Psalms 78
1 A contemplation by Asaph. Hear my teaching, my people. Turn your ears to the words of my mouth.
En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
2 I will open my mouth in a parable. I will utter dark sayings of old,
Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
3 which we have heard and known, and our fathers have told us.
Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
4 We will not hide them from their children, telling to the generation to come the praises of Yahweh, his strength, and his wondrous deeds that he has done.
det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
5 For he established a covenant in Jacob, and appointed a teaching in Israel, which he commanded our fathers, that they should make them known to their children;
Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
6 that the generation to come might know, even the children who should be born; who should arise and tell their children,
Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
7 that they might set their hope in God, and not forget God’s deeds, but keep his commandments,
Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
8 and might not be as their fathers— a stubborn and rebellious generation, a generation that didn’t make their hearts loyal, whose spirit was not steadfast with God.
Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
9 The children of Ephraim, being armed and carrying bows, turned back in the day of battle.
Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
10 They didn’t keep God’s covenant, and refused to walk in his law.
De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
11 They forgot his doings, his wondrous deeds that he had shown them.
De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
12 He did marvelous things in the sight of their fathers, in the land of Egypt, in the field of Zoan.
Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
13 He split the sea, and caused them to pass through. He made the waters stand as a heap.
Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
14 In the daytime he also led them with a cloud, and all night with a light of fire.
Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
15 He split rocks in the wilderness, and gave them drink abundantly as out of the depths.
Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
16 He brought streams also out of the rock, and caused waters to run down like rivers.
Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
17 Yet they still went on to sin against him, to rebel against the Most High in the desert.
Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
18 They tempted God in their heart by asking food according to their desire.
De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
19 Yes, they spoke against God. They said, “Can God prepare a table in the wilderness?
Och de talade mot Gud, de sade: "Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
20 Behold, he struck the rock, so that waters gushed out, and streams overflowed. Can he give bread also? Will he provide meat for his people?”
Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?"
21 Therefore Yahweh heard, and was angry. A fire was kindled against Jacob, anger also went up against Israel,
Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
22 because they didn’t believe in God, and didn’t trust in his salvation.
eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
23 Yet he commanded the skies above, and opened the doors of heaven.
Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
24 He rained down manna on them to eat, and gave them food from the sky.
han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
25 Man ate the bread of angels. He sent them food to the full.
Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
26 He caused the east wind to blow in the sky. By his power he guided the south wind.
Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
27 He also rained meat on them as the dust, winged birds as the sand of the seas.
Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
28 He let them fall in the middle of their camp, around their habitations.
han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
29 So they ate, and were well filled. He gave them their own desire.
Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
30 They didn’t turn from their cravings. Their food was yet in their mouths,
Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
31 when the anger of God went up against them, killed some of their strongest, and struck down the young men of Israel.
då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
32 For all this they still sinned, and didn’t believe in his wondrous works.
Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
33 Therefore he consumed their days in vanity, and their years in terror.
Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
34 When he killed them, then they inquired after him. They returned and sought God earnestly.
När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
35 They remembered that God was their rock, the Most High God, their redeemer.
De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
36 But they flattered him with their mouth, and lied to him with their tongue.
och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
37 For their heart was not right with him, neither were they faithful in his covenant.
Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
38 But he, being merciful, forgave iniquity, and didn’t destroy them. Yes, many times he turned his anger away, and didn’t stir up all his wrath.
Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
39 He remembered that they were but flesh, a wind that passes away, and doesn’t come again.
Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
40 How often they rebelled against him in the wilderness, and grieved him in the desert!
Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
41 They turned again and tempted God, and provoked the Holy One of Israel.
Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
42 They didn’t remember his hand, nor the day when he redeemed them from the adversary;
De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
43 how he set his signs in Egypt, his wonders in the field of Zoan,
då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
44 he turned their rivers into blood, and their streams, so that they could not drink.
Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
45 He sent among them swarms of flies, which devoured them; and frogs, which destroyed them.
han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
46 He also gave their increase to the caterpillar, and their labor to the locust.
Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
47 He destroyed their vines with hail, their sycamore fig trees with frost.
han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
48 He also gave over their livestock to the hail, and their flocks to hot thunderbolts.
han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
49 He threw on them the fierceness of his anger, wrath, indignation, and trouble, and a band of angels of evil.
Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
50 He made a path for his anger. He didn’t spare their soul from death, but gave their life over to the pestilence,
Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
51 and struck all the firstborn in Egypt, the chief of their strength in the tents of Ham.
Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
52 But he led out his own people like sheep, and guided them in the wilderness like a flock.
Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
53 He led them safely, so that they weren’t afraid, but the sea overwhelmed their enemies.
Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
54 He brought them to the border of his sanctuary, to this mountain, which his right hand had taken.
Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
55 He also drove out the nations before them, allotted them for an inheritance by line, and made the tribes of Israel to dwell in their tents.
Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
56 Yet they tempted and rebelled against the Most High God, and didn’t keep his testimonies,
Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
57 but turned back, and dealt treacherously like their fathers. They were twisted like a deceitful bow.
de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
58 For they provoked him to anger with their high places, and moved him to jealousy with their engraved images.
De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
59 When God heard this, he was angry, and greatly abhorred Israel,
Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
60 so that he abandoned the tent of Shiloh, the tent which he placed among men,
Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
61 and delivered his strength into captivity, his glory into the adversary’s hand.
han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
62 He also gave his people over to the sword, and was angry with his inheritance.
Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
63 Fire devoured their young men. Their virgins had no wedding song.
Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
64 Their priests fell by the sword, and their widows couldn’t weep.
Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
65 Then the Lord awakened as one out of sleep, like a mighty man who shouts by reason of wine.
Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
66 He struck his adversaries backward. He put them to a perpetual reproach.
Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
67 Moreover he rejected the tent of Joseph, and didn’t choose the tribe of Ephraim,
Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
68 But chose the tribe of Judah, Mount Zion which he loved.
Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
69 He built his sanctuary like the heights, like the earth which he has established forever.
Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
70 He also chose David his servant, and took him from the sheepfolds;
Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
71 from following the ewes that have their young, he brought him to be the shepherd of Jacob, his people, and Israel, his inheritance.
Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
72 So he was their shepherd according to the integrity of his heart, and guided them by the skillfulness of his hands.
Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.
