Mark 10
1 And he arose from there, and cometh into the region of Judaea by the other side of Jordan: and the people resort to him again; and, as he was accustomed, he taught them again.
Och då han stod upp dädan, kom han uti Judee landsändar, vid sidon af Jordan. Och folket församlades åter till honom; och åter lärde han dem, såsom hans seder var.
2 And the Pharisees came to him, and asked him, Is it lawful for a man to put away his wife? tempting him.
Då gingo de Phariseer till, och frågade honom: Är det ock mannenom lofligit skilja sina hustru ifrå sig? frestande honom.
3 And he answered and said to them, What did Moses command you?
Då svarade han, och sade till dem: Hvad hafver Mose budit eder?
4 And they said, Moses permitted to write a bill of divorcement, and to put her away.
Sade de: Mose tillstadde skrifva ett skiljobref, och öfvergifva henne.
5 And Jesus answered and said to them, For the hardness of your heart he wrote you this precept.
Svarade Jesus, och sade till dem: För edor hjertas hårdhets skull skref han eder detta budet.
6 But from the beginning of the creation God made them male and female.
Men af första skapelsen hafver Gud gjort dem man och qvinno;
7 For this cause shall a man leave his father and mother, and cleave to his wife;
Fördenskull skall man öfvergifva sin fader och moder, och blifva vid sina hustru;
8 And they two shall be one flesh: so then they are no more two, but one flesh.
Och de tu varda ett kött; så äro de nu icke tu, utan ett kött.
9 What therefore God hath joined together, let not man separate.
Hvad Gud hafver tillhopafogat, det skall menniskan icke åtskilja.
10 And in the house his disciples asked him again of the same matter.
Och i huset frågade hans Lärjungar honom på nytt om samma ärende.
11 And he saith to them, Whoever shall put away his wife, and marry another, committeth adultery against her.
Och han sade till dem: Hvilken som skiljer sina hustru ifrå sig, och tager ena andra, han bedrifver hor emot henne.
12 And if a woman shall put away her husband, and be married to another, she committeth adultery.
Och om qvinnan öfvergifver sin man, och tager en annan, hon bedrifver hor.
13 And they brought young children to him, that he should touch them: and his disciples rebuked those that brought them.
Och de hade barn till honom, att han skulle taga på dem; men Lärjungarna näpste dem, som dem fram hade.
14 But when Jesus saw it, he was much displeased, and said to them, Permit the little children to come to me, and forbid them not: for of such is the kingdom of God.
Men när Jesus det såg, vardt han misslynt, och sade till dem: Låter barnen komma till mig, och förmener dem icke; ty sådana hörer Guds rike till.
15 Verily I say to you, Whoever shall not receive the kingdom of God as a little child, he shall not enter it.
Sannerliga säger jag eder; Hvilken som icke undfår Guds rike såsom ett barn, han kommer der aldrig in.
16 And he took them up in his arms, put his hands upon them, and blessed them.
Och han tog dem upp i famnen, och lade händerna på dem, och välsignade dem,
17 And when he had gone forth into the way, there came one running, and kneeled to him, and asked him, Good Master, what shall I do that I may inherit eternal life? (aiōnios g166)
Och då han dädan utgången var på vägen, lopp en till, och föll på knä för honom, och frågade honom: Gode Mästar, hvad skall jag göra, att jag måtte få evinnerligit lif? (aiōnios g166)
18 And Jesus said to him, Why callest thou me good? there is none good but one, that is, God.
Men Jesus sade till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god utan en, det är Gud.
19 Thou knowest the commandments, Do not commit adultery, Do not kill, Do not steal, Do not bear false witness, Defraud not, Honour thy father and mother.
Budorden vetst du: Du skall icke bedrifva hor: Du skall icke dräpa: Du skall icke stjäla: Du skall icke tala falskt vittnesbörd: Du skall ingen bedraga: Ära din fader och moder.
20 And he answered and said to him, Master, all these have I observed from my youth.
Då svarade han, och sade till honom: Mästar, det hafver jag allt hållit utaf min ungdom.
21 Then Jesus beholding him loved him, and said to him, One thing thou lackest: go, sell whatever thou hast, and give to the poor, and thou shalt have treasure in heaven: and come, take up the cross, and follow me.
Jesus såg på honom, och älskade honom, och sade till honom: Ett fattas dig; gack bort, sälj allt det du hafver, och gif de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen; och kom, följ mig, och tag korset uppå dig.
22 And he was sad at that saying, and went away grieved: for he had great possessions.
Och han vardt bedröfvad af talet, och gick bort sörjandes; ty han hade många ägodelar.
23 And Jesus looked around, and saith to his disciples, How hard it shall be for them that have riches to enter into the kingdom of God!
Och Jesus såg sig om, och sade till sina Lärjungar: Huru svårliga kunna de rike komma in uti Guds rike!
24 And the disciples were astonished at his words. But Jesus answereth again, and saith to them, Children, how hard is it for them that trust in riches to enter into the kingdom of God!
Men hans Lärjungar vordo förskräckte af hans ord. Då svarade åter Jesus, och sade till dem: Huru svårt är det, kära barn, dem som sätta sina tröst på sina rikedomar, ingå uti Guds rike.
25 It is easier for a camel to go through the eye of a needle, than for a rich man to enter into the kingdom of God.
Lättare är en camel gå igenom ett nålsöga, än en rik gå in uti Guds rike.
26 And they were astonished beyond measure, saying among themselves, Who then can be saved?
Men de förundrade sig öfvermåtton, och sade vid sig sjelfva: Ho kan då varda salig?
27 And Jesus looking upon them saith, With men it is impossible, but not with God: for with God all things are possible.
Men Jesus såg på dem, och sade: För menniskom är det omöjeligit; men icke för Gud; ty när Gudi äro all ting möjelig.
28 Then Peter began to say to him, Lo, we have left all, and have followed thee.
Och Petrus begynte säga till honom: Si, vi hafve öfvergifvit all ting, och följt dig.
29 Jesus answered and said, Verily I say to you, There is no man that hath left house, or brethren, or sisters, or father, or mother, or wife, or children, or lands, for my sake, and the gospel’s,
Svarade Jesus, och sade: Sannerliga säger jag eder: Ingen är den som hafver öfvergifvit hus, eller bröder, eller systrar, eller fader, eller moder, eller hustru, eller barn, eller åkrar, för min och Evangelii skull;
31 But many that are first shall be last; and the last first.
Men månge, de som de främste äro, varda de ytterste, och de ytterste de främste.
32 And they were in the way going up to Jerusalem; and Jesus went before them: and they were amazed; and as they followed, they were afraid. And he took again the twelve, and began to tell them what things should happen to him,
Och de voro på vägen, gångande upp till Jerusalem; och Jesus gick för dem, och de voro förskräckte, och gingo efter honom, fruktande sig. Så tog Jesus åter till sig de tolf, och begynte säga dem, hvad honom öfvergå skulle:
33 Saying, Behold, we go up to Jerusalem; and the Son of man shall be delivered to the chief priests, and to the scribes; and they shall condemn him to death, and shall deliver him to the Gentiles:
Si, vi gåm upp till Jerusalem; och menniskones Son skall öfverantvardas de öfversta Presterna, och de Skriftlärda; och de skola fördöman till döds, och öfverantvardan Hedningomen;
34 And they shall mock him, and shall scourge him, and shall spit upon him, and shall kill him: and the third day he shall rise again.
Och de skola begabban, och hudflängan, bespottan, och dödan; och tredje dagen skall han uppstå igen.
35 And James and John, the sons of Zebedee, come to him, saying, Master, we would that thou shouldest do for us whatever we shall desire.
Då gingo till honom Jacobus och Johannes, Zebedei söner, och sade: Mästar, vi vilje att du gör oss hvad som helst vi bedje.
36 And he said to them, What would ye that I should do for you?
Sade han till dem: Hvad viljen I jag skall göra eder?
37 They said to him, Grant to us that we may sit, one on thy right hand, and the other on thy left hand, in thy glory.
Sade de till honom: Gif oss, att vi sitte, den ene på dine högra hand, och den andre på dine venstra, uti din härlighet.
38 But Jesus said to them, Ye know not what ye ask: can ye drink of the cup that I drink of? and be baptized with the baptism that I am baptized with?
Men Jesus sade till dem: I veten icke hvad I bedjen; kunnen I dricka den kalken, som jag dricker; och döpas med den döpelsen, der jag med döpes?
39 And they said to him, We can. And Jesus said to them, Ye shall indeed drink of the cup that I drink of; and with the baptism that I am baptized with shall ye be baptized:
Då sade de till honom: Ja, kunne vi så. Sade Jesus till dem: Den kalken jag dricker, skolen I ock dricka; och med den döpelse, der jag med döpes, skolen I döpas;
40 But to sit on my right hand and on my left hand is not mine to give; but it shall be given to them for whom it is prepared.
Men sitta på mine högra och venstra hand, står icke mig till att gifva; utan dem händer det, som det beredt är.
41 And when the ten heard it, they began to be much displeased with James and John.
När de tio hörde detta, begynte de vara illa tillfrids med Jacobo och Johanne.
42 But Jesus called them, and saith to them, Ye know that they who are accounted to rule over the Gentiles exercise lordship over them; and their great ones exercise authority upon them.
Men Jesus kallade dem till sig, och sade till dem: I veten, att verldslige Förstar äro rådande, och de mägtige ibland dem hafva välde;
43 But so it shall not be among you: but whoever would be great among you, shall be your minister:
Men det skall icke så vara ibland eder; utan den, som ibland eder vill ypperst vara, han skall vara edar tjenare.
44 And whoever of you would be the chief, shall be servant of all.
Och den, som ibland eder vill vara den främste, han skall vara allas dräng;
45 For even the Son of man came not to be ministered to, but to minister, and to give his life a ransom for many.
Ty ock menniskones Son är icke kommen, på det han skulle låta tjena sig; utan på det han ville tjena, och gifva sitt lif till återlösning för många.
46 And they came to Jericho: and as he went out of Jericho with his disciples and a great number of people, blind Bartimaeus, the son of Timaeus, sat by the way side begging.
Och de kommo till Jericho. Och då han gick ut af Jericho, och hans Lärjungar, och en mägtig stor hop folk, då satt der vid vägen en blinder, Bartimeus, Timei son, tiggandes.
47 And when he heard that it was Jesus of Nazareth, he began to cry out, and say, Jesus, thou Son of David, have mercy on me.
Och när han hörde, att det var Jesus af Nazareth, begynte han ropa, och säga: Jesu, Davids Son, varkunna dig öfver mig.
48 And many charged him that he should hold his peace: but he cried the more a great deal, Thou Son of David, have mercy on me.
Och månge näpste honom, att han skulle tiga; men han ropade dessmer: Davids Son, varkunna dig öfver mig.
49 And Jesus stood still, and commanded him to be called. And they call the blind man, saying to him, Be of good comfort, rise; he calleth thee.
Så stadnade Jesus, och lät kalla honom. Och de kallade den blinda, och sade till honom: Var vid ett godt mod; statt upp, han kallar dig.
50 And he, casting away his garment, rose, and came to Jesus.
Han kastade ifrå sig sin mantel, stod upp, och kom till Jesum.
51 And Jesus answered and said to him, What wilt thou that I should do to thee? The blind man said to him, Lord, that I may receive my sight.
Då svarade Jesus, och sade till honom: Hvad vill du, att jag skall göra dig? Den blinde sade till honom: Rabboni, att jag måtte få min syn.
52 And Jesus said to him, Go; thy faith hath made thee well. And immediately he received his sight, and followed Jesus in the way.
Jesus sade till honom: Gack, din tro hafver gjort dig helbregda. Och straxt fick han sin syn, och följde Jesum i vägen.
