his eyes, speaking with his feet, Directing with his fingers,
Vinkar med ögonen, tecknar med foten, viser med fingren;
14 Frowardness [is] in his heart, devising evil at all times, Contentions he sendeth forth.
Tänker alltid något ondt och argt i sitt hjerta, och kommer trätor åstad.
15 Therefore suddenly cometh his calamity, Instantly he is broken — and no healing.
Derföre skall honom hans ofärd hasteliga komma; och skall med snarhet sönderbråkad varda, så att der ingen hjelp vara skall.
16 These six hath Jehovah hated, Yea, seven [are] abominations to His soul.
Si, sex stycke hatar Herren, och vid det sjunde hafver han en styggelse:
17 Eyes high — tongues false — And hands shedding innocent blood —
Högfärdig ögon, falsk tungo, händer som utgjuta oskyldigt blod;
18 A heart devising thoughts of vanity — Feet hasting to run to evil —
Hjerta som med arga list umgår, fötter som snare äro till att göra skada;
19 A false witness [who] doth breathe out lies — And one sending forth contentions between brethren.
Ett falskt vittne som icke skämmes att tala lögn, och den der träto emellan bröder åstadkommer.
20 Keep, my son, the command of thy father, And leave not the law of thy mother.
Min son, bevara dins faders bud, och låt icke fara dine moders lag.
21 Bind them on thy heart continually, Tie them on thy neck.
Bind dem tillhopa på ditt hjerta dageliga, och häng dem på din hals;
22 In thy going up and down, it leadeth thee, In thy lying down, it watcheth over thee, And thou hast awaked — it talketh [with] thee.
När du går, att de leda dig; när du ligger, att de bevara dig; när du uppvaknar, att de äro ditt tal.
23 For a lamp [is] the command, And the law a light, And a way of life [are] reproofs of instruction,
Ty budet är en lykta, och lagen är ett ljus; och tuktans straff är lifsens väg;
24 To preserve thee from an evil woman, From the flattery of the tongue of a strange woman.
På det du må bevarad blifva för en ond qvinno; för enes främmandes släta tungo.
25 Desire not her beauty in thy heart, And let her not take thee with her eyelids.
Låt hennes dägelighet icke göra dig lusta i ditt hjerta, och förtag dig icke på hennes ögnahvarf.
26 For a harlot consumeth unto a cake of bread, And an adulteress the precious soul hunteth.
Ty en sköka tager enom sitt bröd ifrå; men en gift qvinna fångar ädla lifvet.
27 Doth a man take fire into his bosom, And are his garments not burnt?
Kan ock någor behålla eld i barmen, så att hans kläder icke brinna?
28 Doth a man walk on the hot coals, And are his feet not scorched?
Huru skulle någor gå på glöd, så att hans fötter icke brände varda?
29 So [is] he who hath gone in unto the wife of his neighbour, None who doth touch her is innocent.
Alltså går det honom, som till sins nästas hustru går; der blifver ingen ostraffad, den vid henne kommer.
30 They do not despise the thief, When he stealeth to fill his soul when he is hungry,
Det är enom tjuf icke så stor skam, om han stjäl till att mätta sina själ, då honom hungrar;
31 And being found he repayeth sevenfold, All the substance of his house he giveth.
Och om han gripen varder, gifver han det sjufaldt igen, och lägger dertill alla ägodelarna i sitt hus.
32 He who committeth adultery [with] a woman lacketh heart, He is destroying his soul who doth it.
Men den som med ene qvinno hor bedrifver, han är en dåre, och förer sitt lif uti förderf.
33 A stroke and shame he doth find, And his reproach is not wiped away,
Dertill skall plåga och skam komma uppå honom, och hans skam skall intet utskrapad varda.
34 For jealousy [is] the fury of a man, And he doth not spare in a day of vengeance.
Ty mansens harm hafver nit, och skonar intet på hämndenes tid;
35 He accepteth not the appearance of any atonement, Yea, he doth not consent, Though thou dost multiply bribes!
Och ser icke till någon person, den försona måtte; och tager intet vid, om du än mycket skänka ville.
