Mark 11
1 When they had almost reached Jerusalem, as far as Bethphage and Bethany, near the Mount of Olives, Jesus sent on two of his disciples.
Och då de kommo in mot Jerusalem, till Bethphage och Bethanien, vid Oljoberget, utsände han två af sina Lärjungar;
2 “Go to the village facing you,” he said, “and, as soon as you get there, you will find a foal tethered, which no one has ever ridden; untie it, and bring it.
Och han sade till dem: Går i byn, som för eder är; och straxt I kommen derin, varden I finnande en fåla bunden, der ännu ingen menniska på sutit hafver; löser honom, och hafver honom hit.
3 And, if anyone says to you ‘Why are you doing that?’, say ‘The Master wants it, and will be sure to send it back here at once.’”
Och om någor säger till eder: Hvi gören I detta? säger: Herren behöfver honom; och då skall han straxt sända honom hit.
4 The two disciples went, and, finding a foal tethered outside a door in the street, they untied it.
Så gingo de bort, och funno fålan bunden för dörrene, vid vägamotet, och löste honom.
5 Some of the bystanders said to them, “What are you doing, untying the foal?”
Och somlige, som der stodo, sade till dem: Hvad gören I, att I lösen fålan?
6 And the two disciples answered as Jesus had told them; and they allowed them to go.
Då sade de till dem, såsom Jesus hade budit dem; så läto de betämma dem.
7 Then they brought the foal to Jesus, and, when they had laid their cloaks on it, he seated himself on it.
Och de hade fålan till Jesum, och kastade sin kläder på honom; och han satte sig deruppå.
8 Many of the people spread their cloaks on the road, while some strewed boughs which they had cut from the fields;
Och månge bredde sin kläder på vägen; och somlige skåro qvistar af trän, och strödde på vägen.
9 and those who led the way, as well as those who followed, kept shouting, “God save him! Blessed is He who comes in the name of the Lord!
Och de der föregingo, och der efterföljde, ropade, och sade: Hosianna! välsignad vare den, som kommer i Herrans Namn.
10 Blessed is the coming kingdom of our father David! God save him from on high!”
Välsignad vare vårs faders Davids rike, som kommer i Herrans Namn; Hosianna i höjdene!
11 Jesus entered Jerusalem, and went into the Temple Courts; and, after looking around at everything, as it was already late, he went out to Bethany with the Twelve.
Och Herren gick in i Jerusalem, och i templet, och besåg all ting. Och när det led åt aftonen, gick han ut till Bethanien, med de tolf.
12 The next day, after they had left Bethany, Jesus became hungry;
Och dagen derefter, då de gingo ut ifrå Bethanien, hungrade honom.
13 and, noticing a fig tree at a distance in leaf, he went to it to see if by any chance he could find something on it; but, on coming up to it, he found nothing but leaves, for it was not the season for figs.
Och han fick se ett fikonaträ der långt ifrå, som löf hade; dit kom han, om han tilläfventyrs måtte finna der något uppå; och då han kom dit, fann han der intet annat än löf; ty det var icke då tid till fikon.
14 So, addressing the tree, he exclaimed, “May no one ever again eat of your fruit!” And his disciples heard what he said. (aiōn g165)
Och Jesus svarade, och sade till det: Äte aldrig någor härefter frukt af dig till evig tid. Och hans Lärjungar hörde det. (aiōn g165)
15 They came to Jerusalem. Jesus went into the Temple Courts, and began to drive out those who were buying and selling there. He overturned the tables of the money changers, and the seats of the pigeon-dealers,
Och de kommo till Jerusalem. Och Jesus gick in i templet, och begynte utdrifva dem som sålde och köpte i templet; och förstörte de vexlares bord, och deras stolar som dufvor sålde;
16 and would not allow anyone to carry anything across the Temple Courts.
Och stadde icke till, att någor bar något genom templet.
17 Then he began to teach. “Does not scripture say,” he asked, “‘My house will be called a house of prayer for all the nations’? But you have made it a den of robbers.”
Och han lärde, och sade till dem: Är icke skrifvet: Mitt hus skall kallas ett bönehus allom folkom? Men I hafven gjort det till en röfvarekulo.
18 Now the chief priests and the teachers of the Law heard this and began to look for some way of putting Jesus to death; for they were afraid of him, since all the people were greatly impressed by his teaching.
Och de Skriftlärde och öfverste Presterne fingo det höra; och begynte söka efter, huru de kunde förgöra honom, men de fruktade för honom; ty allt folket förundrade sig på hans lärdom.
19 As soon as evening fell, Jesus and his disciples went out of the city.
Och då aftonen kom, gick han utu staden.
20 As they passed by early in the morning, they noticed that the fig tree was withered up from the roots.
Och om morgonen gingo de der framom, och sågo fikonaträt förtorkadt vara intill roten.
21 Then Peter recalled what had occurred. “Look, Rabbi,” he exclaimed, “the fig tree which you doomed is withered up!”
Då kom Petrus det ihåg, och sade till honom: Rabbi, si, det fikonaträt, som du bannade, är förtorkadt.
22 “Have faith in God!” replied Jesus.
Jesus svarade, och sade till dem: Hafver trona till Gud.
23 “I tell you that if anyone should say to this hill ‘Be lifted up and hurled into the sea!’, without ever a doubt in his mind, but in the faith that what he says will be done, he would find that it would be.
Sannerliga säger jag eder: Hvilken som helst sade till detta berg: Häf dig upp, och kasta dig i hafvet; och han tviflade intet i sitt hjerta, utan trodde så ske skola som han sade; honom skall ske allt det han säger.
24 And therefore I say to you ‘Have faith that whatever you ask for in prayer is already granted you, and you will find that it will be.’
Derföre säger jag eder: Allt det I bedjen i edra böner, tror att I fån det, så skall det ske eder.
25 “And, whenever you stand up to pray, forgive any grievance that you have against anyone, so that your Father who is in heaven also may forgive you your offenses.”
Och när I stån och bedjen, så förlåter, om I något hafven emot någon; på det edar Fader, som i himmelen är, skall ock förlåta eder edra brister.
Men om I icke förlåten, så skall icke heller edar Fader, som är i himmelen, förlåta det I bryten.
27 They came to Jerusalem again. While Jesus was walking about in the Temple Courts, the chief priests, the teachers of the Law, and the elders came up to him.
Och som de kommo åter till Jerusalem, och han gick i templet, kommo till honom de öfverste Presterna, och de Skriftlärde, och de äldste;
28 “What authority have you to do these things?” they said. “Who gave you the authority to do them?”
Och de sade till honom: Af hvad magt gör du detta? Och hvilken hafver gifvit dig denna magten, att du detta göra skall?
29 “I will put one question to you,” said Jesus. “Answer me that, and then I will tell you what authority I have to act as I do.
Jesus svarade, och sade till dem: Jag vill ock något spörja eder; svarer mig, så vill jag säga eder, af hvad magt jag detta gör.
30 It is about John’s baptism. Was it of divine or human origin? Answer me that.”
Johannis döpelse, var den af himmelen, eller af menniskor? Svarer mig.
31 They began arguing together. “If we say ‘divine,’ he will say ‘Why then didn’t you believe him?’
Och de tänkte vid sig, och sade: Säge vi, af himmelen; då säger han: Hvi trodden I honom icke då?
32 Yet can we say ‘human’?” They were afraid of the people, for everyone regarded John as undoubtedly a prophet.
Men säge vi, att den var af menniskom, rädes vi för folket; ty alle höllo Johannes för en sann Prophet.
33 So their answer to Jesus was – “We do not know.” “Then I,” replied Jesus, “refuse to tell you what authority I have to do these things.”
Och så svarade de, sägande till Jesum: Vi vete det icke. Svarade Jesus, och sade till dem: Icke heller säger jag eder, af hvad magt jag detta gör.
