Job 23

1 And Job answereth and saith: —

Job svarade, och sade:

2 Also — to-day [is] my complaint bitter, My hand hath been heavy because of my sighing.

Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.

3 O that I had known — and I find Him, I come in unto His seat,

Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;

4 I arrange before Him the cause, And my mouth fill [with] arguments.

Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;

5 I know the words He doth answer me, And understand what He saith to me.

Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!

6 In the abundance of power doth He strive with me? No! surely He putteth [it] in me.

Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;

7 There the upright doth reason with Him, And I escape for ever from my judge.

Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.

8 Lo, forward I go — and He is not, And backward — and I perceive him not.

Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.

9 [To] the left in His working — and I see not, He is covered [on] the right, and I behold not.

Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.

10 For He hath known the way with me, He hath tried me — as gold I go forth.

Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;

11 On His step hath my foot laid hold, His way I have kept, and turn not aside,

Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;

12 The command of His lips, and I depart not. Above my allotted portion I have laid up The sayings of His mouth.

Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.

13 And He [is] in one [mind], And who doth turn Him back? And His soul hath desired — and He doth [it].

Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.

14 For He doth complete my portion, And many such things [are] with Him.

Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.

15 Therefore, from His presence I am troubled, I consider, and am afraid of Him.

Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.

16 And God hath made my heart soft, And the Mighty hath troubled me.

Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;

17 For I have not been cut off before darkness, And before me He covered thick darkness.

Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.