< Luke 18 >

1 And he put forth a similitude vnto the signifyinge that men ought alwayes to praye and not to be wery
Och han framställde för dem en liknelse, för att lära dem att de alltid borde bedja, utan att förtröttas.
2 sayinge: Ther was a Iudge in a certayne cite which feared not god nether regarded man.
Han sade: »I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och ej heller hade försyn för någon människa.
3 And ther was a certayne wedowe in the same cite which came vnto him sayinge: avenge me of myne adversary.
I samma stad fanns ock en änka som åter och åter kom till honom och sade: 'Skaffa mig rätt av min motpart.'
4 And he wolde not for a whyle. But afterwarde he sayd vnto him selfe: though I feare not God nor care for man
Till en tid ville han icke. Men omsider sade han vid sig själv: 'Det må nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har försyn för någon människa;
5 yet because this wedowe troubleth me I will avenge her lest at the laste she come and hagge on me.
likväl, eftersom denna änka är mig så besvärlig, vill jag ändå skaffa henne rätt, för att hon icke med sina ideliga besök skall alldeles pina ut mig.'»
6 And the lorde sayd: heare what the vnrightewes Iudge sayeth.
Och Herren tillade: »Hören vad den orättfärdige domaren här säger.
7 And shall not god avenge his electe which crye daye and nyght vnto him ye though he differre them?
Skulle då Gud icke skaffa rätt åt sina utvalda, som ropa till honom dag och natt, och skulle han icke hava tålamod med dem?
8 I tell you he will avenge them and that quickly. Neverthelesse when the sonne of man cometh suppose ye that he shall fynde faithe on the erthe.
Jag säger eder: Han skall snart skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna tro här på jorden?»
9 And he put forthe this similitude vnto certayne which trusted in the selves yt they were perfecte and despysed other.
Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under det att de föraktade andra:
10 Two men went vp into ye teple to praye: ye one a pharise and the other a publican.
»Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en farisé och den andre en publikan.
11 The pharise stode and prayed thus wt him selfe. God I thanke the yt I am not as other men are extorsioners vniuste advoutrers or as this publican.
Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: 'Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.
12 I fast twyse in ye weke. I geve tythe of all that I possesse.
Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar.'
13 And the publican stode afarre of and wolde not lyfte vp his eyes to heven but smote his brest sayinge: God be mercyfull to me a synner.
Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: 'Gud, misskunda dig över mig syndare.' --
14 I tell you: this ma departed hoe to his housse iustified moore then the other. For every man that exalteth him selfe shalbe brought low: And he yt hubleth him selfe shalbe exalted
Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»
15 They brought vnto him also babes yt he shuld touche the. When his disciples sawe that they rebuked the.
Man bar fram till honom också späda barn, för att han skulle röra vid dem; men när hans lärjungar sågo detta, visade de bort dem.
16 But Iesus called the vnto him and sayde: Suffre chyldren to come vnto me and forbidde the not. For of soche is ye kyngdome of God.
Då kallade Jesus barnen till sig, i det han sade: »Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till.
17 Verely I saye vnto you: whosoever receaveth not the kyngdome of God as a chylde: he shall not enter therin.
Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin.»
18 And a certayne ruler axed him sayinge: Good Master: what ought I to do to obtayne eternall lyfe? (aiōnios g166)
Och en överhetsperson frågade honom och sade: »Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?» (aiōnios g166)
19 Iesus sayd vnto him: Why callest thou me good? No man is good save God only.
Jesus sade till honom: »Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena.
20 Thou knowest ye comaundmentes: Thou shalt not commit advoutry: thou shalt not kyll: thou shalt not steale: thou shalt not beare false witnes: Honoure thy father and thy mother.
Buden känner du: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt vittnesbörd', 'Hedra din fader och din moder.'»
21 And he sayde: all these have I kept from my youthe.
Då svarade han: »Allt detta har jag hållit från min ungdom.»
22 When Iesus hearde that he sayde vnto him: Yet lackest thou one thinge. Sell all that thou hast and distribute it vnto the poore and thou shalt have treasure in heven and come and folowe me.
När Jesus hörde detta, sade han till honom: »Ett återstår dig ännu: sälj allt vad du äger och dela ut åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.»
23 When he heard that he was hevy: for he was very ryche.
Men när han hörde detta, blev han djupt bedrövad, ty han var mycket rik.
24 When Iesus sawe him morne he sayde: with what difficulte shall they that have ryches enter into the kyngdome of God:
Då nu Jesus såg huru det var med honom, sade han: »Huru svårt är det icke för dem som hava penningar att komma in i Guds rike!
25 it is easyer for a camell to goo thorow a nedles eye then for a ryche man to enter into the kyngdome of God.
Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.»
26 Then sayde they that hearde that: And who shall then be saved?
Då sade de som hörde detta: »Vem kan då bliva frälst?»
27 And he sayde: Thinges which are vnpossible with men are possible with God.
Men han svarade: »Vad som är omöjligt för människor, det är möjligt för Gud.»
28 Then Peter sayde: Loo we have lefte all and have folowed the.
Då sade Petrus: »Se, vi hava övergivit allt som var vårt och hava följt dig.»
29 And he sayde vnto them: Verely I saye vnto you ther is noo man that leaveth housse other father and mother other brethren or wyfe or chyldren for the kyngdome of Goddes sake
Han svarade dem: »Sannerligen säger jag eder: Ingen som för Guds rikes skull har övergivit hus, eller hustru, eller bröder, eller föräldrar eller barn,
30 which same shall not receave moche moore in this worlde: and in the worlde to come lyfe everlastinge. (aiōn g165, aiōnios g166)
ingen sådan finnes, som icke skall mångfaldigt igen redan här i tiden, och i den tillkommande tidsåldern evigt liv.» (aiōn g165, aiōnios g166)
31 He toke vnto him twelve and sayde vnto them. Beholde we go vp to Ierusalem and all shalbe fulfilled that are written by ye Prophetes of the sonne of man.
Och han tog till sig de tolv och sade till dem: »Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genom profeterna är skrivet om Människosonen.
32 He shalbe delivered vnto the gentils and shalbe mocked and shalbe despytfully entreated and shalbe spetted on:
Ty han skall bliva överlämnad åt hedningarna och bliva begabbad och skymfad och bespottad,
33 and when they have scourged him they will put him to deeth and the thyrde daye he shall aryse agayne.
och de skola gissla honom och döda honom; men på tredje dagen skall han uppstå igen.»
34 But they vnderstode none of these thinges. And this sayinge was hid fro them. And they perceaved not the thinges which were spoken.
Och de förstodo intet härav; ja, detta som han talade var dem så fördolt, att de icke fattade vad som sades.
35 And it came to passe as he was come nye vnto Hierico a certayne blynde man sate by the waye syde begginge.
Då han nu nalkades Jeriko, hände sig att en blind man satt vid vägen och tiggde.
36 And when he hearde the people passe by he axed what it meant.
När denne hörde en hop människor gå där fram, frågade han vad det var.
37 And they sayde vnto him yt Iesus of Nazareth passed by.
Och man omtalade för honom att det var Jesus från Nasaret som kom på vägen.
38 And he cryed sayinge: Iesus ye sonne of David have thou mercy on me.
Då ropade han och sade: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.»
39 And they which went before rebuked him that he shuld holde his peace. But he cryed so moche the moare thou sonne of David have mercy on me.
Och de som gingo framför tillsade honom strängeligen att han skulle tiga; men han ropade ännu mycket mer: »Davids son, förbarma dig över mig.»
40 And Iesus stode styll and commaunded him to be brought vnto him. And when he was come neare he axed him
Då stannade Jesus och bjöd att mannen skulle ledas fram till honom. Och när han hade kommit fram, frågade han honom:
41 sayinge: What wilt thou that I do vnto the? And he sayde: Lorde yt I maye receave my sight.
»Vad vill du att jag skall göra dig?» Han svarade: »Herre, låt mig få min syn.»
42 Iesus sayde vnto him: receave thy sight: thy faith hath saved the.
Jesus sade till honom: »Hav din syn; din tro har hjälpt dig.»
43 And immediatly he sawe and folowed him praysinge God. And all the people when they sawe it gave laude to God.
Och strax fick han sin syn och följde honom och prisade Gud. Och allt folket som såg detta lovade Gud.

< Luke 18 >