Mark 14
1 It was now two days before the Passover and the Feast of Unleavened Bread, and the chief priests and the scribes sought how they might seize him by deception and kill him.
Och två dagar derefter instundade Påska och Sötbrödsdagarna; och de öfverste Presterna och de Skriftlärde sökte efter, huru de kunde svikliga få fatt på honom, och döda honom.
2 For they said, “Not during the feast, because there might be a riot among the people.”
Men de sade: Icke om högtidsdagen, att ett upplopp icke sker ibland folket.
3 While he was at Bethany, in the house of Simon the leper, as he sat at the table, a woman came having an alabaster jar of ointment of pure nard—very costly. She broke the jar and poured it over his head.
Och då han var i Bethanien, i den spitelska Simons hus, vid han satt till bords, kom en qvinna, som hade ett glas med oförfalskadt och kosteligit nardus smörjelse; hon bröt glaset sönder, och utgöt det på hans hufvud.
4 But there were some who were indignant among themselves, saying, “Why has this ointment been wasted?
Så voro der någre, som icke togo det väl vid sig, och sade: Hvarefter förspilles denna smörjelsen?
5 For this might have been sold for more than three hundred denarii and given to the poor.” So they grumbled against her.
Ty det måtte väl varit såldt mer än för trehundrade penningar, och gifvet fattigom; och läto illa på henne.
6 But Jesus said, “Leave her alone. Why do you trouble her? She has done a good work for me.
Då sade Jesus: Låter henne med frid; hvi gören I henne illa tillfrids? Hon hafver gjort en god gerning på mig;
7 For you always have the poor with you, and whenever you want to, you can do them good; but you will not always have me.
Ty I hafven alltid fattiga när eder; och när som helst I viljen, kunnen I göra dem till godo; men mig hafven I icke alltid.
8 She has done what she could. She has anointed my body beforehand for the burying.
Det hon kunde, det gjorde hon; hon är förekommen att smörja min lekamen till begrafning.
9 Most certainly I tell you, wherever this Good News may be preached throughout the whole world, that which this woman has done will also be spoken of for a memorial of her.”
Sannerliga säger jag eder: Hvar detta Evangelium predikadt varder uti hela verldene, skall ock detta, som hon gjorde, sagdt varda, henne till åminnelse.
10 Judas Iscariot, who was one of the twelve, went away to the chief priests, that he might deliver him to them.
Och Judas Ischarioth, en af de tolf, gick bort till de öfversta Presterna, på det han skulle förråda honom dem i händer.
11 They, when they heard it, were glad, and promised to give him money. He sought how he might conveniently deliver him.
När de det hörde, vordo de glade, och lofvade honom, att de ville gifva honom penningar; och han sökte, huru han lämpeligast kunde förråda honom.
12 On the first day of unleavened bread, when they sacrificed the Passover, his disciples asked him, “Where do you want us to go and prepare that you may eat the Passover?”
På första Sötbrödsdagen, då man offrade Påskalambet, sade hans Lärjungar till honom: Hvar vill du, att vi skole gå och reda till, att du äter Påskalambet?
13 He sent two of his disciples and said to them, “Go into the city, and there a man carrying a pitcher of water will meet you. Follow him,
Och han sände två af sina Lärjungar, och sade till dem: Går in i staden, och der möter eder en man, bärandes ena kruko vatten; följer honom efter;
14 and wherever he enters in, tell the master of the house, ‘The Teacher says, “Where is the guest room, where I may eat the Passover with my disciples?”’
Och hvar han ingår, säger till husbondan: Mästaren låter säga dig: Hvar är gästahuset, der jag med minom Lärjungom kan äta Påskalambet?
15 He will himself show you a large upper room furnished and ready. Get ready for us there.”
Och han skall visa eder en stor sal, beredd och tillpyntad; der reder till för oss.
16 His disciples went out, and came into the city, and found things as he had said to them, and they prepared the Passover.
Och hans Lärjungar gingo ut, och kommo in i staden, och funno som han dem sagt hade, och tillredde Påskalambet.
17 When it was evening he came with the twelve.
Då nu aftonen vardt, kom han med de tolf.
18 As they sat and were eating, Jesus said, “Most certainly I tell you, one of you will betray me—he who eats with me.”
Och vid de såto till bords, och åto, sade Jesus: Sannerliga säger jag eder, en af eder, som äter med mig, skall förråda mig.
19 They began to be sorrowful, and to ask him one by one, “Surely not I?” And another said, “Surely not I?”
Men de begynte vara illa tillfrids, och sade till honom, hvar i sin stad: Är det jag? och den andre: Är det jag?
20 He answered them, “It is one of the twelve, he who dips with me in the dish.
Han svarade och sade till dem: En af de tolf, den som tager i fatet med mig.
21 For the Son of Man goes as it is written about him, but woe to that man by whom the Son of Man is betrayed! It would be better for that man if he had not been born.”
Ja, menniskones Son varder så gångandes, som skrifvet är om honom; men ve de mennisko, genom hvilken menniskones Son varder förrådder; de mennisko vore bättre, att hon icke vore född.
22 As they were eating, Jesus took bread, and when he had blessed it, he broke it and gave to them, and said, “Take, eat. This is my body.”
Och vid de åto, tog Jesus brödet; tackade, och bröt det, och gaf dem, och sade: Tager, äter, detta är min lekamen;
23 He took the cup, and when he had given thanks, he gave to them. They all drank of it.
Och tog kalken, och tackade, och gaf dem; och de drucko deraf alle.
24 He said to them, “This is my blood of the new covenant, which is poured out for many.
Och sade han till dem: Detta är min blod, dess nya Testamentsens, hvilken för många utgjuten varder.
25 Most certainly I tell you, I will no more drink of the fruit of the vine until that day when I drink it anew in God’s Kingdom.”
Sannerliga säger jag eder: Härefter skall jag icke dricka af vinträs frukt, intill den dagen att jag dricker det nytt i Guds rike.
26 When they had sung a hymn, they went out to the Mount of Olives.
Och då de hade sagt lofsången, gingo de ut på Oljoberget.
27 Jesus said to them, “All of you will be made to stumble because of me tonight, for it is written, ‘I will strike the shepherd, and the sheep will be scattered.’
Och Jesus sade till dem: I skolen alle i denna nattene förargas på mig; ty det är skrifvet: Jag skall slå herdan, och fåren varda förskingrad.
28 However, after I am raised up, I will go before you into Galilee.”
Men då jag är uppstånden, vill jag gå fram för eder uti Galileen.
29 But Peter said to him, “Although all will be offended, yet I will not.”
Då sade Petrus till honom: Om än alle förargades, skall jag icke förargas.
30 Jesus said to him, “Most certainly I tell you that you today, even this night, before the rooster crows twice, you will deny me three times.”
Jesus sade till honom: Sannerliga säger jag dig, i dag, i denna natt, förr än hanen hafver två resor galit, skall du tre resor försaka mig.
31 But he spoke all the more, “If I must die with you, I will not deny you.” They all said the same thing.
Då sade han ändå ytterligare: Ja, skulle jag än dö med dig, jag skall icke försaka dig. Sammalunda sade de ock alle.
32 They came to a place which was named Gethsemane. He said to his disciples, “Sit here while I pray.”
Och de kommo på den platsen, som kallades Gethsemane. Och han sade till sina Lärjungar: Sitter här, så länge jag går afsides, till att bedja.
33 He took with him Peter, James, and John, and began to be greatly troubled and distressed.
Och så tog han med sig Petrum, och Jacobum, och Johannem, och begynte till att förskräckas och ängslas;
34 He said to them, “My soul is exceedingly sorrowful, even to death. Stay here and watch.”
Och sade till dem: Min själ är bedröfvad allt intill döden; blifver här, och vaker.
35 He went forward a little, and fell on the ground, and prayed that if it were possible, the hour might pass away from him.
Och han gick litet fram bätter, och föll ned på jordena, och bad att, om möjeligit vore, skulle den stunden undgå honom;
36 He said, “Abba, Father, all things are possible to you. Please remove this cup from me. However, not what I desire, but what you desire.”
Och sade: Abba, Fader; all ting äro dig möjelig; unddrag mig denna kalken; dock icke hvad jag vill, utan hvad du vill.
37 He came and found them sleeping, and said to Peter, “Simon, are you sleeping? Couldn’t you watch one hour?
Och han kom, och fann dem sofvande, och sade till Petrum: Simon, sofver du? Förmådde du icke vaka ena stund?
38 Watch and pray, that you may not enter into temptation. The spirit indeed is willing, but the flesh is weak.”
Vaker, och beder, att I icke kommen uti frestelse; anden är viljog, men köttet är svagt.
39 Again he went away and prayed, saying the same words.
Och så gick han åter bort, och bad; och talade samma orden.
40 Again he returned and found them sleeping, for their eyes were very heavy; and they didn’t know what to answer him.
Och då han kom igen, fann han dem åter sofvande; ty deras ögon voro tung; och de visste icke hvad de honom svarade.
41 He came the third time and said to them, “Sleep on now, and take your rest. It is enough. The hour has come. Behold, the Son of Man is betrayed into the hands of sinners.
Och han kom tredje gången, och sade till dem: Ja, sofver nu, och hviler eder; det är nog, stunden är kommen: Si, menniskones Son varder öfverantvardad uti syndares händer.
42 Arise! Let’s get going. Behold, he who betrays me is at hand.”
Står upp, låt oss gå: Si, den mig förråder, är hardt när.
43 Immediately, while he was still speaking, Judas, one of the twelve, came—and with him a multitude with swords and clubs, from the chief priests, the scribes, and the elders.
Och straxt, med samma orden, steg Judas fram, den der en var af de tolf; och med honom ett stort tal folk, med svärd och stafrar, ifrå de öfversta Presterna, och de Skriftlärda, och de äldsta.
44 Now he who betrayed him had given them a sign, saying, “Whomever I will kiss, that is he. Seize him, and lead him away safely.”
Så hade den, som förrådde honom, gifvit dem ett tecken, sägandes: Hvilken jag kysser, den äret; tager fatt på honom, och förer honom varliga.
45 When he had come, immediately he came to him and said, “Rabbi! Rabbi!” and kissed him.
Och som han kom, trädde han hasteliga fram till honom, och sade till honom: Rabbi, Rabbi; och kysste honom.
46 They laid their hands on him and seized him.
Då båro de händer på honom, och grepo honom.
47 But a certain one of those who stood by drew his sword and struck the servant of the high priest, and cut off his ear.
Men en, af de der när stodo, drog ut sitt svärd, och slog öfversta Prestens tjenare, och högg honom ett öra af.
48 Jesus answered them, “Have you come out, as against a robber, with swords and clubs to seize me?
Och Jesus svarade, och sade till dem: Såsom till en röfvare ären I utgångne, med svärd och stafrar, till att gripa mig.
49 I was daily with you in the temple teaching, and you didn’t arrest me. But this is so that the Scriptures might be fulfilled.”
Jag hafver hvar dag varit när eder i templet, och lärt, och I togen intet fatt på mig; men detta sker, på det att Skrifterna skola fullbordas.
50 They all left him, and fled.
Och Lärjungarna gåfvo honom då alle öfver, och flydde.
51 A certain young man followed him, having a linen cloth thrown around himself over his naked body. The young men grabbed him,
Men en unger man följde honom, klädd på blotta kroppen uti ett linkläde; och unge män grepo honom.
52 but he left the linen cloth and fled from them naked.
Men han lät fara linklädet, och kom undan ifrå dem naken.
53 They led Jesus away to the high priest. All the chief priests, the elders, and the scribes came together with him.
Så ledde de Jesum till den öfversta Presten, och med honom församlades alle öfverste Presterna, och de äldste, och Skriftlärde.
54 Peter had followed him from a distance, until he came into the court of the high priest. He was sitting with the officers, and warming himself in the light of the fire.
Och Petrus följde långt efter honom, tilldess han kom uti den öfversta Prestens palats; och satte sig ibland tjenarena, och värmde sig vid ljuset.
55 Now the chief priests and the whole council sought witnesses against Jesus to put him to death, and found none.
Men de öfverste Presterna, och hela Rådet, sökte efter vittne emot Jesum, att de måtte låta döda honom; och kunde dock ingen finna;
56 For many gave false testimony against him, and their testimony didn’t agree with each other.
Ty månge hade burit falskt vittnesbörd emot honom; dock gjorde deras vittnesbörd icke fyllest.
57 Some stood up and gave false testimony against him, saying,
Då stodo någre upp, och båro falskt vittnesbörd emot honom, och sade:
58 “We heard him say, ‘I will destroy this temple that is made with hands, and in three days I will build another made without hands.’”
Vi hörde honom säga: Jag vill nederslå detta templet, som är med händer uppbygdt, och i tre dagar sätta ett annat upp igen, utan händer uppbygdt.
59 Even so, their testimony didn’t agree.
Och deras vittnesbörd gjorde ändå icke fyllest.
60 The high priest stood up in the middle, and asked Jesus, “Have you no answer? What is it which these testify against you?”
Då stod den öfverste Presten upp ibland dem, och frågade Jesum, sägandes: Svarar du intet? Hvad vittna desse emot dig?
61 But he stayed quiet, and answered nothing. Again the high priest asked him, “Are you the Christ, the Son of the Blessed?”
Men han tigde, och svarade platt intet. Åter sporde den öfverste Presten, och sade till honom: Äst du Christus, dens välsignades Son?
62 Jesus said, “I am. You will see the Son of Man sitting at the right hand of Power, and coming with the clouds of the sky.”
Jesus sade: Jag är så; och I skolen få se menniskones Son sitta på kraftenes högra hand, och komma i himmelens sky.
63 The high priest tore his clothes and said, “What further need have we of witnesses?
Då ref den öfverste Presten sin kläder sönder, och sade: Hvad behöfve vi numera vittne?
64 You have heard the blasphemy! What do you think?” They all condemned him to be worthy of death.
I hörden hädelsen. Hvad synes eder? Då fördömde de honom alle, att han var saker till döds.
65 Some began to spit on him, and to cover his face, and to beat him with fists, and to tell him, “Prophesy!” The officers struck him with the palms of their hands.
Och somlige begynte till att spotta på honom, och förtäcka hans ansigte, och slå honom med näfvarna, sägande till honom: Spå till. Och tjenarena kindpustade honom.
66 As Peter was in the courtyard below, one of the maids of the high priest came,
Och Petrus var nedre i palatset; då kom en öfversta Prestens tjensteqvinna;
67 and seeing Peter warming himself, she looked at him and said, “You were also with the Nazarene, Jesus!”
Och då hon fick se Petrum värma sig, såg hon på honom, och sade: Du vast ock med Jesu Nazareno.
68 But he denied it, saying, “I neither know nor understand what you are saying.” He went out on the porch, and the rooster crowed.
Då nekade han, och sade: Jag känner honom intet, ej heller vet jag hvad du säger. Och så gick han ut i gården, och hanen gol.
69 The maid saw him and began again to tell those who stood by, “This is one of them.”
Och qvinnan såg honom åter, och begynte säga till de der när stodo: Denne är utaf dem.
70 But he again denied it. After a little while again those who stood by said to Peter, “You truly are one of them, for you are a Galilean, and your speech shows it.”
Då nekade han åter. Och litet derefter talade de åter till Petrum, som när stodo: Sannerliga äst du utaf dem; ty du äst ock en Galileisk man, och ditt mål lyder derefter.
71 But he began to curse and to swear, “I don’t know this man of whom you speak!”
Då begynte han till att förbanna sig, och svärja: Jag känner icke denna mannen, der I om talen.
72 The rooster crowed the second time. Peter remembered the words that Jesus said to him, “Before the rooster crows twice, you will deny me three times.” When he thought about that, he wept.
Och åter gol hanen. Då begynte Petrus draga till minnes det ordet, som Jesus hade sagt till honom: Förr än hanen hafver galit två resor, skall du försaka mig tre resor. Och han begynte till att gråta.
