Psalms 79

1 O God, the heathen are come into your inheritance; your holy temple have they defiled; they have laid Jerusalem on heaps.

En Psalm Assaphs. Gud, Hedningarna äro in i ditt arf fallne; de hafva orenat ditt helga tempel, och af Jerusalem stenhopar gjort.

2 The dead bodies of your servants have they given to be meat to the fowls of the heaven, the flesh of your saints to the beasts of the earth.

De hafva gifvit dina tjenares lekamen foglomen under himmelen till att äta, och dina heligas kött djuromen på markene.

3 Their blood have they shed like water round about Jerusalem; and there was none to bury them.

De hafva utgjutit deras blod omkring Jerusalem, såsom vatten; och der var ingen, som begrof.

4 We are become a reproach to our neighbors, a scorn and derision to them that are round about us.

Vi äre vårom grannom till en försmädelse vordne; till spott och hån dem som omkring oss äro.

5 How long, LORD? will you be angry for ever? shall your jealousy burn like fire?

Herre, huru länge vill du så allstings vred vara; och ditt nit, såsom en eld, brinna låta?

6 Pour out your wrath on the heathen that have not known you, and on the kingdoms that have not called on your name.

Utgjut dina grymhet öfver Hedningarna, de dig intet känna, och uppå de Konungariken, som ditt Namn intet åkalla.

7 For they have devoured Jacob, and laid waste his dwelling place.

Ty de hafva uppätit Jacob, och hans hus förödt.

8 O remember not against us former iniquities: let your tender mercies speedily prevent us: for we are brought very low.

Tänk icke uppå våra förra missgerningar. Förbarma dig öfver oss snarliga, ty vi äre fast eländige vordne.

9 Help us, O God of our salvation, for the glory of your name: and deliver us, and purge away our sins, for your name’s sake.

Hjelp du oss, Gud vår hjelpare, för dins Namns äros skull; fräls oss, och förlåt oss våra synder, för ditt Namns skull.

10 Why should the heathen say, Where is their God? let him be known among the heathen in our sight by the revenging of the blood of your servants which is shed.

Hvi låter du Hedningarna säga: Hvar är nu deras Gud? Låt hämnden öfver dina tjenares blod, som utgjutet är, kunnig varda, ibland Hedningarna, för vår ögon.

11 Let the sighing of the prisoner come before you; according to the greatness of your power preserve you those that are appointed to die;

Låt för dig komma de fångars suckande; efter din stora arm behåll dödsens barn.

12 And render to our neighbors sevenfold into their bosom their reproach, with which they have reproached you, O Lord.

Och vedergäll vårom grannom sjufaldt uti deras sköte deras försmädelse, der de dig, Herre, med försmädt hafva.

13 So we your people and sheep of your pasture will give you thanks for ever: we will show forth your praise to all generations.

Men vi, ditt folk och din fosterfår, tackom dig evinnerliga, och förkunnom ditt lof förutan ända.