Acts 2
1 Whe the fyftith daye was come they were all with one accorde togeder in one place.
När sedan pingstdagen var inne, voro de alla församlade med varandra.
2 And sodenly ther cam a sounde from heaven as it had bene the comminge of a myghty wynde and it filled all the housse where they sate.
Då kom plötsligt från himmelen ett dån, såsom om en våldsam storm hade dragit fram; och det uppfyllde hela huset där de sutto.
3 And ther appered vnto them cloven tonges lyke as they had bene fyre and it sate vpon eache of them:
Och tungor såsom av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på dem, en på var av dem.
4 and they were all filled with the holy goost and beganne to speake with other tonges even as the sprete gave them vtteraunce.
Och de blevo alla uppfyllda av helig ande och begynte tala andra tungomål, efter som Anden ingav dem att tala.
5 And ther were dwellinge at Ierusalem Iewes devoute men which were of all nacions vnder heaven.
Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från allahanda folk under himmelen.
6 When this was noysed aboute the multitude came to gether and were astonyed because that every man hearde the speake his awne touge.
Och när dånet hördes, församlade sig hela hopen, och en stor rörelse uppstod, ty var och en hörde sitt eget tungomål talas av dem.
7 They wondred all and marveyled sayinge amoge them selves: Beholde are not all these which speake of Galile?
Och de uppfylldes av häpnad och förundran och sade: »Äro de icke galiléer, alla dessa som här tala?
8 And how heare we every man his awne touge wherein we were boren?
Huru kommer det då till, att var och en av oss hör sitt eget modersmål talas?
9 Parthians Medes and Elamytes and the inhabiters of Mesopotamia of Iury and of Capadocia of Ponthus and Asia
Vi må vara parter eller meder eller elamiter, vi må hava vårt hem i Mesopotamien eller Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller provinsen Asien,
10 Phrigia Pamphilia and of Egypte and of the parties of Libia which is besyde Syrene and straungers of Rome Iewes and convertes
i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller i Libyens bygder, åt Cyrene till, eller vara hitflyttade främlingar från Rom,
11 Grekes and Arabians: we have herde them speake with oure awne tonges the greate workes of God.
vi må vara judar eller proselyter, kretenser eller araber, alla höra vi dem på våra egna tungomål tala om Guds väldiga gärningar.»
12 They were all amased and wondred sayinge one to another: what meaneth this?
Så uppfylldes de alla av häpnad och visste icke vad de skulle tänka. Och de sade, den ene till den andre: »Vad kan detta betyda?»
13 Other mocked the sayinge: they are full of newe wyne.
Men somliga drevo gäck med dem och sade: »De äro fulla av sött vin.»
14 But Peter stepped forth with the eleve and lift vp his voyce and sayde vnto them: Ye men of Iewrye and all ye that inhabite Ierusalem: be this knowe vnto you and with youre eares heare my wordes.
Då trädde Petrus fram, jämte de elva, och hov upp sin röst och talade till dem: »I judiske män och I alla Jerusalems invånare, detta mån I veta, och lyssnen nu till mina ord:
15 These are not dronken as ye suppose: for it is yet but the thyrde houre of ye daye.
Det är icke så som I menen, att dessa äro druckna; det är ju blott tredje timmen på dagen.
16 But this is that which was spoken by ye Prophete Iohel:
Nej, här uppfylles det som är sagt genom profeten Joel:
17 It shalbe in the last dayes sayth God: of my sprete I will powre out vpon all flesshe. And youre sonnes and youre doughters shall prophesy and youre yoge men shall se visions and youre olde me shall dreme dremes.
'Och det skall ske i de yttersta dagarna, säger Gud, att jag skall utgjuta av min Ande över allt kött, och edra söner och edra döttrar skola profetera, och edra ynglingar skola se syner, och edra gamla män skola hava drömmar;
18 And on my servauts and on my honde maydens I will powre out of my sprete in those dayes and they shall prophesye.
ja, över mina tjänare och mina tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de skola profetera.
19 And I will shewe wonders in heaven a bove and tokens in the erth benethe bloud and fyre and the vapour of smoke.
Och jag skall låta undertecken synas uppe på himmelen och tecken nere på jorden: blod och eld och rökmoln.
20 The sunne shalbe turned into darknes and the mone into bloud before that greate and notable daye of the Lorde come.
Solen skall vändas i mörker och månen i blod, förrän Herrens dag kommer, den stora och härliga.
21 And it shalbe that whosoever shall call on the name of the Lorde shalbe saved.
Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst.'
22 Ye men of Israel heare these wordes. Iesus of Nazareth a ma approved of God amoge you with myracles wondres and signes which God dyd by him in ye myddes of you as ye youre selves knowe:
I män av Israel, hören dessa ord: Jesus från Nasaret, en man som inför eder fick vittnesbörd av Gud genom kraftgärningar och under och tecken, vilka Gud genom honom gjorde bland eder, såsom I själva veten,
23 him have ye taken by the hondes of vnrightewes persones after he was delivered by the determinat counsell and foreknoweledge of God and have crucified and slayne:
denne som blev given i edert våld, enligt vad Gud i sitt rådslut och sin försyn hade bestämt, honom haven I genom män som icke veta av lagen låtit fastnagla vid korset och döda.
24 whom God hath raysed vp and lowsed the sorowes of deeth because it was vnpossible that he shuld be holden of it.
Men Gud gjorde en ände på dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det icke var möjligt att han skulle kunna behållas av döden.
25 For David speaketh of him: Afore honde I sawe God alwayes before me: For he is on my ryght honde that I shuld not be moved.
Ty David säger med tanke på honom: 'Jag har haft Herren för mina ögon alltid, ja, han är på min högra sida, för att jag icke skall vackla.
26 Therfore dyd my hert reioyce and my tonge was glad. Moreover also my flesshe shall rest in hope
Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min tunga fröjdar sig, och jämväl min kropp får vila med en förhoppning:
27 because thou wilt not leve my soul in hell nether wilt suffre thyne holye to se corrupcio. (Hadēs g86)
den, att du icke skall lämna min själ åt dödsriket och icke låta din Helige se förgängelse. (Hadēs g86)
28 Thou hast shewed me the wayes of lyfe and shalt make me full of ioye with thy countenaunce.
Du har kungjort mig livets vägar; du skall uppfylla mig med glädje inför ditt ansikte.'
29 Men and brethren let me frely speake vnto you of the partriarke David: For he is both deed and buryed and his sepulcre remayneth with vs vnto this daye.
Mina bröder, jag kan väl fritt säga till eder om vår stamfader David att han är både död och begraven; hans grav finnes ju ibland oss ännu i dag.
30 Therfore seinge he was a Prophet and knewe that God had sworne with an othe to him that the frute of his loynes shuld sit on his seat (in that Christ shulde ryse agayne in the flesshe)
Men eftersom han var en profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att 'av hans livs frukt sätta en konung på hans tron',
31 he sawe before: and spake in the resurreccion of Christ that his soule shulde not be left in hell: nether his flesse shuld se corrupcio. (Hadēs g86)
därför förutsåg han att Messias skulle uppstå, och talade därom och sade att Messias icke skulle lämnas åt dödsriket, och att hans kropp icke skulle se förgängelse. (Hadēs g86)
32 This Iesus hath God raysyd vp wherof we all are witnesses.
Denne -- Jesus -- har nu Gud låtit uppstå; därom kunna vi alla vittna.
33 Sence now that he by the right honde of God exalted is and hath receaved of the father the promyse of the holy goost he hath sheed forthe that which ye nowe se and heare.
Och sedan han genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern undfått den utlovade helige Anden, har han utgjutit vad I här sen och hören.
34 For David is not ascendyd into heave: but he sayde. The Lorde sayde to my Lorde sit on my right honde
Ty icke har David farit upp till himmelen; fastmer säger han själv: 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,
35 vntill I make thy fooes thy fote stole.
till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.
36 So therfore let all the housse of Israel knowe for a suerty yt God hath made ye same Iesus whom ye have crucified lorde and Christ.
Så må nu hela Israels hus veta och vara förvissat om att denne Jesus som I haven korsfäst, honom har Gud gjort både till Herre och till Messias.»
37 When they hearde this they were pricked in their hertes and sayd vnto Peter and vnto the other Apostles: Ye men and brethre what shall we do?
När de hörde detta, kände de ett styng i hjärtat. Och de sade till Petrus och de andra apostlarna: »Bröder, vad skola vi göra?»
38 Peter sayde vnto them: repent and be baptised every one of you in the name of Iesus Christ for the remission of synnes and ye shall receave the gyfte of the holy goost.
Petrus svarade dem: »Gören bättring, och låten alla döpa eder i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse; då skolen I såsom gåva undfå den helige Ande.
39 For ye promyse was made vnto you and to youre chyldre and to all that are afarre even as many as ye Lorde oure God shall call.
Ty eder gäller löftet och edra barn, jämväl alla dem som äro i fjärran, så många som Herren, vår Gud, kallar.»
40 And with many other wordes bare he witnes and exhorted them sayinge: Save youre selves from this vntowarde generacion.
Också med många andra ord bad och förmanade han dem, i det han sade: »Låten frälsa eder från detta vrånga släkte.»
41 Then they that gladly receaved his preachynge were baptised: and the same daye ther were added vnto them aboute thre thousande soules.
De som då togo emot hans ort läto döpa sig; och så ökades församlingen på den dagen med vid pass tre tusen personer.
42 And they continued in the Apostles doctrine and felloushippe and in breakinge of breed and in prayer.
Och dessa höllo fast vid apostlarnas undervisning och brödragemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.
43 And feare came over every soule. And many wondres and signes were shewed by the Apostles.
Och fruktan kom över var och en; och många under och tecken gjordes genom apostlarna.
44 And all that beleved kept them selves to gedder and had all thinges comen
Men alla de som trodde höllo sig tillsammans och hade allting gemensamt;
45 and solde their possessions and goodes and departed them to all men as every man had nede.
de sålde sina jordagods och vad de eljest ägde och delade med sig därav åt alla, eftersom var och en behövde.
46 And they continued dayly with one acorde in the teple and brake breed in every housse and dyd eate their meate to gedder with gladnes and singlenes of hert
Och ständigt, var dag, voro de endräktigt tillsammans i helgedomen; och hemma i husen bröto de bröd och åto med fröjd och i hjärtats enfald, och lovade Gud.
47 praysinge God and had faveour with all the people. And the Lorde added to ye congregacion dayly soche as shuld be saved.
Och allt folket vad dem väl bevåget. Och Herren ökade församlingen, dag efter dag, med dem som läto sig frälsas.
