Luke 20
1 One day, as Jesus was teaching the people in the temple courts and preaching the gospel, the priests and the scribes came with the elders
Och en dag, då han undervisade folket i helgedomen och förkunnade evangelium, trädde översteprästerna och de skriftlärde, tillika med de äldste, fram
2 and said to him, “Tell us, by what authority are yoʋ doing these things, or who is it that gave yoʋ this authority?”
och talade till honom och sade: "Säg oss, med vad myndighet gör du detta? Och vem är det som har rivit dig sådan myndighet?"
3 He answered them, “I will also ask you one question. Tell me:
Han svarade och sade till dem: "Också jag vill ställa en fråga till eder; svaren mig på den.
4 Did John's authority to baptize come from heaven or from men?”
Johannes' döpelse, var den från himmelen eller från människor?"
5 So they discussed it among themselves, saying, “If we say, ‘From heaven,’ he will say, ‘Why did you not believe him?’
Då överlade de med varandra och sade: "Om vi svara: 'Från himmelen' så frågar han: 'Varför trodden I honom då icke?'
6 But if we say, ‘From men,’ all the people will stone us, for they are persuaded that John was a prophet.”
Men om vi svara: 'Från människor', då kommer allt folket att stena oss, ty de äro förvissade om att Johannes var en profet."
7 So they answered that they did not know where it came from.
De svarade alltså att de icke visste varifrån den var.
8 Then Jesus said to them, “Neither will I tell you by what authority I am doing these things.”
Då sade Jesus till dem: "Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta."
9 Then he began to tell the people this parable: “A man planted a vineyard, leased it to farmers, and left the country for a long time.
Och han framställde för folket denna liknelse: "En man planterade en vingård och lejde ut den åt vingårdsmän och för utrikes för lång tid.
10 At harvest time he sent a servant to the farmers so that they would give him some of the fruit of the vineyard. But the farmers beat him and sent him away empty-handed.
När sedan rätta tiden var inne, sände han en tjänare till vingårdsmännen, för att de åt denne skulle lämna någon del av vingårdens frukt. Men vingårdsmännen misshandlade honom och läto honom gå tomhänt bort.
11 So he proceeded to send another servant, but they beat him also, treated him shamefully, and sent him away empty-handed.
Ytterligare sände han en annan tjänare. Också honom misshandlade och skymfade de och läto honom gå tomhänt bort.
12 Then he proceeded to send a third, but they wounded him as well and threw him out.
Ytterligare sände han en tredje. Men också denne slogo de blodig och drevo bort honom.
13 So the owner of the vineyard said, ‘What should I do? I will send my beloved son; perhaps when they see him they will have respect for him.’
Då sade vingårdens herre: 'Vad skall jag göra? Jo, jag vill sända min älskade son; för honom skola de väl ändå hava försyn.'
14 But when they saw him, the farmers discussed it among themselves, saying, ‘This is the heir. Come, let us kill him so that the inheritance will be ours.’
Men när vingårdsmannen fingo se honom, överlade de med varandra och sade: 'Denne är arvingen; låt oss dräpa honom, för att arvet må bliva vårt.'
15 So they threw him out of the vineyard and killed him. What then will the owner of the vineyard do to them?
Och de förde honom ut ur vingården och dräpte honom. "Vad skall nu vingårdens herre göra med dem?
16 He will come and destroy those farmers and give the vineyard to others.” When the people heard this, they said, “Certainly not!”
Jo, han skall komma och förgöra de vingårdsmännen och lämna vingården åt andra." När de hörde detta, sade de: "Bort det!"
17 But Jesus looked at them and said, “What then is the meaning of this Scripture: ‘The stone that the builders rejected has become the cornerstone’?
Då såg han på dem och sade: "Vad betyder då detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsmännen förkastade, den har blivit en hörnsten'?
18 Everyone who falls on that stone will be broken to pieces, but anyone on whom it falls will be crushed.”
Var och en som faller på den stenen, han skall bliva krossad; men den som stenen faller på, honom skall den söndersmula."
19 Then the chief priests and the scribes wanted to arrest him at that very hour, for they knew he had spoken this parable against them, but they were afraid.
Och de skriftlärde och översteprästerna hade gärna velat i samma stund gripa honom, men de fruktade för folket. Ty de förstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse.
20 So they watched him and sent spies who pretended to be sincere in order to catch him in something he said, so that they could deliver him up to the jurisdiction and authority of the governor.
Och de vaktade på honom och sände ut några som försåtligen skulle låtsa sig vara rättsinniga män, för att dessa skulle fånga honom genom något hans ord, så att de skulle kunna överlämna honom åt överheten, i landshövdingens våld.
21 The spies asked him, “Teacher, we know that yoʋ speak and teach correctly, and that yoʋ do not show partiality but teach the way of God in truth.
Dessa frågade honom och sade: "Mästare, vi veta att du talar och undervisar rätt och icke har anseende till personen, utan lär om Guds väg vad sant är.
22 Is it lawful for us to pay taxes to Caesar, or not?”
Är det lovligt för oss att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?"
23 But perceiving their craftiness, Jesus said to them, “Why are you testing me?
Men han märkte deras illfundighet och sade till dem:
24 Show me a denarius. Whose image and inscription does it have?” They answered, “Caesar's.”
"Låten mig se en penning. Vems bild och överskrift bär den?" De svarade: "Kejsarens."
25 He said to them, “Then render to Caesar the things that are Caesar's, and to God the things that are God's.”
Då sade han till dem: "Given alltså kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör."
26 So they were not able to catch him in what he said in the presence of the people. And being amazed at his answer, they fell silent.
Och de förmådde icke fånga honom genom något hans ord inför folket, utan förundrade sig över hans svar och tego.
27 Now some of the Sadducees, who deny that there is a resurrection, came up and asked Jesus,
Därefter trädde några sadducéer fram och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse. Dessa frågade honom
28 “Teacher, Moses wrote for us: ‘If a man's brother dies, leaving a wife but no children, that man must marry the widow and raise up offspring for his brother.’
och sade: "Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att om någon har en broder som är gift, men dör barnlös, så skall han taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma åt sin broder.
29 Now there were seven brothers. The first married a woman and died childless.
Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog barnlös.
30 The second married the widow, and he also died childless.
Då tog den andre i ordningen henne
31 Likewise, the third also married her. In the same way all seven died, leaving no children.
och därefter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla, utan att någon av dem lämnade barn efter sig.
32 Last of all, the woman also died.
Slutligen dog ock hustrun.
33 In the resurrection, therefore, which of them will she be the wife of? For the seven all had her as a wife.”
Vilken av dem skall då vid uppståndelsen få kvinnan till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru."
Jesus svarade dem: "Med den nuvarande tidsålderns barn är det så, att män taga sig hustrur, och hustrur givas åt män; (aiōn g165)
35 but those who are considered worthy to attain to that age and the resurrection from the dead neither marry nor are they given in marriage. (aiōn g165)
men de som bliva aktade värdiga att få del i den nya tidsåldern och i uppståndelsen från de döda, med dem är det så, att varken män tag sig hustrur, eller hustrur givas män. (aiōn g165)
36 Indeed they can no longer die, for they are like angels. They are sons of God, since they are sons of the resurrection.
De kunna ju ej heller mer dö ty de äro lika änglarna och äro, Guds söner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppståndelsen.
37 But even Moses indicated that the dead are raised, when he said in the passage about the burning bush, ‘The Lord, the God of Abraham, the God of Isaac, and the God of Jacob.’
Men att de döda uppstå, det har ock Moses, på det ställe där det talas om törnbusken, givit till känna, när han kallar Herren 'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud';
38 He is not the God of the dead, but of the living, for to him all are alive.”
Och han är en Gud icke för döda, utan för levande, ty för honom leva alla."
39 Then some of the scribes responded, “Teacher, yoʋ have spoken well.”
Då svarade några av de skriftlärde och sade: "Mästare, du har talat rätt."
40 And they no longer dared to ask him anything.
De dristade sig nämligen icke att vidare ställa någon fråga på honom.
41 Then Jesus said to them, “How can it be said that the Christ is the Son of David?
Men han sade till dem: "Huru kan man säga att Messias är Davids son?
42 Even David himself says in the Book of Psalms, ‘The Lord said to my Lord, “Sit at my right hand
David själv säger ju i Psalmernas bok: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,
43 until I make yoʋr enemies a footstool for yoʋr feet.”’
till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'
44 David calls him ‘Lord,’ so how is he his son?”
David kallar honom alltså 'herre'; huru kan han då vara hans son?"
45 As all the people were listening, Jesus said to his disciples,
Och han sade till sina lärjungar, så att allt folket hörde det:
46 “Beware of the scribes. They like to walk around in long robes, and they love to be greeted in the marketplaces and to have the best seats in the synagogues and the places of honor at banquets.
"Tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid gästabuden --
47 They devour widows' houses and for a pretense make long prayers. They will receive a more severe judgment.”
detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för syns skull hålla långa baner. Del skola få en dess hårdare dom."
