Job 15
1 And Eliphaz the Temanite answereth and saith: —
Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
2 Doth a wise man answer [with] vain knowledge? And fill [with] an east wind his belly?
Skall en vis man tala så i vädret, och uppfylla sin buk med väder?
3 To reason with a word not useful? And speeches — no profit in them?
Du straffar med onyttigom ordom, och ditt tal kommer intet till gagns.
4 Yea, thou dost make reverence void, And dost diminish meditation before God.
Du hafver bortkastat räddhågan, och talar förakteliga för Gudi;
5 For thy mouth teacheth thine iniquity, And thou chooseth the tongue of the subtile.
Ty så lärer din ondska din mun, och du hafver utvalt ena skalkatungo.
6 Thy mouth declareth thee wicked, and not I, And thy lips testify against thee.
Din mun skall fördöma dig, och icke jag; dina läppar skola svara dig.
7 The first man art thou born? And before the heights wast thou formed?
Äst du den första menniska, som född är? Äst du för all berg aflader?
8 Of the secret counsel of God dost thou hear? And withdrawest thou unto thee wisdom?
Hafver du hört Guds hemliga råd? Och är sjelfva visdomen ringare än du?
9 What hast thou known, and we know not? Understandest thou — and it is not with us?
Hvad vetst du, det vi icke vete? Hvad förstår du, det som icke är när oss?
10 Both the gray-headed And the very aged [are] among us — Greater than thy father [in] days.
Gråhårote och gamle äro när oss, som länger hafva lefvat än dine fäder.
11 Too few for thee are the comforts of God? And a gentle word [is] with thee,
Skulle Guds hugsvalelse så ringa aktas för dig? Men du hafver något hemligit stycke när dig.
12 What — doth thine heart take thee away? And what — are thine eyes high?
Hvad tager ditt hjerta före? Hvi ser du så stolt ut?
13 For thou turnest against God thy spirit? And hast brought out words from thy mouth:
Hvi sätter ditt sinne sig emot Gud, att du låter sådana ord gå af dinom mun?
14 What [is] man that he is pure, And that he is righteous, one born of woman?
Hvad är en menniska, att hon skulle vara ren; och att han skulle vara rättfärdig, som af qvinno född är?
15 Lo, in His holy ones He putteth no credence, And the heavens have not been pure in His eyes.
Si, ibland hans helga är ingen ostraffelig, och himlarna äro icke rene för honom.
16 Also — surely abominable and filthy Is man drinking as water perverseness.
Huru mycket mer menniskan, som är stygg och ond; den der orättfärdighetena dricker såsom vatten?
17 I shew thee — hearken to me — And this I have seen and declare:
Jag vill visa dig det, hör mig; jag vill förtälja dig, hvad jag sett hafver;
18 Which the wise declare — And have not hid — from their fathers.
Hvad de vise sagt hafva, och för deras fader icke hafver fördoldt varit;
19 To them alone was the land given, And a stranger passed not over into their midst:
Hvilkom allena landet gifvet är, så att ingen främmande må gå ibland dem.
20 'All days of the wicked he is paining himself, And few years have been laid up for the terrible one.
En ogudaktig bäfvar i alla sina lifsdagar, och enom tyrann är hans åratal fördoldt.
21 A fearful voice [is] in his ears, In peace doth a destroyer come to him.
Hvad han hörer, det förskräcker honom; och ändå att frid är, så hafver han dock den sorg, att han skall förderfvas.
22 He believeth not to return from darkness, And watched [is] he for the sword.
Han tror icke, att han skall kunna undfly olyckona, och förmodar sig alltid svärdet.
23 He is wandering for bread — 'Where [is] it?' He hath known that ready at his hand Is a day of darkness.
När han far ut hit och dit efter sin näring, så tycker honom att hans olyckos tid är för handene.
24 Terrify him do adversity and distress, They prevail over him As a king ready for a boaster.
Ångest och nöd förskräcka honom, och slå honom ned, såsom en Konung med enom här;
25 For he stretched out against God his hand, And against the Mighty he maketh himself mighty.
Ty han hafver utsträckt sina hand emot Gud, och emot den Allsmägtiga förstärkt sig.
26 He runneth unto Him with a neck, With thick bosses of his shields.
Han löper med hufvudet emot honom, och står halsstyf emot honom.
27 For he hath covered his face with his fat, And maketh vigour over [his] confidence.
Han hafver upphäfvit sig emot honom, och satt sig hårdt emot honom.
28 And he inhabiteth cities cut off, houses not dwelt in, That have been ready to become heaps.
Men han skall bo i nederslagna städer, der inga hus äro; utan ligga i enom hop.
29 He is not rich, nor doth his wealth rise, Nor doth he stretch out on earth their continuance.
Han skall icke varda rik, och hans gods skall icke förökas; och skall icke utspridas i landena.
30 He turneth not aside from darkness, His tender branch doth a flame dry up, And he turneth aside at the breath of His mouth!
Han skall icke undfly olycko; eldslågen skall förtorka hans grenar; och skall varda borttagen af hans muns anda.
31 Let him not put credence in vanity, He hath been deceived, For vanity is his recompence.
Han är så bedragen, att han icke tror att det skall varda värre med honom.
32 Not in his day is it completed, And his bending branch is not green.
Han får en ända, när honom obeqvämt är; och hans gren skall icke grönskas.
33 He shaketh off as a vine his unripe fruit, And casteth off as an olive his blossom.
Han varder afhemtad såsom en omogen drufva af vinträt, och såsom ett oljoträ bortfaller sitt blomster.
34 For the company of the profane [is] gloomy, And fire hath consumed tents of bribery.
Ty de skrymtares församling skall blifva ensam, och elden skall förtära hans hus, som gåfvor tager.
35 To conceive misery, and to bear iniquity, Even their heart doth prepare deceit.
Han anar olycko, och föder vedermödo; och deras buk bär list fram.
