Hebrews 1

1 God, who at many times and in many ways spoke in time past to the fathers by the prophets,

Fordom talade Gud ofta, och i mångahanda måtto, till fäderna, genom Propheterna;

2 Hath in these last days spoken to us by his Son, whom he hath appointed heir of all things, by whom also he made the worlds; (aiōn g165)

På det yttersta i dessa dagar hafver han talat till oss genom Sonen; hvilken han satt hafver till arfvinga öfver all ting; genom hvilken han ock verldena gjort hafver; (aiōn g165)

3 Who being the brightness of his glory, and the express image of his person, and upholding all things by the word of his power, when he had by himself purged our sins, sat down on the right hand of the Majesty on high;

Hvilken, efter han är hans härlighets sken, och hans väsendes rätta beläte, och bär all ting med sitt kraftiga ord, och hafver rensat våra synder genom sig sjelf, sitter han på majestätsens högra sido i höjdene;

4 Being made so much better than the angels, as he hath by inheritance obtained a more excellent name than they.

Så mycket bättre vorden än Änglarne, som han för dem högre Namn ärft hafver.

5 For to which of the angels said he at any time, Thou art my Son, this day have I begotten thee? And again, I will be to him a Father, and he shall be to me a Son?

Ty till hvilken af Änglarna hafver han någon tid sagt: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig? Och åter: Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son?

6 And again, when he bringeth in the firstbegotten into the world, he saith, And let all the angels of God worship him.

Och åter, då han införer den förstfödda i verldena, säger han: Och alle Guds Änglar skola tillbedja honom.

7 And of the angels he saith, Who maketh his angels spirits, and his ministers a flame of fire.

Men om Änglarna säger han: Han gör sina Änglar andar, och sina tjenare eldslåga.

8 But to the Son he saith, Thy throne, O God, is for ever and ever: a sceptre of righteousness is the sceptre of thy kingdom. (aiōn g165)

Men till Sonen: Gud, din stol varar ifrån evighet till evighet; dins rikes spira är en rättvis spira. (aiōn g165)

9 Thou hast loved righteousness, and hated iniquity; therefore God, even thy God, hath anointed thee with the oil of gladness above thy companions.

Du hafver älskat rättfärdighetena, och hatat orättfärdighetena; derföre hafver Gud, din Gud smort dig med glädjens oljo, mer än dina medbröder.

10 And, Thou, Lord, in the beginning hast laid the foundation of the earth; and the heavens are the works of thy hands:

Och du, Herre, grundade jordena af begynnelsen, och himlarna äro dina händers verk.

11 They shall perish; but thou remainest; and they all shall become old as doth a garment;

De skola förgås; men du skall blifva, och de skola alle föråldras såsom ett kläde;

12 And as a vesture shalt thou fold them up, and they shall be changed: but thou art the same, and thy years shall not fail.

Och såsom en klädnad skall du förvandla dem, och de varda förvandlade; men du blifver densamme, och din år hafva ingen ända.

13 But to which of the angels said he at any time, Sit on my right hand, until I make thy enemies thy footstool?

Men till hvilken af Änglarna hafver han någon tid sagt: Sätt dig på mina högra hand, tilldess jag lägger dina fiendar dig till en fotapall?

14 Are they not all ministering spirits, sent forth to minister for them who shall inherit salvation?

Äro de icke allesammans tjensteandar, utsände till tjenst för deras skull, som salighetena ärfva skola?