Job 24
1 Wherefore from the Mighty One Times have not been hidden, And those knowing Him have not seen His days.
Hvi skulle tiderna dem Allsmägtiga icke fördolda vara? Och de honom känna, se intet hans dagar?
2 The borders they reach, A drove they have taken violently away, Yea, they do evil.
De flytta råmärken, de röfva bort hjorden, och föda honom.
3 The ass of the fatherless they lead away, They take in pledge the ox of the widow,
De drifva bort de faderlösas åsna, och taga enkones oxa till pant.
4 They turn aside the needy from the way, Together have hid the poor of the earth.
De fattige måste vika för dem, och de torftige i landena måste förgömma sig.
5 Lo, wild asses in a wilderness, They have gone out about their work, Seeking early for prey, A mixture for himself — food for young ones.
Si, vilddjuren i öknene gå ut, såsom de pläga, bittida till rofs, att de skola bereda mat för ungarna.
6 In a field his provender they reap, And the vineyard of the wicked they glean.
De uppskära af den åker, som dem intet tillhörer; och berga den vingård, som de med orätt hafva.
7 The naked they cause to lodge Without clothing. And there is no covering in the cold.
De nakna låta de ligga, och låta dem intet öfvertäckelse i frostena, hvilkom de deras kläder borttagit hafva;
8 From the inundation of hills they are wet, And without a refuge — have embraced a rock.
Så att de måste hålla sig i bergskrefvom, när en regnskur af bergen faller neder uppå dem; efter de eljest ingen råd hafva.
9 They take violently away From the breast the orphan, And on the poor they lay a pledge.
De slita barnet ifrå bröstet, och göra det faderlöst; och göra menniskorna fattiga med pantande.
10 Naked, they have gone without clothing, And hungry — have taken away a sheaf.
Den nakna låta de gå utan kläder, och dem hungroga borttaga de axen.
11 Between their walls they make oil, Wine-presses they have trodden, and thirst.
De tvinga dem till att göra oljo uppå deras qvarn, och trampa deras pressar, och låta dem likväl törsta.
12 Because of enmity men do groan, And the soul of pierced ones doth cry, And God doth not give praise.
De göra folket i staden suckande, och dess slagnas själar ropande; och Gud straffar dem intet.
13 They have been among rebellious ones of light, They have not discerned His ways, Nor abode in His paths.
Derföre äro de affallne ifrå ljusena, och känna icke dess väg, och vända icke om till dess stigar igen.
14 At the light doth the murderer rise, He doth slay the poor and needy, And in the night he is as a thief.
I lysningene står mördaren upp, och dräper den fattiga och torftiga; och om nattena är han som en tjuf.
15 And the eye of an adulterer Hath observed the twilight, Saying, 'No eye doth behold me.' And he putteth the face in secret.
Horkarlens öga hafver akt på skymningena, och säger: Mig ser intet öga; och han förtäcker sitt anlete.
16 He hath dug in the darkness — houses; By day they shut themselves up, They have not known light.
I mörkrena bryter han sig in i husen; om dagen gömma de sig med hvarannan, och vilja intet veta af ljusena.
17 When together, morning [is] to them death shade, When he discerneth the terrors of death shade.
Ty om än morgonen kommer dem, är det dem såsom ett mörker; förty han förnimmer mörkrens förskräckelse.
18 Light he [is] on the face of the waters, Vilified is their portion in the earth, He turneth not the way of vineyards.
Han far lätteliga åstad såsom uppå ett vatten; hans håfvor varda icke stora i landena, och han brukar intet sin vingård.
Helvetet tager bort dem som synda, såsom hette och torka förtärer snövattnet bort. (Sheol h7585)
20 Forget him doth the womb, Sweeten [on] him doth the worm, No more is he remembered, And broken as a tree is wickedness.
De barmhertige skola förgäta honom; hans lust varder full med matk; man skall icke mer tänka uppå honom; han skall sönderbruten varda såsom ett ruttet trä.
21 Treating evil the barren [who] beareth not, And [to] the widow he doth no good,
Han hafver bedröfvat den ensamma, som intet föder; och enkone hafver han intet godt gjort;
22 And hath drawn the mighty by his power, He riseth, and none believeth in life.
Och hafver dragit de mägtiga under sig med sine kraft. När han står, skall han icke viss vara uppå sitt lif.
23 He giveth to him confidence, and he is supported, And his eyes [are] on their ways.
Han gör sig sjelf en trygghet, der han sig uppå förlåter; dock se hans ögon uppå deras handel.
24 High they were [for] a little, and they are not, And they have been brought low. As all [others] they are shut up, And as the head of an ear of corn cut off.
De äro en liten tid upphäfne; men de varda omintet, och undertryckte, och taga en ända såsom all ting; och såsom agnar på axen skola de afslagne varda.
25 And if not now, who doth prove me a liar, And doth make of nothing my word?
Är det icke så? Nu väl, ho vill straffa mig för lögn, och göra min ord om intet?
