Mark 10
1 On leaving that place, Jesus went into the district of Judea on the other side of the Jordan. Crowds gathered about him again; and again, as usual, he began teaching them.
Och då han stod upp dädan, kom han uti Judee landsändar, vid sidon af Jordan. Och folket församlades åter till honom; och åter lärde han dem, såsom hans seder var.
2 Presently some Pharisees came up and, to test him, asked, “Has a husband the right to divorce his wife?”
Då gingo de Phariseer till, och frågade honom: Är det ock mannenom lofligit skilja sina hustru ifrå sig? frestande honom.
3 “What direction did Moses give you?” replied Jesus.
Då svarade han, och sade till dem: Hvad hafver Mose budit eder?
4 “Moses,” they said, “permitted a man to draw up in writing a notice of separation and divorce his wife.”
Sade de: Mose tillstadde skrifva ett skiljobref, och öfvergifva henne.
5 “It was owing to the hardness of your hearts,” said Jesus, “that Moses gave you this direction;
Svarade Jesus, och sade till dem: För edor hjertas hårdhets skull skref han eder detta budet.
6 but, at the beginning of the Creation, ‘God made them male and female.’
Men af första skapelsen hafver Gud gjort dem man och qvinno;
7 ‘For this reason a man will leave his father and mother,
Fördenskull skall man öfvergifva sin fader och moder, och blifva vid sina hustru;
8 and the man and his wife will become one;’ so that they are no longer two, but one.
Och de tu varda ett kött; så äro de nu icke tu, utan ett kött.
9 What God himself, then, has yoked together no one must separate.”
Hvad Gud hafver tillhopafogat, det skall menniskan icke åtskilja.
10 When they were indoors, the disciples asked him again about this,
Och i huset frågade hans Lärjungar honom på nytt om samma ärende.
11 and he said, “Anyone who divorces his wife and marries another woman is guilty of adultery against his wife;
Och han sade till dem: Hvilken som skiljer sina hustru ifrå sig, och tager ena andra, han bedrifver hor emot henne.
12 and, if the woman divorces her husband and marries another man, she is guilty of adultery.”
Och om qvinnan öfvergifver sin man, och tager en annan, hon bedrifver hor.
13 Some of the people were bringing little children to Jesus, for him to touch them; but the disciples rebuked those who had brought them.
Och de hade barn till honom, att han skulle taga på dem; men Lärjungarna näpste dem, som dem fram hade.
14 When, however, Jesus saw this, he was indignant. “Let the little children come to me,” he said, “do not hinder them; for it is to the childlike that the kingdom of God belongs.
Men när Jesus det såg, vardt han misslynt, och sade till dem: Låter barnen komma till mig, och förmener dem icke; ty sådana hörer Guds rike till.
15 I tell you, unless a person receives the kingdom of God like a child, they will not enter it at all.”
Sannerliga säger jag eder; Hvilken som icke undfår Guds rike såsom ett barn, han kommer der aldrig in.
16 Then he embraced the children, and, placing his hands on them, gave them his blessing.
Och han tog dem upp i famnen, och lade händerna på dem, och välsignade dem,
17 As Jesus was resuming his journey, a man came running up to him, and threw himself on his knees before him. “Good teacher,” he asked, “what must I do to gain eternal life?” (aiōnios g166)
Och då han dädan utgången var på vägen, lopp en till, och föll på knä för honom, och frågade honom: Gode Mästar, hvad skall jag göra, att jag måtte få evinnerligit lif? (aiōnios g166)
18 “Why do you call me good?” answered Jesus. “No one is good but God.
Men Jesus sade till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god utan en, det är Gud.
19 You know the commandments – ‘Do not kill. Do not commit adultery. Do not steal. Do not say what is false about others. Do not cheat. Honor your father and your mother.’”
Budorden vetst du: Du skall icke bedrifva hor: Du skall icke dräpa: Du skall icke stjäla: Du skall icke tala falskt vittnesbörd: Du skall ingen bedraga: Ära din fader och moder.
20 “Teacher,” he replied, “I have observed all these from my childhood.”
Då svarade han, och sade till honom: Mästar, det hafver jag allt hållit utaf min ungdom.
21 Jesus looked at the man, and his heart went out to him, and he said, “There is still one thing wanting in you; go and sell all that you have, and give to the poor, and you will have wealth in heaven; then come and follow me.”
Jesus såg på honom, och älskade honom, och sade till honom: Ett fattas dig; gack bort, sälj allt det du hafver, och gif de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen; och kom, följ mig, och tag korset uppå dig.
22 But the man’s face clouded at these words, and he went away distressed, for he had great possessions.
Och han vardt bedröfvad af talet, och gick bort sörjandes; ty han hade många ägodelar.
23 Then Jesus looked around, and said to his disciples, “How hard it will be for people of wealth to enter the kingdom of God!”
Och Jesus såg sig om, och sade till sina Lärjungar: Huru svårliga kunna de rike komma in uti Guds rike!
24 The disciples were amazed at his words. But Jesus said again, “My children, how hard a thing it is to enter the kingdom of God!
Men hans Lärjungar vordo förskräckte af hans ord. Då svarade åter Jesus, och sade till dem: Huru svårt är det, kära barn, dem som sätta sina tröst på sina rikedomar, ingå uti Guds rike.
25 It is easier for a camel to get through a needle’s eye, than for a rich person to enter the kingdom of God.”
Lättare är en camel gå igenom ett nålsöga, än en rik gå in uti Guds rike.
26 “Then who can be saved?” they exclaimed in the greatest astonishment.
Men de förundrade sig öfvermåtton, och sade vid sig sjelfva: Ho kan då varda salig?
27 Jesus looked at them, and answered, “With people it is impossible, but not with God; for everything is possible with God.”
Men Jesus såg på dem, och sade: För menniskom är det omöjeligit; men icke för Gud; ty när Gudi äro all ting möjelig.
28 “But we,” began Peter, “we left everything and have followed you.”
Och Petrus begynte säga till honom: Si, vi hafve öfvergifvit all ting, och följt dig.
29 “I tell you,” said Jesus, “there is no one who has left house, or brothers, or sisters, or mother, or father, or children, or land, for my sake and for the good news,
Svarade Jesus, och sade: Sannerliga säger jag eder: Ingen är den som hafver öfvergifvit hus, eller bröder, eller systrar, eller fader, eller moder, eller hustru, eller barn, eller åkrar, för min och Evangelii skull;
31 But many who are first now will then be last, and the last will be first.”
Men månge, de som de främste äro, varda de ytterste, och de ytterste de främste.
32 They were on the road going up to Jerusalem, with Jesus walking in front of them. The disciples were filled with awe, while those who were following behind were overwhelmed with fear. Gathering the Twelve around him once more, Jesus began to tell them what was about to happen to him.
Och de voro på vägen, gångande upp till Jerusalem; och Jesus gick för dem, och de voro förskräckte, och gingo efter honom, fruktande sig. Så tog Jesus åter till sig de tolf, och begynte säga dem, hvad honom öfvergå skulle:
33 “Listen!” he said. “We are going up to Jerusalem; and there the Son of Man will be betrayed to the chief priests and the teachers of the Law, and they will condemn him to death, and they will give him up to the Gentiles,
Si, vi gåm upp till Jerusalem; och menniskones Son skall öfverantvardas de öfversta Presterna, och de Skriftlärda; och de skola fördöman till döds, och öfverantvardan Hedningomen;
34 who will mock him, spit on him, and scourge him, and put him to death; and after three days he will rise again.”
Och de skola begabban, och hudflängan, bespottan, och dödan; och tredje dagen skall han uppstå igen.
35 James and John, the two sons of Zebedee, went to Jesus, and said, “Teacher, we want you to do for us whatever we ask.”
Då gingo till honom Jacobus och Johannes, Zebedei söner, och sade: Mästar, vi vilje att du gör oss hvad som helst vi bedje.
36 “What do you want me to do for you?” he asked.
Sade han till dem: Hvad viljen I jag skall göra eder?
37 “Grant us this,” they answered, “to sit, one on your right, and the other on your left, when you come in glory.”
Sade de till honom: Gif oss, att vi sitte, den ene på dine högra hand, och den andre på dine venstra, uti din härlighet.
38 “You do not know what you are asking,” Jesus said to them. “Can you drink the cup that I am to drink? Or receive the baptism that I am to receive?”
Men Jesus sade till dem: I veten icke hvad I bedjen; kunnen I dricka den kalken, som jag dricker; och döpas med den döpelsen, der jag med döpes?
39 “Yes,” they answered, “we can.” “You will indeed drink the cup that I am to drink,” Jesus said, “and receive the baptism that I am to receive,
Då sade de till honom: Ja, kunne vi så. Sade Jesus till dem: Den kalken jag dricker, skolen I ock dricka; och med den döpelse, der jag med döpes, skolen I döpas;
40 but as to a seat at my right or at my left – that is not mine to give, but it is for those for whom it has been prepared.”
Men sitta på mine högra och venstra hand, står icke mig till att gifva; utan dem händer det, som det beredt är.
41 On hearing of this, the ten others were at first very indignant about James and John.
När de tio hörde detta, begynte de vara illa tillfrids med Jacobo och Johanne.
42 But Jesus called the ten to him, and said, “Those who are regarded as ruling among the Gentiles lord it over them, as you know, and their great men oppress them.
Men Jesus kallade dem till sig, och sade till dem: I veten, att verldslige Förstar äro rådande, och de mägtige ibland dem hafva välde;
43 But among you it is not so. No, whoever wants to become great among you must be your servant,
Men det skall icke så vara ibland eder; utan den, som ibland eder vill ypperst vara, han skall vara edar tjenare.
44 and whoever wants to take the first place among you must be the servant of all;
Och den, som ibland eder vill vara den främste, han skall vara allas dräng;
45 for even the Son of Man came, not be served, but to serve, and to give his life as a ransom for many.”
Ty ock menniskones Son är icke kommen, på det han skulle låta tjena sig; utan på det han ville tjena, och gifva sitt lif till återlösning för många.
46 They came to Jericho. When Jesus was going out of the town with his disciples and a large crowd, Bartimaeus, the son of Timaeus, a blind beggar, was sitting by the roadside.
Och de kommo till Jericho. Och då han gick ut af Jericho, och hans Lärjungar, och en mägtig stor hop folk, då satt der vid vägen en blinder, Bartimeus, Timei son, tiggandes.
47 Hearing that it was Jesus the Nazarene, he began to call out, “Jesus, Son of David, take pity on me.”
Och när han hörde, att det var Jesus af Nazareth, begynte han ropa, och säga: Jesu, Davids Son, varkunna dig öfver mig.
48 Many of the people kept telling him to be quiet; but the man continued to call out all the louder, “Son of David, take pity on me.”
Och månge näpste honom, att han skulle tiga; men han ropade dessmer: Davids Son, varkunna dig öfver mig.
49 Then Jesus stopped. “Call him,” he said. So they called the blind man. “Have courage!” they exclaimed. “Get up; he is calling you.”
Så stadnade Jesus, och lät kalla honom. Och de kallade den blinda, och sade till honom: Var vid ett godt mod; statt upp, han kallar dig.
50 The man threw off his cloak, sprang up, and came to Jesus.
Han kastade ifrå sig sin mantel, stod upp, och kom till Jesum.
51 “What do you want me to do for you?” said Jesus, addressing him. “Rabboni,” the blind man answered, “I want to recover my sight.”
Då svarade Jesus, och sade till honom: Hvad vill du, att jag skall göra dig? Den blinde sade till honom: Rabboni, att jag måtte få min syn.
52 “You may go,” Jesus said, “Your faith has delivered you.” Immediately he recovered his sight, and began to follow Jesus along the road.
Jesus sade till honom: Gack, din tro hafver gjort dig helbregda. Och straxt fick han sin syn, och följde Jesum i vägen.
