Psalms 78
1 Give ear, O my people, to my law: incline your ears to the words of my mouth.
En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal.
2 I will open my mouth in a parable: I will utter dark sayings of old:
Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter;
3 Which we have heard and known, and our fathers have told us.
De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva;
4 We will not hide them from their children, showing to the generation to come the praises of the LORD, and his strength, and his wonderful works that he has done.
Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna Herrans lof, och hans magt och under, som han gjort hafver.
5 For he established a testimony in Jacob, and appointed a law in Israel, which he commanded our fathers, that they should make them known to their children:
Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn;
6 That the generation to come might know them, even the children which should be born; who should arise and declare them to their children:
På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;
7 That they might set their hope in God, and not forget the works of God, but keep his commandments:
Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;
8 And might not be as their fathers, a stubborn and rebellious generation; a generation that set not their heart aright, and whose spirit was not steadfast with God.
Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;
9 The children of Ephraim, being armed, and carrying bows, turned back in the day of battle.
Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.
10 They kept not the covenant of God, and refused to walk in his law;
De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;
11 And forgot his works, and his wonders that he had showed them.
Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.
12 Marvelous things did he in the sight of their fathers, in the land of Egypt, in the field of Zoan.
För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.
13 He divided the sea, and caused them to pass through; and he made the waters to stand as an heap.
Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.
14 In the daytime also he led them with a cloud, and all the night with a light of fire.
Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.
15 He split the rocks in the wilderness, and gave them drink as out of the great depths.
Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;
16 He brought streams also out of the rock, and caused waters to run down like rivers.
Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.
17 And they sinned yet more against him by provoking the most High in the wilderness.
Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;
18 And they tempted God in their heart by asking meat for their lust.
Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;
19 Yes, they spoke against God; they said, Can God furnish a table in the wilderness?
Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?
20 Behold, he smote the rock, that the waters gushed out, and the streams overflowed; can he give bread also? can he provide flesh for his people?
Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?
21 Therefore the LORD heard this, and was wroth: so a fire was kindled against Jacob, and anger also came up against Israel;
Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;
22 Because they believed not in God, and trusted not in his salvation:
Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.
23 Though he had commanded the clouds from above, and opened the doors of heaven,
Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;
24 And had rained down manna on them to eat, and had given them of the corn of heaven.
Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.
25 Man did eat angels’ food: he sent them meat to the full.
De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.
26 He caused an east wind to blow in the heaven: and by his power he brought in the south wind.
Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;
27 He rained flesh also on them as dust, and feathered fowls like as the sand of the sea:
Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;
28 And he let it fall in the middle of their camp, round about their habitations.
Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.
29 So they did eat, and were well filled: for he gave them their own desire;
Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.
30 They were not estranged from their lust. But while their meat was yet in their mouths,
Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,
31 The wrath of God came on them, and slew the fattest of them, and smote down the chosen men of Israel.
Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel.
32 For all this they sinned still, and believed not for his wondrous works.
Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under.
33 Therefore their days did he consume in vanity, and their years in trouble.
Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.
34 When he slew them, then they sought him: and they returned and inquired early after God.
När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;
35 And they remembered that God was their rock, and the high God their redeemer.
Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;
36 Nevertheless they did flatter him with their mouth, and they lied to him with their tongues.
Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.
37 For their heart was not right with him, neither were they steadfast in his covenant.
Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.
38 But he, being full of compassion, forgave their iniquity, and destroyed them not: yes, many a time turned he his anger away, and did not stir up all his wrath.
Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.
39 For he remembered that they were but flesh; a wind that passes away, and comes not again.
Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.
40 How oft did they provoke him in the wilderness, and grieve him in the desert!
De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.
41 Yes, they turned back and tempted God, and limited the Holy One of Israel.
De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.
42 They remembered not his hand, nor the day when he delivered them from the enemy.
De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;
43 How he had worked his signs in Egypt, and his wonders in the field of Zoan.
Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.
44 And had turned their rivers into blood; and their floods, that they could not drink.
Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.
45 He sent divers sorts of flies among them, which devoured them; and frogs, which destroyed them.
Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;
46 He gave also their increase to the caterpillar, and their labor to the locust.
Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.
47 He destroyed their vines with hail, and their sycomore trees with frost.
Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.
48 He gave up their cattle also to the hail, and their flocks to hot thunderbolts.
Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.
49 He cast on them the fierceness of his anger, wrath, and indignation, and trouble, by sending evil angels among them.
Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.
50 He made a way to his anger; he spared not their soul from death, but gave their life over to the pestilence;
Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.
51 And smote all the firstborn in Egypt; the chief of their strength in the tabernacles of Ham:
Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;
52 But made his own people to go forth like sheep, and guided them in the wilderness like a flock.
Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.
53 And he led them on safely, so that they feared not: but the sea overwhelmed their enemies.
Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;
54 And he brought them to the border of his sanctuary, even to this mountain, which his right hand had purchased.
Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;
55 He cast out the heathen also before them, and divided them an inheritance by line, and made the tribes of Israel to dwell in their tents.
Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.
56 Yet they tempted and provoked the most high God, and kept not his testimonies:
Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;
57 But turned back, and dealt unfaithfully like their fathers: they were turned aside like a deceitful bow.
Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;
58 For they provoked him to anger with their high places, and moved him to jealousy with their graven images.
Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;
59 When God heard this, he was wroth, and greatly abhorred Israel:
Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;
60 So that he forsook the tabernacle of Shiloh, the tent which he placed among men;
Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;
61 And delivered his strength into captivity, and his glory into the enemy’s hand.
Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;
62 He gave his people over also to the sword; and was wroth with his inheritance.
Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.
63 The fire consumed their young men; and their maidens were not given to marriage.
Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.
64 Their priests fell by the sword; and their widows made no lamentation.
Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.
65 Then the LORD awaked as one out of sleep, and like a mighty man that shouts by reason of wine.
Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;
66 And he smote his enemies in the hinder parts: he put them to a perpetual reproach.
Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;
67 Moreover he refused the tabernacle of Joseph, and chose not the tribe of Ephraim:
Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;
68 But chose the tribe of Judah, the mount Zion which he loved.
Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;
69 And he built his sanctuary like high palaces, like the earth which he has established for ever.
Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;
70 He chose David also his servant, and took him from the sheepfolds:
Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.
71 From following the ewes great with young he brought him to feed Jacob his people, and Israel his inheritance.
Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.
72 So he fed them according to the integrity of his heart; and guided them by the skillfulness of his hands.
Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.
