Mark 9
1 And he said to them, Verily I say to you, That there are some of them that stand here, who shall not taste of death, till they have seen the kingdom of God come with power.
Och han sade till dem: Sannerliga säger jag eder, någre äro ibland dem som här stå, de der icke skola smaka döden, tilldess de få se Guds rike komma med kraft.
2 And after six days Jesus taketh with him Peter, and James, and John, and leadeth them up upon an high mountain apart by themselves: and he was transfigured before them.
Och efter sex dagar tog Jesus Petrum, Jacobum och Johannem till sig; och hade dem allena upp på ett högt berg afsides, och vardt förklarad för dem.
3 And his raiment became shining, exceeding white as snow; so as no fuller on earth can make them white.
Och hans kläder vordo klar, och ganska hvit såsom snö, att ingen färgare på jordene kan göra dem så hvit.
4 And there appeared to them Elijah with Moses: and they were talking with Jesus.
Och dem syntes Elias med Mose, och de talade med Jesu.
5 And Peter answered and said to Jesus, Master, it is good for us to be here: and let us make three tabernacles; one for thee, and one for Moses, and one for Elijah.
Då svarade Petrus, sägandes till Jesum: Rabbi, här är oss godt att vara; låt oss göra här tre hyddor, dig en, Mosi en, och Elie en.
6 For he knew not what to say; for they were greatly afraid.
Men han visste icke hvad han sade; ty de voro häpne vordne.
7 And there was a cloud that overshadowed them: and a voice came out of the cloud, saying, This is my beloved Son: hear him.
Och en sky kom, som öfverskyggde dem; och en röst kom utaf skyn, och sade: Denne är min käre Son; honom hörer.
8 And suddenly, when they had looked around, they saw no man any more, except Jesus only with themselves.
Och i det samma som de sågo sig om, sågo de ingen vara der när dem, utan allena Jesus.
9 And as they came down from the mountain, he charged them that they should tell no man what things they had seen, till the Son of man were risen from the dead.
Men då de gingo neder af berget, böd han dem, att de skulle ingom säga hvad de sett hade, förr än menniskones Son vore uppstånden ifrå de döda.
10 And they kept that saying with themselves, questioning one with another what the rising from the dead should mean.
Och de behöllo det ordet när sig, och befrågade emellan sig, hvad det skulle vara, att han sade: uppstå ifrå de döda.
11 And they asked him, saying, Why say the scribes that Elijah must first come?
Och de sporde honom, sägande: Hvad är det, som de Skriftlärde säga, att Elias måste komma först?
12 And he answered and told them, Elijah verily cometh first, and restoreth all things; and how it is written concerning the Son of man, that he must suffer many things, and be treated with contempt.
Men han svarade, och sade till dem: Elias skall ju komma först, och sätta all ting i lag igen; och att menniskones Son skall mycket lida, och föraktad varda, såsom skrifvet är.
13 But I say to you, That Elijah is indeed come, and they have done to him whatever they wished, as it is written concerning him.
Men jag säger eder: Elias är kommen, och de gjorde honom allt det de ville, såsom skrifvet var om honom.
14 And when he came to his disciples, he saw a great multitude about them, and the scribes questioning with them.
Då han kom till sina Lärjungar, såg han mycket folk omkring dem, och de Skriftlärda disputerande med dem.
15 And immediately all the people, when they beheld him, were greatly amazed, and running to him greeted him.
Och straxt allt folket såg honom, vordo de häpne; och lupo till och helsade honom.
16 And he asked the scribes, What question ye with them?
Och han sporde de Skriftlärda: Hvad disputeren I med dem?
17 And one of the multitude answered and said, Master, I have brought to thee my son, who hath a dumb spirit;
Och en af folket svarade, och sade: Mästar, jag hafver haft min son hit till dig, den der hafver en stum anda;
18 And wherever he taketh him, he teareth him: and he foameth, and gnasheth with his teeth, and pineth away: and I spoke to thy disciples that they should cast him out; and they could not.
Och då han tager honom fatt, far han illa med honom; och han fradgas, och gnisslar med sina tänder, och förtvinar. Jag talade med dina Lärjungar, att de skulle drifva honom ut; och de kunde icke.
19 He answered him, and saith, O faithless generation, how long shall I be with you? how long shall I bear with you? bring him to me.
Då svarade han honom, och sade: O I otrogna slägte; huru länge skall jag vara när eder? Huru länge skall jag lida eder? Leder honom hit till mig.
20 And they brought him to him: and when he saw him, immediately the spirit tore him; and he fell on the ground, and wallowed foaming.
Och de ledden fram till honom. Då anden fick se honom, straxt for han illa med honom; och föll neder på jordena, och välte sig, och fradgades.
21 And he asked his father, How long is it since this came to him? And he said, From a child.
Då sporde han hans fader till: Huru länge är, sedan detta kom honom uppå? Då sade han: Utaf barndom.
22 And often it hath cast him into the fire, and into the waters, to destroy him: but if thou canst do any thing, have compassion on us, and help us.
Och han hafver ofta kastat honom i elden, och i vattnet, att han måtte förgöra honom; men förmår du något, så varkunna dig öfver oss, och hjelp oss.
23 Jesus said to him, If thou canst believe, all things are possible to him that believeth.
Jesus sade till honom: Om du tro kan; all ting äro möjelig honom, som tror.
24 And immediately the father of the child cried out, and said with tears, Lord, I believe; help thou my unbelief.
Och straxt ropade drängens fader, med gråtande tårar, sägandes: Herre, jag tror; hjelp mina otro.
25 When Jesus saw that the people came running together, he rebuked the foul spirit, saying to him, Thou dumb and deaf spirit, I charge thee, come out of him, and enter no more into him.
När Jesus såg, att folket lopp till med, näpste han den orena andan, och sade till honom: Du ande, döfver och dumbe, jag bjuder dig, gack ut af honom, och gack intet mer härefter in uti honom.
26 And the spirit cried, and tore him violently, and came out of him: and he was as one dead; so that many said, He is dead.
Så ropade anden, och for ganska illa med honom, och gick ut. Och han vardt som han hade varit död; så att månge sade: Han är död.
27 But Jesus took him by the hand, and lifted him up; and he arose.
Då tog Jesus honom vid handena, och reste honom upp; och han stod upp.
28 And when he had come into the house, his disciples asked him privately, Why could not we cast him out?
Och när han kom hem i huset, frågade hans Lärjungar honom afsides: Hvi förmådde icke vi utdrifva honom?
29 And he said to them, This kind can come forth by nothing, but by prayer and fasting.
Sade han till dem: Detta slägtet kan med ingen ting utfara, utan med bön och fasto.
30 And they departed from there, and passed through Galilee; and he would not that any man should know it.
Och de gingo dädan, och vandrade genom Galileen; och han ville icke, att någor skulle vetat.
31 For he taught his disciples, and said to them, The Son of man is delivered into the hands of men, and they shall kill him; and after that he is killed, he shall rise the third day.
Ty han underviste sina Lärjungar, och han sade till dem: Menniskones Son skall varda öfverantvardad i menniskors händer, och de skola döda honom; och då han är dödad, skall han på tredje dagen uppstå.
32 But they understood not that saying, and were afraid to ask him.
Men de förstodo intet hvad han sade, och torde icke spörja honom.
33 And he came to Capernaum: and being in the house he asked them, What was it that ye disputed among yourselves by the way?
Så kom han till Capernaum; och när han var kommen i huset, sporde han dem: Hvad handladen I eder emellan i vägen?
34 But they held their peace: for by the way they had disputed among themselves, who should be the greatest.
Men de tigde; förty de hade handlat emellan sig i vägen, hvilken af dem ypperst var.
35 And he sat down, and called the twelve, and saith to them, If any man desireth to be first, the same shall be last of all, and servant of all.
Och då han hade satt sig, kallade han de tolf, och sade till dem: Hvilken som vill den främste vara, han skall vara ytterst af allom, och allas tjenare.
36 And he took a child, and set him in the midst of them: and when he had taken him in his arms, he said to them,
Och så tog han ett barn, och ställde det midt ibland dem. Och då han hade tagit det i sin famn, sade han till dem:
37 Whoever shall receive one of such children in my name, receiveth me: and whoever shall receive me, receiveth not me, but him that sent me.
Hvilken som anammar ett sådant barn i mitt Namn, han anammar mig; och hvilken mig anammar, han anammar icke mig, utan honom som mig sändt hafver.
38 And John answered him, saying, Master, we saw one casting out demons in thy name, and he followeth not us: and we forbad him, because he followeth not us.
Men Johannes svarade honom, sägandes: Mästar, vi sågom en utdrifva djeflar uti ditt Namn, och han följer oss icke; och vi förböde honom det, efter han icke följer oss.
39 But Jesus said, Forbid him not: for there is no man who shall do a miracle in my name, that can lightly speak evil of me.
Då sade Jesus: Förbjuder honom icke; ty ingen är den som gör krafter i mitt Namn, som snarliga kan tala ondt på mig;
40 For he that is not against us is for us.
Förty den der icke är emot oss, han är med oss.
41 For whoever shall give you a cup of water to drink in my name, because ye belong to Christ, verily I say to you, he shall not lose his reward.
Men hvilken som gifver eder dricka en bägare vatten, i mitt Namn, derföre att I Christo tillhören, sannerliga säger jag eder, han skall ingalunda mista sin lön.
42 And whoever shall cause one of these little ones that believe in me to stumble it is better for him that a millstone were hung about his neck, and he were cast into the sea.
Och hvilken som förargar en af de små, som tro på mig, bättre vore honom, att vid hans hals hängdes en qvarnsten, och han bortkastades uti hafvet.
43 And if thy hand causeth thee to stumble, cut it off: it is better for thee to enter life maimed, than having two hands to go into hell, into the fire that never shall be quenched: (Geenna g1067)
Nu, om din hand vore dig till förargelse, hugg henne af. Bättre är dig enhändtan ingå uti lifvet, än att du hafver två händer, och far till helvetet, uti evig eld; (Geenna g1067)
44 Where their worm dieth not, and the fire is not quenched.
Der deras matk icke dör, och elden icke utsläckes.
45 And if thy foot causeth thee to stumble, cut it off: it is better for thee to enter lame into life, than having two feet to be cast into hell, into the fire that never shall be quenched: (Geenna g1067)
Och om din fot vore dig till förargelse, hugg honom af. Dig är bättre, att du ingår uti lifvet halter, än att du hafver två fötter, och varder kastad till helvetet, uti evig eld; (Geenna g1067)
46 Where their worm dieth not, and the fire is not quenched.
Der deras matk icke dör, och elden icke utsläckes.
47 And if thy eye causeth thee to stumble, pluck it out: it is better for thee to enter into the kingdom of God with one eye, than having two eyes to be cast into hell fire: (Geenna g1067)
Och om ditt öga vore dig till förargelse, rif det ut. Bättre är dig, att du enögder ingår uti Guds rike, än att du skulle hafva tu ögon, och bortkastas i helvetes eld; (Geenna g1067)
48 Where their worm dieth not, and the fire is not quenched.
Der deras matk icke dör, och elden icke utsläckes.
49 For every one shall be salted with fire, and every sacrifice shall be salted with salt.
Ty hvar och en måste med eld saltad varda, och allt offer måste med salt saltas.
50 Salt is good: but if the salt hath lost its saltness, how will ye season it? Have salt in yourselves, and have peace one with another.
Salt är ett godt ting; hvar nu saltet mister sin sälto, hvarmed skall man salta? Hafver salt uti eder, och hafver frid emellan eder inbördes.
