Psalms 88
1 O lord God of my salvation, I have cried day and night before you:
En Psalmvisa Korah barnas, till att föresjunga, om de eländas svaghet; en undervisning Hemans, dens Esrahitens. Herre Gud, min Frälsare, jag ropar dag och natt inför dig.
2 Let my prayer come before you: incline your ear to my cry;
Låt mina bön komma inför dig; böj din öron till mitt ropande.
Ty min själ är full med jämmer, och mitt lif är hardt när helvetet. (Sheol h7585)
4 I am counted with them that go down into the pit: I am as a man that has no strength:
Jag är aktad lik vid dem som i kulona fara; jag är såsom en man, den ingen hjelp hafver.
5 Free among the dead, like the slain that lie in the grave, whom you remember no more: and they are cut off from your hand.
Jag ligger ibland de döda öfvergifven, såsom de slagne, de i grafvene ligga; på hvilka du intet mer tänker, och de ifrå dine hand afskilde äro.
6 You have laid me in the lowest pit, in darkness, in the deeps.
Du hafver lagt mig i gropena neder, uti mörkret och i djupet.
7 Your wrath lies hard on me, and you have afflicted me with all your waves. (Selah)
Din grymhet trycker mig, och tränger mig med allom dinom böljom. (Sela)
8 You have put away my acquaintance far from me; you have made me an abomination to them: I am shut up, and I cannot come forth.
Mina vänner hafver du låtit komma långt ifrå mig; du hafver gjort mig dem till en styggelse; jag ligger fången, och kan icke utkomma.
9 My eye mourns by reason of affliction: LORD, I have called daily on you, I have stretched out my hands to you.
Mitt ansigte är jämmerligit för vedermödos skull. Herre, jag åkallar dig dagliga; jag uträcker mina händer till dig.
10 Will you show wonders to the dead? shall the dead arise and praise you? (Selah)
Månn du då göra under ibland de döda? Eller månn de döda uppstå och tacka dig? (Sela)
11 Shall your loving kindness be declared in the grave? or your faithfulness in destruction?
Månn man uti grafvena förtälja dina godhet; och dina trohet uti förderfvet?
12 Shall your wonders be known in the dark? and your righteousness in the land of forgetfulness?
Kunna då dina under uti mörkret kända varda; eller din rättfärdighet i de lande, der all ting förgätas?
13 But to you have I cried, O LORD; and in the morning shall my prayer prevent you.
Men jag ropar till dig, Herre, och min bön kommer bittida för dig.
14 LORD, why cast you off my soul? why hide you your face from me?
Hvi förkastar du, Herre, mina själ; och förskyler ditt ansigte för mig?
15 I am afflicted and ready to die from my youth up: while I suffer your terrors I am distracted.
Jag är elände och vanmägtig, att jag så bortkastad är. Jag lider ditt förskräckande, så att jag fulltnär förtviflar.
16 Your fierce wrath goes over me; your terrors have cut me off.
Din grymhet går öfver mig, ditt förskräckande trycker mig.
17 They came round about me daily like water; they compassed me about together.
De omlägga mig dagliga såsom vatten, och omhvärfva mig tillsammans.
18 Lover and friend have you put far from me, and my acquaintance into darkness.
Du gör, att mina vänner och näste, och mine kände draga sig långt ifrå mig, för sådana jämmers skull.
