Proverbs 19
1 Better [is] the poor that walketh in his integrity, than [he that is] perverse in his lips, and is a fool.
En fattig man, den i sine fromhet vandrar, är bättre än en vrång man med sina läppar, den dock en dåre är.
2 Also, [that] the soul [be] without knowledge, [it is] not good; and he that hasteth with [his] feet sinneth.
Der man icke med förnuft handlar, der går det intet väl till; och den som snar är på fötterna, han stöter sig.
3 The foolishness of man perverteth his way: and his heart fretteth against the LORD.
Ens menniskos galenskap förförer hans väg, att hans hjerta emot Herran vredgas.
4 Wealth maketh many friends; but the poor is separated from his neighbour.
Gods gör många vänner; men den fattige varder af sinom vännom förlåten.
5 A false witness shall not be unpunished, and [he that] speaketh lies shall not escape.
Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall icke undslippa.
6 Many will intreat the favour of the prince: and every man [is] a friend to him that giveth gifts.
Månge vakta uppå Förstans person; och alle äro dens vänner, som skänker gifver.
7 All the brethren of the poor do hate him: how much more do his friends go far from him? he pursueth [them with] words, [yet] they [are] wanting [to him].
Den fattiga hata alle hans bröder, ja, ock hans vänner draga sig långt ifrå honom; och den som sig uppå ord förlåter, han får intet.
8 He that getteth wisdom loveth his own soul: he that keepeth understanding shall find good.
Den der klok är, han älskar sitt lif; och den förståndige finner godt.
9 A false witness shall not be unpunished, and [he that] speaketh lies shall perish.
Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall förgås.
10 Delight is not seemly for a fool; much less for a servant to have rule over princes.
Dem galna höfves icke väl goda dagar, mycket mindre enom tjenare att råda öfver Förstar.
11 The discretion of a man deferreth his anger; and [it is] his glory to pass over a transgression.
Den der tålig är, han är en klok menniska; och det är honom ärligit, att han odygd öfverse kan.
12 The king’s wrath [is] as the roaring of a lion; but his favour [is] as dew upon the grass.
Konungens ogunst är såsom ens ungs lejons rytande; men hans gunst är såsom dagg på gräs.
13 A foolish son [is] the calamity of his father: and the contentions of a wife [are] a continual dropping.
En galen son är sins faders sorg, och en trätosam qvinna ett stadigt drypande.
14 House and riches [are] the inheritance of fathers: and a prudent wife [is] from the LORD.
Hus och ägodelar ärfvas af föräldrom; men en förnuftig hustru kommer af Herranom.
15 Slothfulness casteth into a deep sleep; and an idle soul shall suffer hunger.
Lathet hafver sömn med sig, och en fåfäng själ skall hunger lida.
16 He that keepeth the commandment keepeth his own soul; [but] he that despiseth his ways shall die.
Den som budet bevarar, han bevarar sitt lif; men den sin väg föraktar, han skall dö.
17 He that hath pity upon the poor lendeth unto the LORD; and that which he hath given will he pay him again.
Den som förbarmar sig öfver den fattiga, han lånar Herranom; han skall vedergälla honom godt igen.
18 Chasten thy son while there is hope, and let not thy soul spare for his crying.
Tukta din son, medan något hopp är; men låt icke dina själ dragas till att döda honom;
19 A man of great wrath shall suffer punishment: for if thou deliver [him], yet thou must do it again.
Ty stor harm kommer skada åstad; derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.
20 Hear counsel, and receive instruction, that thou mayest be wise in thy latter end.
Hör råd, och tag vid tuktan, att du sedan må vis varda.
21 [There are] many devices in a man’s heart; nevertheless the counsel of the LORD, that shall stand.
Mång anslag äro uti ens mans hjerta; men Herrans råd blifver beståndandes.
22 The desire of a man [is] his kindness: and a poor man [is] better than a liar.
Menniskona pryder hennes välgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.
23 The fear of the LORD [tendeth] to life: and [he that hath it] shall abide satisfied; he shall not be visited with evil.
Herrans fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.
24 A slothful [man] hideth his hand in [his] bosom, and will not so much as bring it to his mouth again.
Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.
25 Smite a scorner, and the simple will beware: and reprove one that hath understanding, [and] he will understand knowledge.
Slår man bespottaren, så blifver den fåkunnige vis; straffar man en förståndigan, så varder han förnuftig.
26 He that wasteth [his] father, [and] chaseth away [his] mother, [is] a son that causeth shame, and bringeth reproach.
Den som fadren förlägger, och modrena fördrifver, han är ett skamligit och förbannadt barn.
27 Cease, my son, to hear the instruction [that causeth] to err from the words of knowledge.
Låt af, min son, att höra den tuktan, som förer ifrå förnuftig Iäro.
28 An ungodly witness scorneth judgment: and the mouth of the wicked devoureth iniquity.
Ett vrångt vittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orätthetena.
29 Judgments are prepared for scorners, and stripes for the back of fools.
Bespottarom är straff beredt, och slag på de dårars rygg.
