Proverbs 2

1 My son, if thou dost accept my sayings, And my commands dost lay up with thee,

Min son, vill du anamma mitt tal, och min bud när dig behålla,

2 To cause thine ear to attend to wisdom, Thou inclinest thy heart to understanding,

Så låt din öron gifva akt på vishet, och böj ditt hjerta dertill med flit.

3 For, if for intelligence thou callest, For understanding givest forth thy voice,

Ty om du far derefter med flit, och beder derom;

4 If thou dost seek her as silver, And as hid treasures searchest for her,

Om du söker efter henne, såsom efter silfver, och letar efter henne, såsom efter en skatt;

5 Then understandest thou fear of Jehovah, And knowledge of God thou findest.

Så skall du förstå Herrans fruktan, och Guds kunskap finna.

6 For Jehovah giveth wisdom, From His mouth knowledge and understanding.

Ty Herren gifver vishet, och utaf hans mun kommer vett och förstånd.

7 Even to lay up for the upright substance, A shield for those walking uprightly.

Han låter dem redeligom väl gå, och beskärmar de fromma;

8 To keep the paths of judgment, And the way of His saints He preserveth.

Och bevarar dem som rätt göra, och bevarar sina heligas väg.

9 Then understandest thou righteousness, And judgment, and uprightness — every good path.

Då skall du förstå rättfärdighet, och dom; och fromhet, och allan godan väg.

10 For wisdom cometh into thy heart, And knowledge to thy soul is pleasant,

Om vishet faller dig på hjertat, så att du gerna lärer,

11 Thoughtfulness doth watch over thee, Understanding doth keep thee,

Så skall godt råd bevara dig, och förstånd skall gömma dig;

12 To deliver thee from an evil way, From any speaking froward things,

Att du icke råkar in uppå de ondas väg, eller ibland dem som tala det vrångt är;

13 Who are forsaking paths of uprightness, To walk in ways of darkness,

Och öfvergifva den rätta vägen, och gå mörka stigar.

14 Who are rejoicing to do evil, They delight in frowardness of the wicked,

De der glädjas att göra illa, och äro glade uti sitt onda och vrångvisa väsende;

15 Whose paths [are] crooked, Yea, they are perverted in their ways.

Hvilke sin väg förvända, och följa villstigar;

16 To deliver thee from the strange woman, From the stranger who hath made smooth her sayings,

Att du icke råkar in till ens annars hustru, och den icke din är, den slät ord gjfver;

17 Who is forsaking the guide of her youth, And the covenant of her God hath forgotten.

Och öfvergi! ver sins ungdoms herra, och förgäter sins Guds förbund;

18 For her house hath inclined unto death, And unto Rephaim her paths.

Ty hennes hus böjer sig till döden och hennes gånger till de förtappade;

19 None going in unto her turn back, Nor do they reach the paths of life.

Alle de som ingå till henne, de komma intet igen, och fatta icke lifsens väg;

20 That thou dost go in the way of the good, And the paths of the righteous dost keep.

Att du må vandra på en god väg, och blifva på rätta stråtene.

21 For the upright do inhabit the earth, And the perfect are left in it,

Ty de rättfärdige skola bo i landena, och de fromme skola derinne blifva;

22 And the wicked from the earth are cut off, And treacherous dealers plucked out of it!

Men de ogudaktige skola utu landena utrotade varda, och de föraktare skola derut förgjorde varda.